Exklusiv intervju med Linus Wahlqvist

Exklusiv intervju med Linus Wahlqvist

Något försenad intervju med Norrköpingsonen Linus Wahlqvist i Dresden. Om livet i Tyskland, skillnader mellan Zweite Bundesliga och Allsvenskan och om man har grädde i carbonara.

Norrköpingssonen Linus Wahlqvist har under sina första sex månader i Dresden fått uppleva mycket. Ett nytt språk, en helt ny och annorlunda kultur och ett par spelmässiga bottennapp, samt en jobbig skada. Hans Dresden ligger just nu elva i 2. Bundesliga, men målet för klubben är mycket högre. Jag satte mig ned med honom i hans nya vardagsrum, DDV-Stadion i centrala Dresden, för att prata om hans första sex månader i sitt nya land och i sin nya klubb. Med utsikt mot den gröna gräsmattan där drömmar går i uppfyllelse talade han vitt och brett om sina upplevelser och om skillnader mellan Dresden och Norrköping.

- Skadan är jobbig. Just när man fått så mycket förtroende från tränaren. Men han tror på en, vill hela tiden se att man utvecklas och är väldigt mån om att jag ska komma tillbaka så snabbt som det bara går.

Linus hade spelat med en känning en längre tid, men under hemmamatchen mot FC Ingolstadt (1-1) så brast det. Stressfrakturen i benet var ett faktum och det blir inget mer spel under 2018. Återhämtningen har börjat starkt och hårt och han hade gjort sitt första löppass som en del av skaderehabiliteringen, precis innan jag träffade honom i den Dynamiska lobbyn. Han hade redan träningsvärk. Jag passade såklart på att skryta om mitt marathon-mål i april.

- Wow, nej det hade jag aldrig klarat av. Jag har faktiskt alltid varit bra på långdistans, 5,5:an i skolan och så vidare, men inte ett marathon.

Med en skev illusion om att jag själv just nu är lika vältränad som en professionell fotbollsspelare i 2. Bundesliga, frågades det sedan om chipspreferenser, om han hade hört om Stefan Kiesslings legendariska kokbok (Erfolgsrezepte, kolla upp den!) och vilken av Nordkoreas senaste tre diktatorer han skulle föredra att ha över på middag. Svaret skulle chockera dig.

Du har flyttat till Tyskland nu, din första flytt utomlands. De som flyttat från Sverige till Tyskland brukar prata om de stora skillnaderna i kultur. Hur har allt gått?
- Jo, men det är ju speciellt. Kanske speciellt den här delen av Tyskland är mycket annorlunda. Jag har inte varit mycket här innan, men de ligger ju några år bakåt i tiden.

Hurså?
- Dokument till exempel. Kontoanmälan och checkhantering bland annat. De tar knappt kort och det är inte så digitaliserat. Det språkliga är ju också speciellt. De pratar inte mycket engelska just här i Tyskland, utan en del ryska istället. Träffade en för någon vecka sedan som hade läst ryska istället för engelska som andraspråk i skolan. Han var 30 år gammal.

Speciell del av landet alltså. Känns det som att flytten hit var rätt steg?
- Det var rätt steg för mig, helt klart.

Varför blev det Dynamo Dresden?
- Ärligt talat var jag inte jätteupphetsad när jag hörde att Dynamo Dresden var intresserad av mig. Det kändes väl inte överdrivet attraktivt. Men så åkte vi ner hit och snabbt kunde vi bestämma oss för att vi ville bo här. Sedan såg vi arenan, faciliteterna och hela klubbens struktur och då var valet självklart.

Vad är det som gör Dresden så bra som nästa steg?
- Det är en bra nivåskillnad från Allsvenskan. Det är skillnad, men inte en alltför stor. Allt går lite snabbare, är lite mer fysiskt och träningen är även hårdare. Vi har längre och tuffare träningar, ofta med fysiska pass mitt i veckan. Det finns andra skillnader mellan de två också.

Liksom?
- I Norrköping analyserade vi förra matchen efteråt, sedan spenderade vi två dagar med personlig spelarutveckling.

