Borussenpanelen 2.0.
Borussenpanelen är tillbaka. Den här gången diskuterar panelen bland annat Sebastian Kehls betydelse för laget. Veckans panel består av Anton Fors, bloggare på Fotbollskanalen.se, samt Stefan Carlsson och Pierre Wingren från SvenskaFans.com.
Åtta omgångar återstår av säsongen och Borussia Dortmund är i allra högsta grad med i jakten på en Europaplats. Vad talar för, respektive emot, att det faktiskt blir så att klubben spelar i Europa nästa säsong?
Anton Fors: Först och främst: om jag hade haft en bil, skulle inte registreringsnumret vara ”BVB 100”. Mina sympatier för tyska klubbar ligger varken här eller där, eller både här och där, beroende på hur man vill se det. Med det sagt, så tycker jag att det är mycket som talar för Dortmund – men trots det, tror jag inte man slutar topp fem. Laget förtjänar att för tillfället vila på en fjärdeplats, inget snack om saken. En stark tränare har skapat ett starkt lag med unga nyckelspelare som går från klarhet till klarhet.
Men, nu blir det ju skarpt läge. Det går förvisso att vinkla säsongens resultat på alla möjliga olika sätt, exempelvis kan man se det som att laget vunnit dom matcher dom borde, men man kan ju också se på det hela som att laget vikt ner sig, när det gällt som mest. Tvinga mig inte att ge exempel.
Det är alltså dags för mandomsprovet. På dom åtta kvarvarande matcherna får man möta tre jagande lag (Bremen, Mainz, Wolfsburg), tre lag som slåss för sin BuLi-existens (Hertha, Nürnberg, Freiburg), samt titeldrömmande Leverkusen. Det är bara Hoffenheim som i nuläget inte har något att spela om.
Vissa ser det som en överkomlig avslutning, och det kan det väl också bli - om man nu skiter i att vika ner sig, när det gäller som mest. Tyvärr är jag, som sagt, pessimist i den frågan.
Pierre Wingren: Här känner man sig i högsta grad väldigt splittrad. Det finns mycket som talar både för och emot. Det som talar för Dortmund är att det är ett ungt och hungrigt lag, med mer spetskompetens än på länge. barrios har kommit igång igen, kehl är tillbaks och Zidan har lärt sig att trolla ordentligt. Publiken står bakom laget och ger sitt fulla stöd. Dessutom är Jürgen Klopp en tränare som är duktig på att tona ned förväntningar och lyckas på så sätt hålla ett lugn inom laget.
Det som talar emot är just att det är ett ganska ungt och orutinerat lag, risken för ångest bland spelarna ligger och gror ju närmre slutet på säsongen vi kommer. Det har även varit mycket skadeproblem i laget och det kan tyvärr tänkas fortsätta. För tillfället saknas framförallt den suveräne Mats Hummels. Förväntningarna på laget är stora, det här kommer att bära eller att brista. De närmsta matcherna här mot bland annat Leverkusen, Bremen samt Hoppenheim känns väldigt av görande.
Stefan Carlsson: Om man börjar med emot så är det väl att både HSV och Werder Bremen, som ligger femma och sexa just nu, har väldigt starka trupper som nog egentligen bättre och framförallt bredare än Borussia Dortmunds trupp. Och frågan är om Borussias unga lag klarar av att spela på en hög nivå och plocka mycket poäng under resten av säsongen.
Men å andra sidan har BVB mött de flesta av topplagen redan under början av vårsäsongen. Av de absoluta topplagen är det bara Bayer Leverkusen kvar att möta, nu på lördag, och det hemma på Westfalenstadion. Dessutom förstås den viktiga matchen hemma mot Werder Bremen på påskdagen. Men det är två lag vi faktiskt tog poäng mot på bortaplan i höstas. Och i övrigt är det motstånd längre ner i tabellen kvar. I höstas började ju BVB svagt när man mötte topplagen, och från och med matchen mot Mönchengladbach blev det sju segrar och tre oavgjorda på de sista tio höstmatcherna. Och nu i vår har vi två raka segrar, med början just mot Mönchengladbach. Och varför skulle vi inte kunna upprepa senhöstens bedrift?
Laget har, framförallt då mot de något "sämre" lagen, visat en oerhörd grundtrygghet i 4-2-3-1-systemet, där alla har hittat sin plats. Mohamed Zidan har varit näst intill lysande som tillbakadragen anfallare, och längst fram är Lucas Barrios inte bara en pålitlig målskytt utan också en stark bollmottagare. Och, just det, Sebastian Kehl är tillbaka...
Som du säger Stefan så är ju Sebastian Kehl som sagt äntligen tillbaka efter sin skada. Hur viktig är han egentligen för laget?
