Krönika: Därför började jag följa Dortmund
Andreas Törner delar med sig av sin historia till varför han började följa och hålla på Borussia Dortmund.
Eftersom det snart är julafton, nyår och man känner sig allmänt glad så vill jag inte fokusera på något negativt. Så i stället för att skriva ut min besvikelse över de tre senaste matcherna så tänkte jag att ni skulle få lära känna mig lite bättre. Detta genom att berätta om min relation till Bundesliga och Dortmund. Jag hoppas att ni kommer tycka om den och att ni får en bra avslutning på året och så hörs vi igen nästa år.
BUNDESLIGA
Ja var ska man börja om inte där intresset för Bundesliga började. Mitt intresse för ligan kom lite senare eftersom jag växte upp och började mitt fotbollstittande med Premier League. Det är lite roligt för då tittade man på fotboll med helt andra ögon än vad man gör idag. Då känns det som att det enda som hade betydelse och som man ville se då var mål och ännu fler mål. Det var det som gjorde att jag fick upp ögonen för Bundesliga för när jag kollade på resultat därifrån kändes det som att det alltid blev mycket mål.
Jag bestämde mig då för att se en match med Dortmund och detta var säsongen 2012/13. Då kanske man tänker, var det slumpen eller hade jag bestämt innan att det skulle bli Dortmund? Svaret är att jag hade läst mig fram att de hade vunnit ligan de två senaste säsongerna och mer än så visste jag inte om Dortmund då. Det blev 3–3 borta mot Frankfurt och jag kunde inte direkt efteråt säga varför det blev mer mål i Bundesliga eller varför man skulle heja på Dortmund. Jag förstod och kände dock en annan sak som var en stor bidragande faktor att jag ändå fortsatte titta på Bundesliga. Det var inlevelsen och engagemanget som publiken hade före och under matchen.
DÄRFÖR BLEV DET DORTMUND
Så jag fortsatte att titta på Dortmund och Bundesliga lite till även om Premier League fortfarande var nummer ett – men en kväll hände något. Det var Champions League och det var Manchester City mot Dortmund. Man hoppades självklart på Dortmund men man kände tyvärr som många gånger förr och även idag att det är den som har störst plånbok ofta vinner. Matchen slutade 1–1 efter ett sen straff av City men det var inte det jag tog med mig från matchen. Det var Dortmunds fantastiska insats som borde ha gett dem en seger. Alltså deras press-spel, deras kämpaglöd, deras laginsats, deras kvalitet och en galen tränare som stod för grunden för allt detta. Jürgen Klopp som verkligen kunde och kan leva sig i in i matcherna och bjuda på sig själv vid intervjuer och allt som ofta ett leende på läpparna.
Men det var varken hans taktik, hans egen personlighet eller tandblekta leende som fick mig att gilla Dortmund utan en trio det hade där fram. En trio som kanske inte kommer skriva in sig i historieböckerna men en trio jag kommer sent glömma. En polack vid namn Robert Lewandowski som stod för målen och så har vi Marco Reus och Mario Götze som stod för det kreativa och assisterna. Man såg så tydligt att de gillade att spela med varandra och det kändes ännu tydligare när de firade ett mål tillsammans. Så när man adderade ihop allt detta med deras attraktiva fotboll, Jürgen Klopp och den trion så kändes det svårt att gilla dem mer än vad man gjorde. Jag hade dock återigen fel för när jag verkligen fick höra och se den gula väggen leverera med inlevelse, tifo, med mera mot Real Madrid i Champions League så blev jag såld. Det är mitt största minne med Dortmund, att jag den kvällen april 2013 beslöt mig för att jag ville följa Dortmunds noggrannare.
MIN RELATION FRÅN DÅ TILL NU
Om man då ser till min relation med Dortmund alla dessa år från 2012/13 till idag skulle jag säga att varje säsong är sig lik. Man kollar inte på alla deras matcher, främst kollar man när det möter det större lagen i ligan eller när det är Champions League. Jag har ända koll på resultaten, nyförvärv, försäljningar med mera och det är just de tre sakerna som jag nämnde som gör att man fortfarande vill följa dom. Det är för att jag blir så imponerad av klubbar som Dortmund som är en säljande klubb men framför allt får ses som en talangfabrik. Ser man till alla säsonger så har det släppt så många stjärnor som man inte tror att det kan ersätta och så hittar de nya talanger som Pulisic, Dembele, Sancho.
Talanger som de hittar från olika delar av världen för dagens fotboll sett är kaffepengar, talanger som ofta etablerar sig fort till stjärnor. Stjärnor som sedan blir upptäcka och uppköpta av betydligt större summor än vad Dortmund betalde för dem. Det är så Dortmund rullar och jag tycker ända att det är väldigt imponerande med det resultaten det uppnår säsong till säsong om man ser till hur klubben fungerar. Det är deras verklighet och det är något som både kan vara jobbigt men samtidigt fint att leva med. Man vet självklart att det inte kommer generera i så många pokaler förutom kanske någon tyska cupen där eller tyska supercupen där. Ligan har jag dock svårt att se dem vinna de närmsta åren då vi för förtillfället känns alldeles för långt borta från Bayern München. Jag tycke och tycker fortfarande dock att det är mer imponerade att lyckas bevisa som Dortmund att det inte bara pengar och pokaler som gör att man blir ett attraktivt lag för världen.
ANNAN FAKTA
Bästa minnet: Lewandowskis stora kväll med fyra mål i Dortmunds kross mot Real Madrid 4–1 i Champions League 24 april 2013.
Favoritspelare genom tiderna: Det finns många fina spelare att välja på men för mig är det självklart, det är Marco Reus. Det är svårt att bara inte gilla honom när man ser vad han bidrar på plan men det är långt ifrån det som gör att man älskar honom. Man kan kanske argumentera för att han kanske skulle ha lämnat Dortmund om han inte hade haft problem med sina skador genom åren. Kollar man dock hur många/vilka lag som har jagat honom så har han flera gånger bevisat vilken trotjänare och sann kapten han är. Det man också måste berömma honom för med tanke på alla dessa skador är att han alltid lyckas komma tillbaka både fysiskt och mentalt.
Min favoritelva (3-1-4-2): Weidenfeller – Hummels, Subotic, Piszczek – Gündogan – Sancho, Reus, Götze, Dembele – Lewandowski, Håland