Jaså? Är det inte samma i Dresden?
- Nej, i Norrköping handlade det mycket om att utvecklas som spelare. Man hade coacher vars enda mening var att se till att du som spelare utvecklas rätt och på rätt sätt. I Dresden handlar allt om effektivitet och resultat. Man börjar träna inför nästa match på måndag morgon. Mitt i veckan är det ett fysiskt pass och sedan spenderas det mycket tid med spelaranalys.

Rigoröst och effektivt. Skriker ju ”Tyskland”, eller hur?
- Haha ja, det gör ju det. Vi får en noggrann video över spelaren vi förväntas möta några dagar innan match och den ska analyseras.

Hade ni analyser som dessa i Norrköping?
- Det hade vi absolut, men inte lika ingående som dessa är. Det är en helt annan nivå av förberedelse. Det handlar väl om olika perspektiv. De är mer övergripande här, helt enkelt. Man får kanske 20-30 klipp på spelaren man ska hålla koll på, ibland på fler spelare än en.

Det verkar finnas en tydlig skillnad mellan de två länderna, en skillnad som teoretiskt sett är tämligen oväntad. Tyskland och Sverige är två mycket liknande länder. De ser liknande ut, människorna talar snarlika språk och har liknande fokus med sina liv. Ländernas skattesystem är bland världens mest omfattande och den nuvarande politiska sfären ser mycket likartad ut. Ändå finns det tydliga och märkbara skillnader mellan de två ländernas kultur och detta kan synas i Linus Wahlqvists beskrivning av den tyska träningskulturen. Vidare berättar han om de skräckhistorier han har hört om vissa tyska tränare.

Felix Magath?
- (Skrattar) Ja, just han. Men jag tror Tankovic hade honom i Fulham och utvecklades bra, så det kanske bara är snack. Men man har ju hört skräckhistorier.

Medicinbollsträningen i Wolfsburg, bland annat? Hur han beordrade Brede Hangeland att äta ost för att bota sin knäskada?
- Exakt, du ser ju. Det snackade faktiskt lite löst om honom när vår tränare fick kicken i september. Det var ju ironiskt, mestadels. Man undviker gärna sådana tränare under sin karriär!

Den tyska fotbollen har aldrig varit stor i Sverige. Trots att ligan är stor och lockar mycket folk, mest publik i Europa, så har den aldrig slagit i Sverige på grund av olika anledningar. TV-licensen för ligan har ofta varit hutlöst dyr eller så har tittarsiffrorna bara inte varit dugliga nog att investera i. Bundesliga och allt som tillhör har därmed ofta hamnat i Premier Leagues långa och breda skugga som i Sverige kommit att dominera en stor del av fotbollsfären. Men Linus Wahlqvist säger att han hade ganska bra koll på den tyska ligan.

- Det var alltid den och Premier League. Man tittade alltid på tyska lag i Champions League när de spelade och det gör jag än idag. Var fascinerad av publikstödet, men kanske framförallt av fotbollen som spelades.

Hurså?
- Fartfyllt. Det var alltid raka vägen mot mål, utan omvägar. Alltid snabbt spel, mycket kombinationer och hög press. Det är någonting jag gillar med den tyska fotbollen, att den är så ”rakt på”. Premier League och andra Europeiska ligor har blivit så taktiska.

Med fembackslinjer och defensiv före offensiv, menar du?
- Ja, exakt. Det ser vi även i Allsvenskan, fler och fler lag spelar en defensiv fotboll med fem försvarare.

Det ser vi ju en del av i Tyskland också, men det är ofta mer fokus på offensiven.
- Precis. Nagelsmann är ju ett bra exempel på det.

Jag talade sedan minsann om för Linus att jag tagit hand om Sturefors IFs damlag. Där applicerade jag en tydlig fembacklinje inspirerad av Frankfurts förre tränare Niko Kovac. Linus var fascinerad av min taktiska briljans. Antar jag.

Den taktiska aspekten är en annan stor skillnad mellan Tyskland och Sverige, alltså?
- Ja, verkligen. Det är en helt annan fotboll här. Kanske speciellt i just andraligan, där allt är lite råare.Wahlqvist menar även att Zweite Bundesliga är som Tysklands version av Championship, ett ställe där den äkta fotbollen förvarats och konserverats. Här spelas det hård och rak fotboll, mot mål med mycket press.


