Berg- och dalbanan fortsätter
Senaste veckan vann Dortmund med 3-2 över självaste Vfb Stuttgart, vilket säkert förvånade många. När det var dags för mötet med Arminia Bielefeld var det, än en gång, ett helt annat Borussia Dortmund som tittade fram.
Om denna säsong karaktiserats utav något har det verkligen varit ojämnheten i prestationerna. Dortmund har knäppt Bremen på näsan med 3-0, krossat Bielefeld i första mötet med 6-1 och det finns fler exempel på matcher där Dortmund har imponerat stort med såväl spelet som inställningen. Men så finns det förstås de matcher där inget har fungerat. Dessvärre är det det sistnämnda som har haft övertaget denna säsong. Det är förstås därför Dortmund ligger där man gör i tabellen, det vill säga på 13:e plats med 40 poäng. Inte godkänt.
Nu har Dortmund självklart spelat en hel drös matcher där man varit bra mycket sämre än nu senaste mot Bielefeld, för trots allt blixtrade man åtminstone till vid ett par tillfällen.
Att det råder en skadekris i Dortmund har väl ingen undgått. Redan mot Stuttgart saknades flera viktiga spelare, däribland de båda målvakterna Weidenfeller och Ziegler. Lägg därtill Degen, Kehl, Kringe, Petric, Klimowicz samt Nöthe. Som om det inte vore nog drog Valdez på sig sitt femte gula kort i matchen mot Stuttgart. Därmed kan ni själv se att det manskap Thomas Doll hade att göra med var väldigt desarmerat. Därför kändes det inte konstigt att alla trodde att Doll valde att starta matchen med en anfallare, den enda tillgängliga, Alex Frei. Visserligen satt Senesie på bänken, men till och med den skadade amatörlagsanfallaren Nöthe var skadad, han som ju annars är förstavalet att plocka in i truppen. Men Doll valde att chockera oss alla lite genom att låta Buckley lämna mittfältet och göra comeback som anfallare. .I mål fick återigen den unge Höttecke chansen istället för den gamle räven Alexander Bade. Backlinjen blev inte heller densamma som senast mot Stuttgart (det vore väl dumt att använda samma två matcher i rad?). Så från höger sett spelade följande; Rukavina, Wörns, Kovac samt Dede. Man kan bara hoppas att Wörns petade Hummels i matchen eftersom att det med största sannolikhet är Wörns sista säsong med Dortmund, och kontraktet, det var ju faktiskt redan säkrat. Men vem vet hur denne Doll egentligen tänker. Fast det är klart, lördagen var även Wörns 36:e födelsedag. Som defensiv balansspelare tog Kruska plats. Framför sig hade han ett mittfält bestående av Kuba till höger, Federico som offensiv kreatör i mitten samt Tinga till vänster. Som jag nämnde tidigare fick Frei och Buckley börja tillsammans på topp.
För hemmalaget Bielefelds del var det endast Masmanidis som man fick klara sig utan. För Dortmunds del gällde det då att se upp med spelare som Wichniarek, Zuma och Marx. Ska sanningen fram hade Dortmund faktiskt det bättre laget, på pappret, alla skador till trots. Men så vet vi sedan tidigare att det kvittar nästan vem som spelar och inte, då resultaten likväl blir väldigt varierande. Nåväl, Herbert Fandel blåste igång matchen och de första minuterna av matchen såg det ut som att Dortmund kämpade hårt för att lyckas ta kontroll över matchen. Detta lyckades man aldrig riktigt med och matchtempot var inte särskilt upphetsande. Den första målchansen tillföll Dortmund och Frei, efter att denne fått en boll ifrån Dede på vänsterkanten. Frei klipper till i steget, just utanför straffområdet, och får en ganska bra träff. Dessvärre seglar bollen tätt ovanför Fernandez ribba. Något som vi återkommer till senare, just Fernandez och hans ribba. Just när det kändes som att Dortmund höll på att ta över matchen på riktigt kom kallduschen. Schuler skickade en boll till Wichniarek som blir alldeles för fri i straffområdet. Enligt rapporterna bidrog Hötteckes bristande erfarenhet till att denne river ned Bielefeldspelaren och Fandel blåser för straff. Marx konverterar straffen till en 1-0 ledning för hemmalaget Bielefeld. 24 minuter in i matchen befann sig Dortmund i ett underläge, som alldeles för många gånger denna säsong då försvaret har läckt hemskt mycket. Det skulle dock inte ta alltför lång tid för Dortmund att svara på målet. Federico slår en fin passning till Buckley som står helt friställd i den högra delen av straffområdet. Och mot alla odds går faktiskt Buckleys skott i mål, det betydde 1-1 i matchen men även Buckleys första tävlingsmål sedan han kom till Dortmund. Lyckan var förstås kortvarig då Wichniarek gör 2-1 i den 34:e matchminuten. Än en gång ifrån en på tok för friställd positionen. Att ha två dinosaurier i mittförsvaret, njae, det är nog inte riktigt rätt. Efter målet är det Dortmund för hela slanten men inte alls på något överdrivet vis och några fler mål blir det inte i första halvlek.
