Das Schwarzgelbe Blog: Höstsummering i bloggform
Följ Schwedische Borussens bloggande om stort och litet i fotbollens värld. Det mesta har på ett eller annat sätt anknytning till Borussia Dortmund, men ibland kommer också andra tankar till att luftas här.
30 poäng på 17 matcher får ses som ett klart godkänt resultat, eller över förväntan till och med. För det började ju så bra, 1-0 hemma mot Köln i säsongspremiären, visserligen tack vare ett självmål, men ändå. Sedan följde förluster mot Hamburg (1-4), Bayern (1-5) och Schalke (0-1) samt oavgjorda matcher mot Stuttgart, Frankfurt och Hannover. Inte mycket att hänga i graden med andra ord.
”Också i den defensiva mittfältsrollen har Klopp haft svårt att fylla luckan efter Sebastian Kehl och mot Weiden gick Klopp ner på två balansspelare. Den spontana känslan är att Kehls medverkan, alternativt att Klopp kan spela in en duglig ersättare till densamme när så behövs, kommer bli oerhört viktig även den här säsongen. Vad gäller stabilitet och trygghet står och faller Borussia Dortmund med Kehl.”
Inför säsongen skrev jag att Sebastian Kehl skulle bli Borussia Dortmunds viktigaste spelare under hösten. Till en början hade jag nog mycket rätt i min gissning, men så klev Mats Hummels och Sven Bender fram, den sistnämnde från nästan ingenstans. 21-årige Hummels har visat sig mer en duglig tidigare i klubben, var tillbaka, först som balansspelare på mittfältet och sedan som mittback. Den ett år yngre Sven Bender har verkligen imponerat, på ett sätt som jag inte trodde var möjligt.
Hummels till VM säger vi…
Någonstans efter derbyförlusten mot Schalke 04 kom så vändningen. Förluster byttes mot segrar och där någonstans, efter att både TSG Hoffenheim och VfL Wolfsburg, tar vi vid. Och all heder åt Kehl, Hummels och Bender, men den spelaren som har imponerat mest under hösten är ändå Nuri Sahin. Den unge turken, som debuterade i Bundesliga redan vid sexton års ålder, gjorde sitt första mål som sjuttonåring och lyckades upprepa den bedriften i det turkiska a-landslaget samma höst, har äntligen blommat ut.
Och jag skriver äntligen, för potentialen och inte minst kunnandet har funnits där länge. Efter debuten, de första säsongerna, utlåningen till Feyenoord och tiden därefter har det bara varit en väntan. Sen började det sippra lite under våren för att sedan bli rena rama ketchupeffekten för Sahin under hösten. I en lite mer tillbakadragen roll och större ansvar i och med Tamas Hajnals skada har så Sahin tagit det där klivet – och det känns så oerhört skönt. Lita på att den unge turken myser nu under julen, även om han så klart längtar tillbaka till vardagen.
För det gör vi andra. Det känns oerhört optimistiskt inför vårsäsongen, med en färsk femteplats och fortsatt Europahunger i truppen. Ska det äntligen bli verklighet, efter flera säsonger av redan/ännu inte och en liten missräkning i de absoluta slutsekunderna av förra säsongen… De som har koll på sin historia vet vad jag talar om.
På tal om historia, så har hela hösten varit en väntan på det stora 100-årsfirandet. Och så förra lördagen var den 19 december äntligen här – i en superläcker jubileumströja äntrade elva stolta Borussen ett snöigt, isigt och vitt Westfalenstadion. Lucas Barrios fick göra målet, inga höga odds på det inte. Argentinaren har verkligen tagit sig till supportrarnas hjärtan blixtsnabbt, men ändå anar jag ett möjligt problem. Vem ska göra målen om Barrios går sönder? Mohamed Zidan (som visserligen även han gått framåt under hösten, men snarare i en tillbakadragen anfallsroll)? Eller är det Nelson Valdez, Damien Le Tallec eller Dimitar Rangelov som då skulle skriva fram?
Ytterligare en spelare som bör lyftas är Marcel Schmelzer. Under Jürgen Klopps vingar redan sedan förra sommaren och nu, med Dede skadad och Young-Pyo Lee såld, har ”Schmelle” klivit fram – och som grädde på moset var det på Schmelzers inlägg som Barrios pytsade in ledningsmålet mot Freiburg. Typiskt nu då att Dede är tillbaka?
På framtidssidan ser det också ljust ut, det får man lov att säga. Förutom Bender, Hummels, Neven Subotic, Schmelzer, Sahin och Kevin Großkreutz har Mario Götze (17) och Marco Stiepermann (18) debuterat i Bundesliga, Götze som åttonde yngste i Bundesligas historia (yngre än exempelvis en viss Lars Ricken – som i samband med hundraårsfirandet fick ta emot priset för klubbens snyggaste mål genom tiderna). I 3. Liga har en viss Daniel Ginczek, lite av en personlig favorit, fått igång målskyttet samtidigt som amatörerna fick igång segermaskinen. Vi hoppas att Ginczek, som finns med på träningslägret i Marbella, kan fortsätta på inslagen väg och så småningom når Bundesliga. Det vore inte fel, även om klivet är stort.
Måste bara nämna en annan personlig favorit från amatörlaget, som likt Ginczek lär få känna på svidande konkurrens och det stora klivet från tredje till förstadivisionen på sikt. Lasse Sobiech, bara 18 även han, har som vi tidigare rapporterat tagit en ordinarie tröja i amatörlaget och kan på sikt knacka på dörren till Bundesliga. Då ska han bara klara av konkurrensen från Subotic, Hummels och Tele Santana…
Till sist 1 – förtjänas också Roman Weidenfeller, som tillsammans med Subotic och Sahin spelat samtliga minuter under hösten, att nämnas här. Nytt klubbrekord och fyra insläppta mål på de tio senaste matcherna i Bundesliga. Skål säger vi!
Till sist 2 – önskas Rangelov, Tinga och Markus Feulner ett varmt lycka till inför vårsäsongen – det kan behövas, för där finns kvalité, det vet vi.
Till sist 3 – önskar vi på Schwedische Borussen alla våra läsare ett riktigt gott nytt år, med gulsvart välmående och framgångar. Heja BVB!
Och just det, jag höll alldeles på att glömma. Bayer Leverkusen är, som det heter ”Herbstmeister” – det vill säga ligaledare när vinteruppehållet är här och säsongen är på väg att vända – för första gången sedan säsongen 2001/02. Tyska mästare den säsongen? Jo just det, Borussia Dortmund.