Spelare från förr, vad gör de nu?
Forumskribenten DortmundJR har bidragit med en gästkrönika där han tittar närmare vad som hände med ett antal spelare efter att de lämnade Borussia Dortmund sommaren 2006. I del ett hittar vi Salvatore Gambino, Jan Koller, Tomas Rosicky och David Odonkor.
Säsongen 2005/2006. Borussia Dortmunds stämpel som Tysklands bästa lag tvättades bort efter säsongen 2004/2005, trots förhoppningar om att klubben säsongen 2002/2003 skulle försvara titeln från föregående år. Det blir dock inte alltid som man vill. Dortmund var i stort behov av pengar, och med en arena som precis blivit renoverad fanns inte riktigt pengarna till hands. Klubben var tvungna att sälja namnrättigheterna till arenan, Signal Iduna Park blev det nya namnet (kunde varit värre, jag menar Volkswagenstadion?). Borussia Dortmund hade mycket att bevisa med holländaren Bert van Marwijk bakom rodret. Säsongen gick dock inte helt klockrent, Marwijk fick sparken och laget hamnade i mitten av ligan, närmare bestämt på en sjundeplats, efter en fin uppryckning under Thomas Doll.
Salvatore Gambino:
Gick i stort sett hela vägen från Dortmunds juniorlag raka vägen in i A-laget. Gambino etsade fast sig i många Borussens hjärtan med sina skickliga dribblingar ofta med fart mot motståndarnas mål. Gambino fick mer eller mindre säsonger förstörda utav skador och tillslut var det dags att röra på sig. FC Köln blev ny klubbadress där Gambino bosatte sig i två år innan det blev ny klubbadress igen. Koblenz blev hans nya hem, dock gick det väldigt fel, Gambino blev släppt bara ett år senare för att provträna med Rot-Weiss Ahlen. Det gick ganska sådär för den tysk-italienske spelaren som inte fick något kontrakt. Istället för att kämpa vidare bytte Gambino ner sig till norska Konsvinger, en klubb han representerade endast under 2009. Numera lirar Gambino boll i Trapani Calcio, en klubb som är nära på haveri i den italienska tredjeligan.
Tomas Rosicky:
Förmodligen en utav Dortmunds bästa mittfältare någonsin enligt undertecknad. Rosicky var en av de stora ikonerna för Dortmund och kunde leverera både giftiga avslut och smörpass som hade fått Rudi Völler att sätta bratwursten i halsen. Tjecken stormade ofta fram och publiken var sällan sen att resa på sig när Rosicky var på rymmen från motståndarbackarna. Tjecken hade ett gott rykte och hade potential. något som fick Arsenal att öppna plånboken och värvade Rosicky som skulle styra på Arsenals mittfält. Rosicky har aldrig riktigt lyckats i Arsenal. Hård konkurrens kantrat med ett par skador gjorde inte tjecken gott, som snällt och vackert fått sitta på bänken i många matcher. Tjecken börjar komma till åren och kommer förmodligen snart att avsluta karriären någon annanstans. Till dess får vi hoppas att han får chansen hos Arsenal.
Jan Koller:
Den två meter långe tjecken var inte bara livsfarlig med sin polerade skalle, denna man var en målskytt av rang, såväl med fötter som med huvud. Tjecken var en stabil anfallare som levererade varje säsong och slutade på ca 10-15 i ligan. Säsongerna 03/04 och 04/05 gjorde Koller inte mindre än sammanlagt 31 mål i ligan. Ett ytterst bra facit för alla anfallare. Säsongen 2006 såldes Koller och ny klubbadress blev AC Monaco där succén uteblev. Trots två säsonger lyckades Koller aldrig övertyga och åkte tillbaka till Tyskland för att lira boll med Nurnberg. Förövrigt så tackade Koller Dortmundpubliken efter en match på Westfalenstadion, en gest som inte var helt uppskattad utav Nürnberg. Nürnberg åkte ur Bundesliga och Koller sökte istället lycka hos Ryska klubben Krylia Sovetov. Hos Sovetov fick Koller spela och hade två mediokra säsonger. Koller längtade dock bort från kylan och nästa klubb blev AS Cannes i Frankrike. I sin första säsong gjorde koller fyra mål. Men hör och häpna mina vänner, sätt inte kaffet i halsen. I sin andra säsong gjorde 38-åringen 16 mål på 32 matcher. I snitt innebär det ett mål varannan match, inte illa pinkat för en man med sina bästa år bakom sig. 2011 blev Kollers sista år i fotboll och är idag pensionerad. Koller var för övrigt högst inblandad i segeråret 2002 då han kvitterade mot Bremen i sista matchen innan Dortmund vann med 2-1.
David Odonkor:
Odonkor spåddes redan i tidig ålder att bli en stjärnanfallare. Grabben hade kvickhet i steget, tänkte fotboll och hade förbannat bra fysik. När Odonkor debuterade i Bundesliga var han endast 18 år gammal och Gelbe Wand hoppades på en ny kelgris som kunde leverera. Odonkor spelade bra och fick uppmärksamhet. Säsongen 2006 fick Betis upp ögonen och hostade upp nära 6 miljoner euro för Odonkors signatur på ett lukrativt kontrakt. Första året i Betis fick Odonkor uppleva helvetet på nära håll. Säsongen gick i princip bort då skador höll honom borta, Odonkor gled bort ur händerna på många tyskar, man varken såg, eller hörde om honom. Inte förrän den unge Dortmundfostrade anfallaren blev inkallad i VM-truppen som skulle lira världsmästerskap på hemmaplan gick tabloiderna varma igen. Odonkor assisterade bland annat Neuville till det betydelsefulla 2-1 målet som sa adjö till Polen i gruppspelet. Odonkor spelade även i EM 2008 i Portugal, men speltiden var knapp. Odonkor åkte tillslut hem till Tyskland igen. I denna säsong återfinns Odonkor i Alemannia Aachen där han jagar lyckan på nya Tivoli Stadion i Aachen.
Detta var allt för denna gången, Det var fler spelare som lämnade Dortmund detta år men dessa var de mest tongivande. Detta är ett utav mina första försök att skriva ihop någonting och får gärna ge tips eller önskemål. Om det blir en nästa del vilket jag hoppas ni vill, går vi in i säsongen 2007. Sugna?