Fors: Men så kommer ju just Kehl in och rör till i mitt argumenterande, det är ju inte direkt killen som viker ner sig. Dessutom har han varit strålande i sina två matcher från start. ”Hatten av”, som Klopp uttryckte det. Jo, Kehl kommer verkligen att göra sitt bästa för att visa hur fel jag har. Men det mest intressanta, tycker jag, är att han i år (till viss del) kunnat kasta av sig oket av betydelse.
”Om bara Kehl får vara skadefri...”, brukar det ju heta när man pratar Dortmund. Men när Sven Bender och Nuri Sahin kamperat ihop, så har dom faktiskt lindrat ”sehnsuchten” efter Kehl. Det är sensationellt, om något.
Wingren: Det är lätt att dra för stora växlar på de senaste matcherna. Det är en fantastisk mittfältare förstås. Dessutom har han enormt mycket rutin och är även lagets kapten. Han ger sina unga medspelare ett lugn som absolut kommer att behövas i jakten på Europa. Samtidigt har Sven Bender varit en grym ersättare för honom. Så vad säger man? Rent spelmässigt kvittar det nog om Bender eller Kehl spelar, men Kehl bidrar med så mycket rutin och lugn och det hjälper laget att spela mer stabilt. Han är helt klart viktig och kommer att saknas den dag han slutar sparka på bollen i de gul-svarta kläderna.
Carlsson: Egentligen skulle man kunna säga att få supportrar har saknat Kehl sedan mitten av hösten. Skälet är att Sven Bender har gjort genomgående starka insatser som defensiv mittfältare, och det utan att ha varit tänkt för startelvan alls den här säsongen. Men Bender är ung och har tyvärr en del problem med sitt knä.
Tack och lov är Kehl tillbaka just nu, när Bender åter måste vila. Och Kehl har direkt visat sin närvaro med framförallt sitt typiska sätt att gå in hårt i närkamperna, och han har med tanke på sin nio månaders frånvaro varit imponerande stark direkt. Dessutom är han förstås med sin rutin och i rollen som kapten en ledartyp på ett helt annat sätt än Bender är och överhuvudtaget kan vara.
Alltså, Kehl är viktig genom sitt kompromisslösa spel och framförallt som ledare i ett ungt lag.
Till sist. Jürgen Klopp kallas, ibland skämtsamt, ibland mer på allvar, för lagets största profil och är omåttligt populär i Dortmund. Varför lyckas Jürgen Klopp så bra i klubben?
Fors: Det här kanske inte är den bästa av jämförelser, och den kanske inte faller alla i smaken, men jag ser honom som en tysk Mourinho – i träningskläder. På så sätt att Klopp alltid skyddar sina spelare, som en kycklingmamma tar han in dom under sina mjuka vingar, vilket är speciellt viktigt med så många unga spelare. På så sätt att Klopp är en taktikräv och en motiverare av mycket hög klass. Och på så sätt att Klopp lever sig in i matcherna med hundraprocentig passion.
Han är helt enkelt, precis som Mourinho, väldigt bra på att skapa en ”Vi mot Världen”-känsla. Med skillnaden då, att Mourinho betonar ”mot Världen”, medan Klopp betonar ”Vi”. Vilket gör sig bra i alla föreningar (han är ju hjälte i Mainz), men kanske extra bra i en stor traditionsklubb som Dortmund. För, ett stort "Vi" är bättre än ett litet. Visst är det väl så!?
Wingren: Klopp passar in i Dortmund eftersom att han identifierar sig med klubben och lever för den. Han visar engagemang och det uppskattas i Dortmund. Han kräver mycket av sina spelare men håller ändå en god stämning inom truppen. Han ger många unga spelare chansen, och framförallt är han duktig på att förädla spelare. Om man som tränare lyckas lyfta fram spelare som känner för klubben får man mycket tillbaks i kämparvilja. Han är även en tränare som hela tiden hänger med i matcher och ger sitt lag feedback. Han är grym på att motivera killarna men brister något i sin förmåga att förändra en matchbild. Klopp är en bra tränare, men jag tror att han blir ännu bättre i en klubb som Dortmund där han verkligen kan leva sig in i föreningen.
Carlsson: Ja, säg det. Han är en positiv och skön kille som har humor och är jordnära, vilket gör honom mycket populär i en arbetarstad som Dortmund. Han passar in, helt enkelt. Men framförallt är han förstås populär på grund av att han når framgång. Varför han gör det är svårt att analysera, faktiskt. Men jag tror att han är bra på att motivera spelarna, och bra på att se hur han ska motivera var och en på det sätt som just den spelaren behöver. Han är duktig på att utveckla inte minst unga spelare, som det finns gott om i dagens BVB.
Sedan är han ju förstås en bra tränare som vet hur han vill se laget spela: med mycket rörelse och hård press på motståndarna när de har bollen. Kort sagt, en bra fotbollstränare med god människokännedom och ett jordnära sätt.
Stort inspirationstack till Himmelriket på SvenskaFans.com.
