Lagbanner
Neven Subotic mitt i infernot
Neven Subotic som ovan målskytt

Neven Subotic mitt i infernot

Klockan 18 idag drabbar Kroatien och Serbien samman på Maksimir-stadion i Zagreb. Det är för Neven Subotic och Serbien en mycket viktig match för att hålla liv i drömmen om ett VM-slutspel. För tillfället parkerar nämligen Kroatien på 10 poäng före ett Serbien på 4 poäng efter 4 spelade matcher.

Neven Subotic
2013 började inte så bra för Neven Subotic när han på träningslägret i La Manga drog på sig en skada. Det var i en skottsituation som han landade olyckligt, vilket visade sig vara muskel(fiber-)bristning i högra vaden. Sex veckor löd diagnosen för försvararen, ett frustrerande besked för honom och ett tungt avbräck för Dortmund under denna period. ”Dagen efter satte jag upp ett mål medan jag var skadad. Det var att bygga upp överkroppen så mycket som möjligt, för att kunna bli ett litet odjur, när jag ändå inte kunde löpträna” kommenterar Subotic själv skadan.

Hans föräldrar, bosniska serber, var tvungna att fly med barnen till Tyskland före kriget ”Jag har upplevt saker” förklarar Subotic ”som inte tillhör vardagen och det kommer alltid prägla mig.”  Då bidraget till familjen i Tyskland och i Kosovo knappt räckte brukade Nevens fader skotta snö på järnvägsstationen. ”Ingen trodde honom när han sade att han skottat bort all snö själv på järnvägen” säger Neven stolt om sin faders arbete som i vanliga fall arbetssatte tre personer. Med detta hårda arbete kunde fadern skicka medicin, näringsmedel och godis till släktingarna i det krigshärjade området. ”kanske är det inte så dåligt att växa upp i fattiga förhållanden. Uppfostran spelar en mycket större roll då”, menar Subotic. Hans kärleksfulla, men stränga föräldrar föräldrar har nämligen visat honom att livet inte är en självklarhet, vilket har gjort att Subotic håller båda fötterna på jorden. Alla minns säkert videon på Subotic hoppandes i bar överkropp på taket på sin bil när han firade ligatiteln med hela Dortmund och under sin skadeperiod i början av året var det inte sällan man såg honom inne på en sportbar med vanliga Dortmund-supportrar i staden. ”Det är en grym upplevelse att se hur folket lever sig in i matcherna och skriker framför TV-apparaterna/den vita duken. Jag är alltid på bländande humör när vi vinner”, förklarar Subotic. Han har också ett stort socialt engagemang och är sedan flera år tillbaka ambassadör för föreningen ”Kinderlachen”. Föreningen bryr sig om sjuka och socialt svaga barn, vilket för Subotic är en självklarhet. Det är också med glädje vi kan konstatera att denna jordnära människa är kvar i Dortmund till 2016 efter att ha förlängt kontraktet. ”Jag är glad över vår positiva trend det senaste året, vi har en vacker väg framför oss. Den vill jag vandra med detta manskap och inget annat”, betonar Subotic sitt val.

Stimac vs. Mihajlovic
När Kroatien ville lösa ur sig ur den Jugoslaviska federationen motsatte sig en större del av den serbiska minoriteten detta. Men genom stöd av en fri skara nationalister som kom över från Serbien bildades miliser som satte upp barrikader runt det som ansågs var kroatiskt område. En av dessa platser var Borovo Selo, en by i närheten av Vukovar, invid gränsen till Serbien. I förbindelse emellan dessa platser finns den industriellt präglade förorten Borovo Naselje där Sinisa Mihajlovic började med fotbollen. Den lokala klubben NK Borovo hade ett gott rykte genom sitt talangarbete och brukade arrangera en ungdomsturnering för lag från hela Jugoslavien. På detta sätt kom Mihajlovic i kontakt med mängder av Kroatiska stjärnor t.ex. Davor Suker, Zvonimir Boban, Slaven Bilic- och Igor Stimac. Mihajlovic lärde känna dessa spelare och spelade med dem i kroatiska lag för utvalda spelare i Jugoslaviska turneringar. Bilic var under flera år hans rumskompis. 1987 försökte Dinamo Zagreb ge honom ett talangkontrakt vilket han inte tyckte var tillräckligt bra. Samtidigt pressades han av U20-tränare Mirko Jozic, bosnisk kroat, att skriva på för att inte uteslutas ur truppen till junior-VM i Chile. Det blev så att Jugoslavien åkte till turnering utan sin försvarsspelare och vann ändå. Fyra år senare möttes de igen i världsfinalen mellan Röda Stjärnan Belgrad där Mihajlovic spelade och Colo Colo från Chile där Jozic coachade. Denna gång gick Mihajlovic segrande. Ungefär samtidigt föll världen ihop på hemmaplan efter sammandrabbningar i Borovo, vilket gjorde att kroatiens president Franjo Tudjman förklarade öppet krig. Mihajlovic hemstad förstördes helt. Jugoslavien existerade inte mer. Alla var nu tvungna att välja sida, något som blir svårt för en son till en bosnisk-serbisk fader och en kroatisk moder. Sinisa valde att spela i Röda Stjärnan, vilken var en klubb som symboliserade den serbiska nationalismen. Detta trots att laget innehöll spelare från alla etniska grupper.

