Tio år sedan den magiska kvällen i München
För tio år sedan, den 28 maj 1997, spelade Borussia Dortmund sin största match i klubbens historia. Klubbens kanske bästa årgång genom tiderna gjorde det omöjliga, slog stora Juventus i finalen och såg till att Borussia Dortmund blev den första tyska klubben någonsin att vinna Uefa Champions League.
Det var inte många som trodde att italienska Juventus inte skulle vinna 1997 års Champions Leaguefinal mot uppstickarna från Ruhrpott, Borussia Dortmund. Den gamla damen som vunnit turneringen året innan hade ett bättre lag ett år senare efter att ha gjort sig av med både Gianluca Vialli och Fabrizio Ravanelli som båda började komma till åren. I stället hade storklubben från Turin värvat kroaten Alen Boksic och Christian Vieri och Bordeaux härförare, fransmannen Zinedine Zidane. Mästertränaren Marcelo Lippi valde dock inför finalen att sätta talangfulle Alessandro del Piero på bänken, ett överraskande drag av Lippi.
Få trodde på Juventus motståndare, Borussia Dortmund, men tyskarna hade ett mycket starkt lag. Tränare Ottmar Hitzfeld hade varit i klubben flera säsonger och spelsystemet satt vid det här laget i varje spelares ryggmärg. Laget var dessutom bättre än det lag som en säsong tidigare mött Juventus i gruppspelet och förlorat med 3-1 hemma på Westfalenstadion och vunnit med 2-1 borta på Delle Alpi. Hitzfeld hade fått tillbaka Mathias Sammer några veckor innan finalen, liberon som blivit utsedd till Europas bästa spelare föregående säsong, var en viktig pjäs i Hitzfelds lagbygge och det var Sammer som bar kaptensbindeln när Michael Zorc började på bänken. Andra viktiga spelare var den reflexsnabbe målvakten Stefan Klos, den hårdföre mittbacken Jürgen Kohler och dirigenten på mittfältet, Andreas Möller. Ett i övrigt hårt jobbande kollektiv där grovjobbaren Stéphane Chapuisat och nickspecialisten Karlheinz Riedle startade på topp var Hitzfelds recept på framgång.
Dortmundsupportrarnas kurva på Olympiastadion.
Finalen spelades på Olympiastadion i München den 28 maj. Båda lagens supportrar var förväntningsfulla och hoppades på en bra match, och vilken match det blev! Juventus, som för dagen spelade i sitt blåa ställ (det som man hade vunnit Champions League i föregående säsong), började matchen bäst och pressade tillbaka de gulklädda Borussia Dortmund. I Dortmunds mål var dock Stefan Klos omutlig. I stället för att Juventus skulle göra ett tidigt ledningsmål kämpade tyskarna sig in i matchen och på en hörna efter en knapp halvtimmes spel satte Karlheinz Riedle 1-0. Samme Riedle nickade sedan in 2-0 fem minuter senare och Dortmund hade ett utmärkt utgångsläge för resten av matchen.
Inför den andra halvleken kom Alessandro del Piero in på plan och gav italienarna kontakt igen i den 64:e minuten. Juventus fortsatte att pressa på, men kom inte närmare. I den 70:e matchminuten gjorde Ottmar Hitzfeld sitt andra byte. Ut gick schweizaren Chapuisat som gjort en strålande första halvlek och in kom den egna produkten Lars Ricken. Unge Ricken, bara 21 år gammal, hann knappt komma in på planen för han lobbade in 3-1 bakom Angelo Peruzzi. Matchen var avgjord och BVB var närmare 4-1 än vad Juventus var 3-2. När den ungerske domaren Sandor Puhl blåste av matchen exploderade Olympiastadion i ett gulsvart glädjerus. Borussia Dortmund hade gjort det omöjliga, gått hela vägen till Champions Leaguefinal och där besegrat självaste Juventus. Plötsligt hamnade värsta konkurrenten Schalke 04s Uefacupseger i skuggan av BVBs bragd den kvällen. Det var kollektivet som ledde Borussia Dortmund till denna imponerande seger, ett lag där alla kämpade för alla, där spelarna slet i 90 minuter och förtjänade att vinna. Från bänken rusade målvaktsveteranen Wolfgang de Beer, skadade backen Julio Cesar och klubbledningen med Gerd Niebaum och Michael Meier in tillsammans med Ottmar Hitzfeld och deltog i det stora kramkalaset.
Spelarna springer ärevarv runt arenan med pokalen och hyllas av de tillresta Dortmundsupportrarna.
Bilderna är tagna med tillåtelse från Schwatzgelb.de.