Linus Wahlqvist, ”Welcome to the endgame!” Här kommer en viktig och ödesdiger fråga. Jag vill ha ett snabbt svar. Är du med?
- Ja

Vad har du för chipspreferens?
- Oj, bra fråga. OLW, tror jag.

OLW?
- Nej, ursäkta. Får jag ändra mitt svar?

Hm.
- Svenska Lantchips.

Smak?
Gräddfil och lök.

Jag var nöjd med svaret. Fel svar här och intervjun hade varit över, utan omsvep.
Linus signerade för Dynamo i somras som en del av den stora massemigrering av svenska fotbollsspelare till den tyska andraligan. Han kom till en klubb som är känt för sin korta och turbulenta historia under DDR. Men vad visste egentligen Enebysonen själv om klubben?

- Inte mycket. Ingenting alls faktiskt! Man hade sett deras supportrar någon gång på YouTube. Det är ju bra tryck här.

”Dy-dy-dy-dy-dy-na-na-na-na-na-mo-mo-mo-mo Forza Dynamo!”?
- Den är det ruskigt bra tryck under. Men annars visste jag inte så mycket.

Dresden som fotbollsklubb var skapade för att stötta den östtyska regimen. Namnet Dynamo tyder i de flesta länder som en gång besudlats av Sovjet på att klubben haft samröre med staten på ett sätt eller annat. Dynamo Dresden blev hjälpta till många östtyska titlar under 60- och 70-talet, men detta stoppades sedan när fotbollsklubben Dynamo Berlin, numera BFC Dynamo i tyska fjärdeligan, skapades. Meningen med den klubben var att dominera den östtyska fotbollen från ett huvudstadsperspektiv. Det finns mången historia om ett Dynamo Dresden och Dynamo Berlin som mutat motståndare och på så sätt har vunnit tämligen komiska kamper. Men Dresden har inte varit på samma nivå sedan Dynamo Berlin kom in i bilden. Det märks, menar Linus. 

- Man talar ofta om en sovande jätte, att Dynamo är denna stora klubb som sovit för länge och som nu är på väg tillbaka. Man har ju varit nere och vänt en bit ner i systemet.

Klubben är på sin väg tillbaka. Hur känns framtiden i klubben då?
- Jag har kontrakt på fyra år, målet är att ta denna fina klubb till Bundesliga och jag ska göra vad jag kan för att det ska gå i uppfyllelse. Det är klubbens mål att nå uppflyttning, det har de varit tydliga med. Men fyra år är ju en lång tid. Så vi har mer eller mindre kommit överens om att detta ska kunna bli ett ställe för mig att utvecklas på och att jag sedan ska gå vidare till en större klubb. Om vi inte lyckas gå upp till Bundesliga, det vill säga.
Angela Merkel eller Kim Jong Un?
- Angela. Men det har ju hänt en del på sistone, så det är inte självklart.

Där skulle nog få hålla med dig.
- Ja, det är sant. Enda chansen Kim har är att han är så… fruktansvärt speciell! Han verkar cool. Jag kan inte riktigt förklara det.

Skulle han vara en av tre personer i historien du skulle vilja ha över på middag?
- Hm. Det tror jag. Kim, Mandela och…

Du kan ju ta alla tre Kim, Jong-un, Jong-Il och Il-Sung.
- (Skratt) Nja, så kul ska vi inte ha på middagen. Får nog säga Kim, Nelson Mandela och Pablo Escobar.

Fluga på väggen? Ja, tack! 

Under en längre tid var den nederländska toppligan Eredevisie det normala steget för svenska spelare i Allsvenskan. Vi såg mången flytt till olika klubbar och många av dessa spelare gick sedan vidare därifrån till större ligor. Som ett steg på vägen har dock Eredevisie slutat vara. Anledningen till det är högst oklar, men nu har den tyska andraligan istället tagit över. Sebastian Andersson gick från IFK Norrköping till 1. FC Kaiserslautern (och sedan vidare till Union Berlin när hans förra lag åkte ner till 3. Liga), Simon Hedlund gick till Union Berlin och Christoffer Nyman från Norrköping gick till Eintracht Braunschweig, som nu ligger sist i den tyska tredjeligan efter att ha åkt ner under förra säsongen. När Linus Wahlqvist gick till Dynamo Dresden pratades det om IFK Norrköping som 2. Bundesligas stora köpcenter- dit klubbar gick för att hitta duktiga och pålitliga spelare. Wahlqvist blev nästa på raden. Han tror att 2. Bundesliga passar perfekt som ett nästa steg för svenska spelare.

