Supporterkulturen får inte dö!
7-0 och uppvisning från Dortmund och protester mot DFB.
Den enskilt största anledningen till att jag fallit pladask för den tyska fotbollen är dess supporterkultur. I match efter match vallfärdas folket till arenorna och skapar allt som oftast makalös stämning där oändliga mänger halsdukar viftas, flaggor vajar och gåshudsframkallande sånger hörs från klackarna och där är man överlägsna toppligorna i Europa. Det är till stor del därför jag rattade in Bremen-Berlin i tisdags istället för den trötta Engelska Ligacupen eller Serie A.
Den tyska fotbollen har de senaste åren tappat mark mot övriga toppligor i Europa, om man ser till resultaten i Europacuperna och hur attraktiva klubbarna är för att locka till sig spelare. En medelmåttig spelare går idag allt som oftast hellre till Fulham än Mainz. I Premier League finns svindyra TV-avtal vilket gör att pengarna fullständigt forsar in i klubbarnas skattkistor. I Spanien har man insett att man också vill dit, till rikedomen. Ett beslut som är tagit är att en match varje säsong kommer att spelas i USA. Detta är självklart för att marknadsföra ligan där och på så sätt skapa större intresse och därav dyra TV-avtal. Så, hur reagerar man på detta i Tyskland? Vad gör egentligen det tyska fotbollsförbundet (DFB). Jo, förra säsongen infördes måndagsmatcher och nu har man valt att lägga veckoomgångarna med speltid 18:30 och 20:30. Vi som valde att slå på den tyska fotbollen den här veckan när det vankades mycket annan bra fotboll på TV, kunde tydligt se fansens reaktion på detta. I just Bremen så valde båda lagens supportrar att protestera genom tystnad under de första 20 minuterna för att sedan explodera stämingsmässigt. I Bremenklackan syntes en banderoll med texten ”Football is for you and me, not for fucking TV-pay”. I mötet mellan Dortmund och Nürnberg gjordes en liknande demonstration och på andra arenor också denna veckoomgång. DFB vill ha in mer TV-pengar och vill att lagen ska bli konkurrenskraftigare i Europa, det är tydligt. Men fansens reaktion på detta visar att de har valt fel väg. Tappar de fansen på vägen, de som förgyller den tyska fotbollen, så kan de lika gärna stänga ner ligan för gott. De inledande 20 minuterna på matcherna i veckan var ruskigt deppiga att skåda och detta är inget jag vill vara med om. Väljer man pengar och bra avtal före de lokala fansen så blir snart Bundesliga Premier League. Död läktarkultur med massa turister på läktarna. Jag tar hellre lite sämre resultat i Europaspelet, så länge supporterkulturen är kvar och skapar magi, det är värt mer. Supportrarna är värda det.
Hur gick det med matchen i Dortmund då? Hur bra som helst? Efter 20 minuter när högklassig läktarsång kombinerades med fröjdig fotboll var detta en fantastisk match att följa. Dortmund anfallsspel klaffade som inte tidigare under säsongen och laget bjöd på en riktigt islossning. Min personliga hackkyckling, Wolf, var förpassad till läktaren och nere på planen så bjöd den offensiva trion Reus, Pulisic och Bruun Larsen på uppvisning. Pulisic spelade fram Bruun Larsen som elegant lobbade in ledningsmålet (hans första mål någonsin i Bundesliga), Reus smackade in 2-0 och spelade fram till 3-0 för att sedan sätta fyran efter extremt fint samarbete med Bruun Larsen. Reus som visat sig vara formsvag de senaste matcherna stod för en lysande prestation och levde upp till de höga krav vi har på vår kapten.
Var Dortmund bra eller Nürnberg dåliga? Ja, om den match på den här nivån slutar 7-0 så är en kombination oundviklig. Svenske Mikael Ishak kan inte ha haft en rolig kväll. Han hoppade in de sista 20 minuterna och spelade utan(?) en enda bollkontakt som anfallare där han tidigare under säsongen gjort det bra.
Förutom den imponerande offensiven så finns det mängder av glädjeämnen att ta med sig från matchen. Sancho hoppade återigen in med framgång och stod för ett mål och en assist. Inlånade Hakimi gjorde Bundesligadebut och såg sylvass ut på högerkanten där han ersatte Piszczek från start. Delaney visade prov på ett längre spel som jag efterlyste efter matchen mot Hoffenheim. Två av målen grundlades i en krossboll i offensiv riktning av dansken med den så fina vänsterfoten. Akanji var urstark och klinisk när han likt vilken forward som helst tryckte in sitt första mål i den gulsvarta tröjan. Südtribüne (gula väggen) visade klass under kvällen. Protesten har vi varit inne på och som de sjöng igång när matchuret slog 20:00! Det är inte annat än beundransvärt att uppleva vilken stämning de skapar match efter match. Om DFB lyckas ta död på detta på sikt, så har de gjort bort sig rejält.
Borussia Dortmund: Bürki – Hakimi, Akanji, Zagadou, Schmelzer – Witsel (Weigl, 62), Delaney – Pulisic, Reus (Kagawa, 62), Bruun Larsen (Sancho, 74) – Philipp
FC Nürnberg: Bredlow – Bauer (Löwen, 62), Margreitter, Mühl, Leibold – Erras – Valentini, Fuchs (Ishak, 70), Behrens, Kubo (Pereira, 86) –Misidjan
Målen: 1-0 Bruun Larsen (Pulisic, 9), 2-0 Reus (Philipp, 32), 3-0 Hakimi (Reus, 49), 4-0 Reus (Bruun Larsen, 58), 5-0 Akanji (Pulisic, 74), 6-0 Sancho (Delaney, 88), 7-0 Weigl (Sancho, 88)
Publik: 75 700 (ca 6 000 tomma stolar på stadion i Dortmund hör till ovanligheterna. Var det möjligtvis en minibojkott av matchen? Sämre publiksiffra har inte Dortmund haft sedan i vintras då Augsburg gästade på en måndag. Stora bojkotter gjordes då och publiksiffran presenterades som 54 300. Sorgligare matcher på Westfalenstadion har jag aldrig skådat)