Block 88: Tre gånger Berlin, DFB-pokal, CL-final och relegation?
Nu när säsongskortet är ett faktum (tack Frank och Otto, kan inte tacka er nog) och resandet mellan Stockholm och Dortmund fortsätter är det dags att försöka betala tillbaka min skuld genom att dela med mig vad jag ser och hör när väl är på plats. Första delen av den nya serien Block 88 tar strid mot krishysteri.
Då så började säsongen 2014/2015. Sju matchdagar flöt förbi med sju hemplockade poäng och 13nde plats i tabellen. Laget är fullt av dyra stjärnor och tåget ska tuffa på som under de senaste säsongerna, fast det gör inte det.
Det talas om tider av kris och vissa supportrar har redan hunnit börja ifrågasätta tränaren Jürgen Klopp. Vad är det för vansinne som härjar där ute? Är alla Dortmundsupportrar plötsligt en produkt av de gånga sex åren utan att någonsin ha blickat på tiden före 2009?
Ärkerivalen Schalke ligger på elfte plats, Leverkusen tappar poäng mot nykomlingen Paderborn, Hoffenheim har täppt till försvaret och inlett säsongen ypperligt. Tittar man på tabellen, och det borde man trots att man inte gillar det man ser, ser man att det enda laget som fortsätter att plocka poäng som året innan (och dessförinnan, och dessförinnan) är serieledaren Bayern.
Visst har tiden under Jürgen Klopp bjudit på mycket framgång, klubben har jobbat hårt på att bli en motpol för Bayern sportsligt och även tagit steg mot starkare finanser under ledning av Aki Watzke som i sin tur att ha gett hopp om en ljusare framtid.
Men detta är inte första gången Dortmund påbörjar en säsong knackigt. Förvisso är det inte läge att döma ut säsongen efter sju omgångar men vill man nu sjunga i domedagsprofeters kör kan man konstatera att detta inte skulle bli första gången Dortmund dippar efter enorma sportsliga framgångar.
Talar man med vilka supportar som helst i Ruhrpott, vare sig med Herne-West, Mönchengladbach, eller Bochum, kommer alla konstatera samma faktum. Så här är fotbollen i dessa trakter. Upp och ner, upp och ner. Och därför älskar man det.
Är man ute efter konstant framgång finns det en klubb i Tyskland man kan välja att ställa sig bakom. Söker man efter någoting mer, som innebär också nederlag och tuffa perioder, känsla av gemenskap i stunder av hjärtskärande resultat finns det ett antal klubbar som är mästare på detta.
Personligen trodde jag att dippen skulle komma förra säsongen, men det gjorde det inte. Och även idag skulle jag inte tala om katastrof när andra platsen ligger sju poäng ifrån.
Säsongen har börjat intressant från många synvinklar, inte minst med den jämna tabellen efter serieledarna, Mainz starka form, och det redan nämnda Hoffenheims fungerande försvar. De så kallade ”topplagen” levererar inte riktigt och läget ser minst sagt spännande ut. När jag började följa BVB avslutade laget säsongen på just den trettonde platsen så för mig känns det rätt så hemtrevligt här.
Sluta gråta ut era domedagsprofetior, njut av omväxlingen, ställ er bakom ert lag som den Gula väggen gjorde i lördags med flera minuters hyllningssång till laget.
Till och med Klopp som i vanliga fall tackar av fansen snabbt och drar sig tillbaka till omklänningsrummet stannade länge vid sidan av resten av laget. Kehl belönade fansen med sin tröja och Grosskreutz tackade av fansen efteråt på twitter. För så är det i Dortmund, de flesta har varit med om det förut. Det går upp och ner, därför känns det så skönt när det väl funkar.
Så visst kanske bli det som en supporter sade i helgen, vi avslutar säsongen med tre matcher i Berlin: DFB-pokal, CL-final och relegation, men snälla lägg saker och ting i historiskt perspektiv innan ni slänger iväg den svartgula tröjan (förutom om den ser ut som en varningsskylt).
