Weidenfeller – tillbaka i storform?
För några år sedan sågs Borussia Dortmunds målvakt Roman Weidenfeller som en möjlig efterföljare till Kahn och Lehmann i det tyska landslaget. Men efter ett par år med avstängningar, skador och ojämn form nämns han inte längre i de sammanhangen. Men nog ser det ut som att Roman nu är på väg att hitta storformen igen...?
Roman Weidenfeller kom som 22-åring i juli 2002 till den nyblivna mästarklubben Borussia Dortmund från 1. FC Kaiserslautern, där han under fyra år endast spelat sex matcher i Bundesliga. I Borussia var han under sin första säsong reserv bakom den givne förstemålvakten Jens Lehmann. Under slutet av säsongen fick han dock chansen, när Lehmann var skadad en tid. Och när Lehmann sommaren 2003 lämnade Borussia för att pröva lyckan i Arsenal så blev Weidenfeller förstemålvakt.
Hösten 2003 var dock ingen lätt tid för ett mycket skadedrabbat Borussia, där ett tag hela 14 A-lagsspelare stod på skadelistan. Borussia förlorade kvalet till Champions League, åkte ut ur UEFA-cupen med buller och bång mot franska Sochaux och fann sig i ligan i mitten. Det var således ingen lätt situation för en ung och orutinerad målvakt att ta över efter landslagsmålvakten Lehmann. Och Weidenfeller var, precis som hela det unga laget, ojämn.
Weidenfeller för några år sedan.
Under vinteruppehållet ville tränaren Matthias Sammer ge det unga laget en rutinerad sista utpost och hämtade den relativt okände fransmannen Guillaume Warmuz. Denne övertygade snabbt och var ordinarie hela våren 2004 och blev även snabbt omtyckt bland fansen.
Till nästa säsong hade Matthias Sammer lämnat klubben och ny tränare blev holländaren Bert van Marwijk. Denne satsade i början fortfarande på Warmuz, men när fransmannen sviktade fick Weidenfeller chansen i oktober. Fansen tyckte dock fortfarande mycket om Warmuz, vilket gjorde att Weidenfeller sågs med kritiska ögon från läktarna. Men de kritiska rösterna tystades snart, i takt med att Weidenfeller övertygade mellan stolparna. Det kunde man dock inte säga om laget i stort hösten 2004; vid vinteruppehållet slogs laget för att undvika nedflyttning. Dessutom kämpade klubben för att undvika konkurs.
Men 2005 hände något. Laget inledde vårsäsongen med att besegra VfL Wolfsburg borta, och sedan radade man upp seger efter seger. Spelmässigt såg det inte alltid bra ut, men på något sätt blev det ändå oftast tre poäng. Inte minst tack vare en fullkomligt lysande målvakt som tog allt han skulle ta och en hel del därtill. Speciellt minns man förstås derbysegern borta mot Sch**** i näst sista omgången.
Weidenfeller utsågs av den respekterade sporttidningen Kicker till ligans bäste målvakt, och han fortsatte i samma stil de kommande två säsongerna. Hösten 2006 gjorde han en otrolig insats vid bortasegern mot Werder Bremen, där Borussia egentligen blev utklassade spelmässigt och chansmässigt. Men en bra målvakt mellan Dortmunds stolpar hade Bremen troligen ändå gjort sisådär sex-sju mål. Men mot Weidenfeller blev det bara ett, och Dortmund kunde vinna med 3-1.
Efter att Oliver Kahn avslutat sin landslagskarriär efter hemma-VM 2006 och när Lehmann sjöng på sista landslagsversen spekulerades det i om vem eller vilka som skulle ta över. De namn som nämndes mest var Timo Hildebrand, Robert Enke och, just det, Roman Weidenfeller, som varit den bäste Bundesligamålvakten de senaste åren.
