2018-12-01 15:30

Dortmund - Freiburg
2 - 0

Reserapport från Dortmund

Wer wird Deutscher Meister? BVB Borussia! Wer wird Deutscher Meister? Borussia BVB! Hela Südtribüne hoppar i takt med varandra och under mina fötter känner jag hur betongklossen Westfalenstadion gungar. Det är tio minuter sedan slutsignalen löd och fansen firar tre nya poäng i Bundesliga. Freiburg har besegrats med 2-0 och med perfekt vy över den gigantiska ståplatsläktaren, ser jag från Stadions sydvästra kurva, de 25 000 åskådare i gula väggen hoppa och sjunga. Det är få ställen på jorden som

Det hela började ungefär 35 timmar tidigare, klockan 06:00 på fredagsmorgonen, då den till resan inhyrda minibussen rullade från Sjömarken, strax utanför Borås med målet tydligt inställt på Dortmund. Jag hade samlat ihop delar utav den mer eller mindre fotbollstokiga släkten för att visa dem något man måste uppleva som någorlunda fotbollsintresserad, nämligen en Dortmundmatch på Westfalenstadion. Själv skulle det bli mitt femte besök på fotbollens tempel nummer 1 och jag var ute efter revansch. Senaste vistelsen hade två år senare slutat mållös och det infekterade derbyt mot Schalke hade inte levt upp till de högst ställda förväntningarna, på planen. Min frustation nådde sitt klimax när jag, nästan sist kvar av alla på Südtribüne, knäckte Dortmundflaggan på mitten och kastade den så långt jag bara kunde. Jag var helt förstörd. Detta skulle inte få upprepas igen.

Efter en hel del onödigt snurrande i Malmö och Bremen kom vi till slut fram, helt yra efter allt sicksackande mellan vägarbeten, 13 timmar senare. En tid som inte gör oss till några framtida formel 1-förare, men de ca 110 milen var plöjda och äntligen var vi framme. Dortmund i juletider är en underskattad stad, så direkt bar vi oss in mot centrum där torgen Alter Markt och Hansaplatz hade förvandlats till rena rama julafton. Små julstånd var placerade överallt och mängder av folk hade samlats för att dricka glühwein mit schuss, vilket gjorde kvällen till en perfekt uppladdning inför matchdagen.

Lördag. Matchdag. Tillbaka på torget för uppladdning med gänget från Schwedische Borussen som också rest ner för matchen. Nu dracks det inte glühwein, nu var det dags för öl. Det är det man dricker på matchdagar i Dortmund. Det är helt otroliga mängder som serveras under en matchdag och billigt är det också, helt perfekt. Efter en halvtimmes promenad från torget med ett obligatoriskt stopp i den tyskaste av alla tyska pubar, Haus Freiberg, anlände vi till Westfalenstadion knappa två timmar innan matchstart. Det är något med promenaden till arenan som gör att man blir lika pirrig i kroppen varje gång. Först kan man se skymtar av de gula pelarna som sticker upp i hörnen av arenan, sen dyker betongklumpen upp där och blir större och större för varje steg man tar mot den. Att se den i bakgrunden välla upp tillsammans med allt folk som går runt i gulsvart, se alla öl- och bratwurststånd och bara känna att ”snart är det dags” är en helt enormt behaglig känsla och en fantastiskt fin vy.

Westfalenstadion två timmar innan avspark.

En timme kvar till avspark. Vi har precis lämnat den oändligt stora folkmassan utanför arenan och tagit oss in i templet. Känslan när man kliver ut på läktaren och blickar ut över planen ser hela Stadion inifrån är svårbeskrivlig. Med plats för 81 365 åskådare är det ett bygge som får en att känna sig så liten och obetydlig, samtidigt som man känner att man är en del utav en i Europa oslagbar folkrörelse fotbollsmässigt. År efter år har Borussia Dortmund högst publiksnitt i den Europeiska fotbollen och det är ytterst sällan det är under 80 000 åskådare på en match. Dortmund?! En grå industristad i västra Tyskland med ungefär 600 000 invånare lockar dessa siffror till sina matcher år ut och år in. Man kan inte annat än att imponeras av fotbollskulturen som sitter i väggarna där.

Under hösten har det gjorts en hel del protester runt om på landets fotbollsarenor. Det har protesterats mot det tyska fotbollsförbundet som har infört måndagsmatcher i Bundesliga för att öka TV-intäkterna då fler matcher kan sändas på TV. Detta är något klubbarna inte alls står bakom, vilket jag skrivit om tidigare. Mycket tack vare en stark och organiserad supporterkultrur så har man lyckats behålla de låga biljettpriserna, sina ståplatsläktare och de så älskade avsparkstiderna. Nu vill förbundet rucka på dem och Dortmunds ultrasgrupp ”The Unity” tog nya krafttag mot detta under matchen i lördags. Under hela den första halvleken var det tyst på arenan. Det var nästan surrealistiskt att se den så alltid högljudda Westfalenstadion i detta tillstånd. Inte en flagga viftades, inte en sång drogs igång och även Freiburgs supportrar var med på detta initiativ. Det hände något enstaka gång att långsidorna försökte dra igång någon ramsa, men möttes direkt av öronbedövande busvisslingar från den gula väggen. Kanske är det just detta som gör att den tyska supporterkulturen står sig så starkt fortfarande? Medan det oorganiserade supporterskapet i tex England kördes över och ledde till att publiken i mångt och mycket är utbytt, är stämningen på arenorna mer eller mindre dött.

Südtribüne, under prostesten. Inga flaggor och ingen sång.

I den andra halvleken trummade ”The Unity” och de andra supportergrupperna på Südtribüne igång rejält och det är var verkligen en kontrast mot den första halvleken. Så här skall fotboll upplevas. Det är så mycket mer värt att behålla kulturen och de ”riktiga” supportrarna än att fasa bort dem genom dåliga avsparkstider som gynnar TV-tittarna snarare än de som faktiskt går på matcherna.

Laget firar segern med fansen efter matchen!

Efter att känt en skyldighet att bidra till stämningen så var det med något hes röst jag lämnade läktaren. Slutade dagen där? Absolut inte. Rätt in på Strobels (pub/öltält) precis i anslutning till Stadion för att fira segern ytterligare med mängder av fans som höll igång hela kvällen. Inte förrän runt midnatt var det dags att vingla hemåt efter en underbar dags tillsammans med Borussia Dortmund och allt vad den klubben innebär. En match i Dortmund är en heldagsupplevelse som känns svårtslaget i Europa.

Matchen då? Dortmund vann med 2-0 och imponerade inte extremt spelmässigt även om seger aldrig kändes hotad. Reus skickade in en straff i slutet av första halvlek och Paco Alcácer punkterade tillställning i dess slutskede. Det finns anledning att sjunga om att vara Deutscher Meister, då ligan leds med sju poäng och laget ännu är obesegrat.