8 Maj 1991 reste Hajduk Split till Belgrad för att spela den jugoslaviska pokalfinalen mot Röda Stjärnan. Laget flögs in i ett arméflyg och eskorterades under stark säkerhet till arenan. Detta var veckan efter att oroligheterna bröt ut i Borovo. I Hajduk spelade Igor Stimac, Slaven Bilic och Ante Misic, som växt upp i Borovo med Mihajlovic. Hajduk-spelarna bar svarta band, för att sörja de kroatiska polismän som dödats i Borovo, och lyckades vinna matchen överraskande med 1-0. Dock så överskuggades resultatet av motsättningarna mellan Stimac och Mihajlovic. Under matchens gång sade Stimac något till Mihajlovic vilket gjorde att denne i resterande delen av matchen försökte skada Stimac. ”Vi stod en lång stund mittemot varandra. Sedan böjde han sig fram till mig och sade ´jag ber till gud att hela din familj mördas’”, berättade Mihajlovic i efterhand att dessa ord var och att han i den stunden "helst velat riva  sönder honom i bitar med sina tänder.”

Till skillnad från Mihajlovic, som varje dag skulle bli hans dödsfiende, hade Stimac aldrig något problem med sin nationella identitet. Han såg sig själv som en kroatisk patriot och stod i sympati till högerextrema idéer. ”Jag bedyrar att jag inte kämpade i kriget. Men skulle det bryta ut igen skulle jag stå längst fram i fronten”, sade Stimac såsent som 2003 till tidningen Nacional. Och om Mihajlovic säger han ”han sprider lögner om mig t.ex. att jag ska vara homosexuell. Dessutom har han insinuerat att han vill strypa mig med sina bara händer. Hans moder är kroat, hans fru är italiensk, och han gifte sig i en katolsk kyrka och har låtit döpa sina barn. För mig är det tydligt att han måste anstränga sig dubbelt för att bevisa sin tillhörighet till Serbien. Dock kommer de aldrig acceptera honom även om han skulle bära runt på Arkans (Ultras Röda Stjärnans ledare och kommandör i ett serbiskt paramilitärt förband) bild.”

Det var även Arkan som tog Mihajlovic under sina vingar när han inte kunde bli accepterad i Belgrad p.g.a. sin etniska tillhörighet. Arkan såg till att Mihajlovic familj kunde få en tillflyktsort i Serbien, vilket gjorde dessa båda män till livslånga vänner. Senare i kriget tillfångatogs Mihajlovic morbror, en kroatisk officer, av Arkans män. ”Arkan ställde mig inför valet att hämta min morbror eller låta honom bli överlämnad till männen i förbandet, vilket hade betytt döden. Jag beslöt mig för att hämta honom och han tillbringade två månader med min familj i Belgrad innan han återvände till Kroatien.”

Dessa historier och uttalanden är grunden till det ”legendariska” fiendeskapet mellan Stimac och Mihajlovic. Båda blev nämligen symboler för nationalism på båda sidor i kriget. Senast 1999 stod de emot varandra i matcherna mellan Kroatien och Serbien i EM-kvalet, men matcherna präglades mest av misstag och slutade 0-0 i Belgrad och 2-2 i Zagreb. Idag, den 22:a mars 2013, ställs de återigen emot varandra fast denna gång som tränare i båda lagen. I höstas inför mötet har de båda träffats i all hemlighet i Warszawa, Polen, för att ta bort spänningarna inför mötet i Zagreb. Detta är första gången på över 20 år som Stimac och Mihajlovic sagt någonting till varandra, vilket åtminstone tillfälligtvis verkar ha tagit bort motsättningarna mellan de gamla antagonisterna.

Inför matchen:
I centrum för matchen står supportrarna hos båda lagen. Anhängare till både Serbien och Kroatien har tidigare misskött sig vilket gjort att UEFA-president Michel Platini hotar med stora konsekvenser vid problem kring matchen. Medvetena om de egna supportrarnas temperament har båda förbunden beslutat att det inte får finnas bortasupportrar på någon av matcherna mellan länderna. Igor Stimac: ”Det är dags att visa Europa och UEFA kroatiens sanna ansikte genom att älska vårt lag, inte att hata motståndarna.”
Sinisa Mihajlovic fyller i med att ”Matchen är inte viktigare än de tidigare och de kommande matcherna i kvalifikationen för Serbien” och tillägger en begäran om att ”det som har varit tidigare i historien låter vi vara.”
Nikola Djurdjic däremot säger att ”denna match är den viktigaste matchen för Serbien i vår unga historia”  och kroatiens Mario Mandzukic kommenterar inför ”jag kommer att minnas denna match för evigt”. Däremot får Mihajlovic inte oväntat medhåll från Neven Subotic ”Det är bara en fotbollsmatch, inget mer”, som behåller  båda fötterna på jorden som vanligt.

Matchen sänds i TV4-sport med start klockan 18. Se till att kolla!

Källor: 11 Freund, Kicker.de och Borussia Das Mitgliedermagazin

Otto Reuterdahl2013-03-22 13:45:00
Author

Fler artiklar om Dortmund

Vågar någon tro på Dortmund ikväll?