- Många svenskar har ju lyckats. Svenskar har gått bra innan, i den här ligan och har sedan tagit sig vidare. Känns som att den holländska ligan dippar lite grann och man pratar inte lika mycket om de holländska klubbarna längre. Sen handlar det nog dels att man har en närhet till Bundesliga, klubbarna ser ju varje match man spelar egentligen och scoutar hela tiden. Men det är ett lagom steg från Allsvenskan, men ändå ett tydligt högre steg. Det är också en väldigt rolig liga och vi svenskar, som är stöpta ur disciplin, passar väldigt bra in hos tyska tränare.

Vad är den tydliga skillnaden mellan Allsvenskan och 2. Bundesliga?
- Ja, det är väl tempot. Fler riktigt bra spelare och en högre nivå. Inget jättestort steg, men ändå en skillnad. Alla lag kan ju också slå varandra. I Sverige brukar det finnas ett par ”strykgäng”, men här kan alla slå alla. Det är lite mer full fart dessutom. Allsvenskan har blivit lite defensivt och taktiskt, men 2. Bundesliga är ännu full fart och rakt på.
En till viktig fråga. Har man grädde i carbonara?
Ja, men det tycker jag!

Tack!

Linus har under sin tid i klubben även fått uppleva en hemsk förlust borta mot überstarka 1. FC Köln, en match som slutade 8-1. Detta är den värsta upplevelsen hittills, säger han.

- Det var väl klubbens största förlust någonsin, tror jag. Så fansen var ju självklart inte glada! Men sen hade vi matchen mot Hamburg på hemmaplan som vi egentligen ska vinna. Vi är det bättre laget och har massvis med chanser. Men sen får de in en boll. Vi hade 17 målchanser och Hamburg hade tre. Men Köln… Ja, så är fotbollen.

Har du någon annan riktigt tuff upplevelse?
- Vi åkte ju ur cupen mot Rödinghausen. Det var jobbigt. Jag satt på bänken den matchen, visserligen, men vi stod och pratade med 200 fans på en mack efter matchen. De var inte nöjda, så jag fick lugna ner dem. Men vi har ju även haft tre tränare sedan jag kom hit. Den första fick kicken, sen en tillfällig och nu den nuvarande. Men den värsta upplevelsen hittills är absolut 1. FC Köln på bortaplan.

Linus tid i Dresden har snart pågått i sex månader och efter det lilla skadeuppehållet satsar han mot att fortsätta uppåt. Man ligger 11 i 2. Bundesliga, men i den galna tyska andraligan spelar det ingen roll alls.

- Man kan ligga fem poäng från toppen och ändå vara nära uppflyttning. Har man en bra säsong kan man flyttas upp och har man en dålig säsong kan man åka ner. Det är en liga där allt kan hända.

Dresden satsar vidare mot toppen och Linus Wahlqvist likaså. Efter att ha spelat sin sista match som kapten i U21-landslaget siktar han nu mot nya höjder. Men Janne Andersson har han sparsam kontakt med, trots tiden i IFK Norrköping.

- Ja, inte så mycket alls. Men så är det när han är landslagstränare. Det är ju en trupp man vill in i.

Så det är inte aktuellt nu?
- Jag vet att de har koll på mig. Jag är på deras radar, så att säga. Det räcker för mig just nu!

Vad framtiden har att utvisa för Dresden och Linus Wahlqvist blir synnerligen spännande att uppleva och följa. Det som allt visat på just nu är att allt kan hända och att allt är möjligt i 2. Bundesliga. Allt är möjligt i den tyska fotbollen. Det är rätt plats för drömmar och drömmar finns det alltid gott om.
Avslutningsvis, Linus Wahlqvist. Döner eller kebabtallrik?
Kebabtallrik.

Currywurst eller Bullens?
Eh.. hm… Bullens!

Stefan Kiessling eller Peter Crouch?
Peter Crouch!

Fel svar. Intervjun var över.

Axel Falkinstafalk@outlook.com@Falkfurt2019-02-04 07:00:00
Author

Fler artiklar om Tyskland