Men så började problemen igen, både för Borussia Dortmund och för Roman Weidenfeller. Den nye tränaren Thomas Doll, som räddat laget kvar i Bundesliga våren 2007, skulle ta laget mot toppen igen var det tänkt, men istället blev det en dålig start hösten 2007. Det började men en oväntad hemmaförlust mot nykomlingen MSV Duisburg och fortsatte med storstryk i derbyt borta mot Sch****. Den alltid heltände Weidenfeller råkade dessutom i luven på motståndaranfallaren Gerald Asamoah efter att denne kommit väldigt sent in i en närkamp. I efterhand anklagades Weidenfeller för att ha använt rasistiska tillmälen i striden då han ska ha kallat Asamoah "schwarzes Schwein". Exakt vad som sades har aldrig helt kommit fram, men hursomhelst stängdes Weidenfeller av i tre matcher med brottsrubriceringen "förolämpning".
Roman är alltid heltänd.
Under dessa tre matcher stod ersättaren Marc Ziegler i mål och resultatet blev raka tre segrar med 7-0 i målskillnad. Ändå tog Weidenfeller efter avtjänad avstängning åter plats mellan stolparna, och problemen fortsatte. Weidenfeller gjorde en del misstag och i ivern att gottgöra allt och visa att han faktiskt är en mycket bra målvakt så gjorde han en hel del svårare än nödvändigt, vilket ledde till fler misstag. På vintern skadade han sig, och många fick som de ville: Ziegler som förstemålvakt under våren. Zielger var i för sig också något ojämn, men med honom nådde laget trots svaga ligaresultat cupfinalen.
Under sommaren kom Weidenfeller tillbaka från skada och förklarades som klar förstemålvakt av den nye tränaren Jürgen Klopp. En hel del fans höjde på ögonbrynen åt detta beslut, men Weidenfeller stod alltså mellan stolparna i den svåra premiären borta mot Leverkusen. Men bara i en halvlek, för sedan var han han tvungen att utgå med en knäskada. In kom Ziegler och spelade bra, och Borussia kunde hålla undan och vinna med 3-2.
I de kommande två matcherna var Weidenfeller fortfarande skadad, och Ziegler gjorde säkra insatser i matcherna hemma mot Bayern (1-1) och borta mot Cottbus (1-0-seger). Lagom till derbyt hemma mot Sch**** var Weidenfeller tillbaka, och med två misstag var han i allra högsta grad medskyldig till underläget 0-3. Och hade det inte varit för en stark Alex Frei, en kompenserande domare och nonchalanta motståndare så hade det blivit en smärtsam derbyförlust (nu blev det istället 3-3).
Hösten blev för laget ganska bra, och framförallt fick man se en helt annan fotboll än säsongen innan. Äntligen spelade Borussia med fart och finess framåt, och försvaret hade också tagit några steg i rätt riktning. Men på grund av bristande effektivitet framåt och några enkla mål bakåt blev det trots övertag ofta bara oavgjort. Weidenfeller sågs som delskyldig, och man undrade om han någonsin skulle hitta den där gamla storformen igen.
Det ryktades att BVB ville värva "hem" Timo Hildebrand från Valencias bänk, och kanske var det just den press som Weidenfeller behövde. Eller så är det så enkelt att Weidenfeller behövde tid efter avstängningen och alla skador för att hitta formen igen. Oavsett vilket, så kunde man konstatera en stigande formkurva under andra hälften av hösten, och i slutet var Weidenfeller riktigt bra och var på väg mot det gamla klubbrekordet i antal minuter utan insläppt mål, innan han i slutet av sista matchen, hemma mot Gladbach, tvingades släppa ett kanonskott förbi sig.
Äntligen fansens idol igen.
Nu har Weidenfeller förlängt sitt kontrakt fram till sommaren 2011. Alla är nöjda, Roman verkar ha hittat storformen, laget är bättre än på flera år, och vi är fulla av tillförsikt. Vi tror och hoppas att det fortsätter så.
Däremot är det väl tveksamt om Weidenfeller blir en seriös landslagskandidat igen. Visserligen är inte 28 någon ålder på en målvakt, men Roman har nog oturen att tillhöra den generation tyska målvakter som hoppas över, alltså generationen mellan Kahn/Lehmann och de unga killar som förbundskapten Löw satsar på idag: Adler, Wiese och Neuer med flera.
Vi BVB-supportrar är dock nöjda om Weidenfeller fortsätter att vara en utmärkt målvakt i Borussia Dortmund. Och det tror vi att han kommer att göra. Bara han kan hålla sig skadefri.