Inga byten gjordes inför den andra halvleken och matchbilden var sig lik. Ett Dortmund med övertag men gästerna spelar för ofokuserat och stressigt. Elva minuter in i den andra gör Doll sitt första byte. Högerbacken Rukavina får lämna plats för anfallaren Senesie. Och en del fler chansen blir det, men som sagt, Dortmund presterade inte lika bra som vi faktiskt vet att dem kan och marginalerna, ja de fanns inte på Dortmunds sida heller, för tillfället. Däremot var marginalerna på Borussias sida när Alex Frei slog sin frispark en bit utanför straffområdet i den 83:e minuten. Schweizaren klipper till bollen och får en härlig träff som är helt omöjlig för Fernandez, så målvakten kan inte göra mycket annat än att se på när bollen drar mot målets högra kryss. Bollen träffar precis i ribban vid krysset och studsar ut igen, rakt på Fernandez huvud som ”nickar” in den i eget mål. Ett självmål som inte känns helt rättvist mot Fernandez, men så är det. Bara minuterna för frisparken hade dessutom mittbacken Kovac lyckats dra på sig sitt andra gula kort i matchen, och blev förstås utvisad. Men detta tände faktiskt till Dortmund, och det var ett bevis på att det faktiskt finns en god lagmoral i truppen. Trots att Dortmund försökte trycka in ett segermål mot slutet blev det aldrig något sådant och matchen slutade 2-2. Ett resultat som självklart är bättre än en förlust men man vill ju se mer ifrån Dortmund. Alla som följer laget vet att de kan mycket bättre, skador till trots. Men alltför negativ får man väl inte vara när laget åtminstone inte går ut och spelar helt utan själ och förlorar med 3-0.
Nästa lördag spelas den sista matchen för säsongen, på hemmaplan för Borussia Dortmund mot Vfl Wolfsburg. Och då får Doll och manskapet minsann visa att man kan, för att åtminstone rädda lite värdighet ifrån den här säsongen. Trots allt är det enda positiva man kan ta med sig Cup-silvret som innebär en UEFA-cup plats samt de matcher där laget faktiskt spelat toppfotboll. Men alltför många månader har denna säsong varit målade i grå- elller svartskala.
Arminia Bielefeld: Fernandez - Bollmann, Mijatovic, Gabriel, Schuler - Kauf – Marx (87, Böhme), Kirch (87, Eigler) – Halfar (61, Kamper), Wichniarek, Zuma.
Borussia Dortmund: Höttecke – Rukavina (64, Senesie), Wörns, Kovac, Dede - Kruska - Kuba, Tinga – Federico (88, Gordon) - Frei, Buckley (71, Hummels).
Mål: 1:0 Marx (24, straff, Höttecke fäller Wichniarek), 1:1 Buckley (28, Federico), 2:1 Wichniarek (34, Halfar), 2:2 Fernandez (83, självmål, frispark från Frei).
Gula Kort: Bollmann, Kauf - Wörns, Frei, Kovac (Gul-Rött)
Domare: Fandel
Åskådare: 27.400