Hög press nyckel till framgången
Fotbollseuropa förundras över Borussia Dortmunds löpvillighet och offensivlusta. Bakom det framgångsrika anfallsspelet ligger givetvis ett hårt försvarsarbete och ett vältrimmat presspel. Det är också en nyckel till klubbens framgångar det senaste året.
”Bei uns in Dortmund gibt’s ein Phänomen, das alle Menschen hinter der Borussia steh’n” börjar en av många supportersånger tillägnade Borussia Dortmund. Textraden syftar givetvis först och främst på alla fans som fyller Westfalenstadion vecka efter vecka, om en hel stad som sluter upp bakom sin klubb. Sedan förra hösten, om inte ännu längre tillbaka i tiden, passar textraden också särskilt bra in på Jürgen Klopps lagbygge. Ett fenomen, som ingen riktigt tycks begripa sig på. Spelare som ställer upp för varandra, kämpar för varandra och gör mål för varandra.
Franz Beckenbauer hyllade Mario Götze efter premiären i fredags, Mehmet Scholl sade i direktsänd tv att man får passa sig så att man inte börja hålla på laget och när Rudi Völler lämnade arenan en kvart från slutet och sade han till Nobby Dickel (sedan flera år speaker och före detta publikfavorit och matchhjälte från cupfinalen i Berlin 1989): ”Nobby, min Gud, vad ni är starka!” Det är lätt att dras med i hyllningarna. Tv-kanalen ARD hyllar också laget och skriver att Götzkreutz var klasser bättre än Robbery i premiäromgången. Götzkreutz är alltså Götze och Großkreutz.
Samtidigt hörs liknande tongångar som under förra säsongen från klubbledningen. Hans-Joachim Watzke säger till klubbens hemsida att nu ligger allt fokus på nästa match. Mot Hoffenheim, ett lag som Borussia Dortmund haft problem med i Bundesliga. Förra säsongen var det bara en klubb som hade plusstatistik på de unga mästarna - Hoffenheim som fick 1-1 borta och vann 1-0 hemma. Det finns inga garantier för tre poäng då är budskapet.
Nu till själva ämnet för analysen av lagets höga presspel som fick Hamburg att framstå som ett passivt pojklag. Löpviljan i laget, inte bara offensiva sådan i djupled utan också i försvarsspelet, tvingade gästerna till många okontrollerade långbollar och en hel del bollvinster på offensiv planhalva. Inom fotbollen är inte det här något nytt fenomen, men under det senaste året har Klopp fått fler och fler bitar att falla på plats. Och fansen på Westfalenstadion älskar det. Det är inte för inte att en spelare som redan nämnde Nobby Dickel (kämpade alltid och tvingades lägga av med fotbollen alldeles för tidigt efter svåra knäskador, som inte hindrade honom att spela i den där cupfinalen 1989) är långt mer populär än exempelvis mångmiljonvärvningen Marcio Amoroso.
En viktig beståndsdel i presspelet är intensiteten i den så kallade motpressen, det vill säga när det andra laget erövrat bollen. Där börjar pressen, ofta med tre spelare som pressar i ytan där bollen förlorades för att krympa utrymmet för spelaren med boll. Det är en effektiv taktik som skapar ett numerärt överläge och ofta leder till att bollen återvinns snabbt. I matchen mot Hamburg var den här skillnaden tydlig. Ena laget pressade ofta intensivt efter ett bestämt schema, medan det andra laget föll tillbaka och försökte samla laget längre ner i planen (klicka här för en illustration). På så sätt överlät Hamburg initiativet till hemmaspelarna.
Spelidén är tydlig. ”De flyttade ofta in från kanterna för att skapa övertag” sade Hamburgs Marcel Jansen efter matchen och såg någonting där som inte funkade hos gästerna. Götze och Großkreutz tog också ett betydligt större hemjobb än vad Elia och Töre gjorde i första halvlek, på så sätt blev också ytorna större för Borussia Dortmund att anfalla på. När Hamburg väl lyckades leta sig förbi den första pressen, upp till just Elia och Töre på kanterna, kom nästa pressvåg. Där tog både Löwe och Piszczek ett stort ansvar och Borussia Dortmund lyckades skapa övertag även där. Så enkelt i teorin, men ändå så svårt att utföra.
