Dagen när klacken tystnade
Söndagens bortamatch har inte gått obemärkt förbi i de tyska medierna eller bland supportrarna. Fotbollen på planen kommer ingen ihåg längre men vad som hände i slutet av matchen samt när laget kom att tacka av fansen blev ännu mer minnesvärd.
Meningarna är delade och diskussionerna även bland supportrarna har blivit infekterade i efterspelet av supporterreaktionen. Den gula pressen var snabbt på att kommunicera hur supportrarna buade åt laget och visade mittenfingret åt dem.
De sista 10 minuterna av matchen stod klacken tyst som protest mot lagets usla prestation. Vissa kräver att de som inte kan stå bakom sitt lag ska ge sina bortasäsongskort tillbaka till klubben, andra påpekar att visa missnöje har ingenting med kärleken till klubben att göra med.
En sak är alla eniga om, skulle inte trenden vända kommer inte spelarna följa med till andra ligan däremot gör supportrarna det. Ingen vet heller vad som är fel eller hur det ska kunna rättas till. Ingen kräver heller Klopps avgång, men det hörs röster om en möjlig begäran om att få sluta ifall resultaten inte vänder före jul.
Vad kommer då hända på fredag när Dortmund spelar på hemmaplan igen? Supportrarna är fastbeslutna på att finnas där för att stötta sitt lag, men det innebär inte att kritiken inte skulle flöda om laget fortsätter att studsa rund på planen som kulorna i en flipperspel. Men inte heller kommer en seger bli lika förlösande som trepoängaren mot Gladbach.
Det finns många som kräver att även om lagets seger var ett faktum på fredag får inte kritiken tysta. Laget har nått den ultimata botten och en seger är inte en vändning i trenden längre.
En seger är bara en match med önskad resultatet i en situation där laget måste kämpa för varenda poäng de kan skrapa ihop. Krisen är ett faktum och ingen av oss kan längre blunda för den.
Själv blev jag arg när klacken tystnade runtomkring mig, jag ville inte sluta supporta ett lag som inte längre trodde på sig själv. Att bekräfta att vi inte tror på dem längre heller kändes inte rätt.
Samtidigt efter att ha diskuterat om matchen med mina vänner och följt olika forum kan jag bättre förstå varför det beslutet togs av klackledarna. Just nu är jag lika vilsen på läktaren som laget på planen.
