Från 62 till 22 baklängesmål på fyra år
Borussia Dortmund är tyska mästare för sjunde gången i klubbens historia, mycket tack vare en fantastisk offensiv och näst flest mål framåt under säsongen och ligans bästa defensiv. Där ligger också den stora skillnaden och förvandlingen sedan Jürgen Klopp tog över klubben. Nästa säsong blir försvaret än viktigare.
Fem segrar på de sju avslutande matcherna under våren 2007 gav många supportrar hopp om en ny framtid för Borussia Dortmund. Thomas Doll, klubbens tredje tränare för säsongen, hade fått alla med sig i avgörandets stund - och Borussia Dortmund lyfte från en nedflyttningsplats till en nionde plats när säsongen summerades. Med den nya offensiva kvartetten Giovanni Federico (med en fin säsong i 2. Bundesliga bakom sig), Mladen Petric, Jakub Blaszczykowski och Diego Klimowicz skulle BVB lyfta, även utan publikfavoriten Ebi Smolarek. När säsongen summerades kunde dock en ny motig säsong konstateras. Trettonde plats, 40 poäng och 62 insläppta mål gladde knappast någon och Thomas Doll lämnade tränarposten efter drygt en säsong. Framgångarna i cupen, där laget gick hela vägen till finalen på Olympiastadion i Berlin (förlust mot Bayern München, 1-2 efter förlängning) räckte inte.
Ny tränare blev Jürgen Klopp, mannen som på allvar skulle få tillbaka laget på rätt kurs, men också få ordning på en läckande defensiv. När också lagets interna skyttekung från den föregående säsongen Mladen Petric (13 mål) kom inte överens med klubbens andra storstjärna Alexander Frei och lämnade klubben för konkurrenten Hamburger SV kallades Klopp av media för klubbens stora stjärna. En av Klopps första åtgärder var att ta med sig den då 19-årige mittbacken Neven Subotic från Mainz, bänka åldermannen i truppen Robert Kovac och satsa på jämnårige Mats Hummels (som kom till klubben på lån från Bayern i januari 2008) som mittbackskollega. Ett modigt och kanske dumdristigt drag från Klopps sida, som skulle visa sig vara precis rätt.
Jürgen Klopps första säsong i Borussia Dortmund summerades med en sjätte plats och en missad plats i Europa efter ett misstänkt offsidemål för Hamburgs räkning i 90:e matchminuten. Framåt svarade Alex Frei för tolv mål, anfallskollegorna Nelson Valdez och Mohamed Zidan för sju vardera och nye mittfältsregissören Tamas Hajnal för fem. Den stora skillnaden jämfört med den tidigare säsongen fanns dock betydligt längre bak i plan med bara 37 insläppta mål. Försvaret med till en början Subotic och Hummels centralt och sedan två år äldre Felipe Santana bredvid Subotic växte för varje match och var en starkt bidragande orsak till det, tillsammans med en på nytt stabil Roman Weidenfeller. På pluskontot fanns även en pånyttfödd Patrick Owomoyela, ligans bäste målvaktsreserv Marc Ziegler och den spännande vänsterbacken Marcel Schmelzer.
Marcel Schmelzer tog chansen när han fick den.
När förra säsongen började hölls Mats Hummels allt som oftast utanför startelvan av Felipe Santana. Marcel Schmelzer spelade dock tidigt till sig en ordinarie tröja när Dede återigen gick skadad och trotjänaren tog inte tillbaka sin plats förrän i slutet av säsongen. Då hade Hummels sedan länge tagit tillbaka den andra mittbacksplatsen i startelvan bredvid Subotic. Under hösten släppte Borussia Dortmund bara in 17 mål, en bra siffra även om flera lag hade ett betydligt bättre facit. Räknar man bort katastrofmatcherna mot Hamburg och Bayern München med totalt nio insläppta mål var den siffran än bättre. Laget var till våren redo för nästa steg, ett betydligt offensivare grundtänk, som till en början fick stora konsekvenser för försvarsspelet. På 17 matcher släppte BVB in 25 mål och höll bara tätt bakåt i fyra matcher. Santana och inte Hummels spelade i 4-1-förlusten borta mot VfB Stuttgart. Förlusten på Mercedes-Benz-Arena följdes upp av 2-3 hemma mot Eintracht Frankfurt och 3-1 borta mot Bayern på Allianz Arena.
Från experternas sida fanns det därför en del frågetecken kring defensiven inför den här säsongen, men allt som ofta överskuggades frågorna av optimismen som rådde inom spelartruppen och det faktum att 17 av spelarna i truppen inför säsongsstarten var 22 år eller yngre. Inför säsongen gick Jürgen Klopp ut och lovade ett offensivare grundspel, med större bollinnehav som skulle resultera i fler chanser framåt för det egna laget och färre chanser åt andra hållet för motståndarna. Att laget hade en del att åtgärda stod klart efter premiären hemma mot Bayer Leverkusen. Titelutmanarna från Leverkusen utnyttjade luckorna i försvarsspelet och vann premiären med 2-0, ett resultat som däremot inte speglade matchbilden. Offensivt funkade det mesta hos de gulsvarta, utom just i det avgörande läget att förvandla målchanser till mål. Den offensiva prägeln satte däremot defensiven i trångmål. Jürgen Klopp var inte nöjd.
33 omgångar senare, med 67 gjorda mål och bara 22 insläppta, hade defensiven visat sig hålla för prövningarna. Nye högerbacken Lukasz Piszczek behövde ett par omgångar på sig för att spela in sig i den nya rollen och med övriga spelare i backlinjen. Mats Hummels säsong överglänste de flesta, och har återigen fått Bayernsupportrarna att drömma om en comeback för Münchensonen, och Marcel Schmelzer visade sig också kunna försvarare. Inför bortamatchen mot Werder Bremen hade Borussia Dortmund alltjämt chansen att slå Bayerns rekord för minst antal insläppta under en säsong, i och med Sebastian Rodes mål i den avslutande matchen på Westfalenstadion blev det inte ens en tangering. Trots det var försvarsspelet och de få insläppta målen en bidragande orsak till att Borussia Dortmund blev tyska mästare. Tvåan Bayer Leverkusen släppte in 44 mål, trean Bayern München 40. Det krävs ingen större matematisk begåvning för att räkna ut att försvaret och målvakten Roman Weidenfeller hade stor del i klubbens sjunde ligatitel. Nästa säsong kommer försvaret ställas för än tuffare prövningar och mer spännande utmaningar i Champions League.
Roman Weidenfeller höll nollan 14 gånger under den gångna säsongen.
