Historien om VfB: #21: Unga vildar och nytt mästerskap
Om tiden efter Christoph Daum med tränarbyten, kaotisk stämning inom ledningsfunktion med sparkade sportchefer och en pysande publik, så fortsatte tiden efter Cupvinnarcup-finalen med något som möjligen kan vara en av de absoluta djupdykningarna i VfBs historia. Men samtidigt som VfBs tränarhistoria nådde botten och kantrade så blev det också början på en resa som ånyo ledde till ligaguld.
Joachim Löw- mästartränaren med VfB 1997 och den som ledde laget i cupvinnarcupen 1998 ses av många som den troligen mest kompetente tränaren som VfB har haft. En omåttligt populär tränare bland spelare och fans. Att leda VfB till dessa framgångar på kort tid byggde på ett bra ledarskap, förmåga att ta fram det bästa ur spelarna och skapa en vinnarkultur. Men under slutet av säsongen 1998 hade han tappat omklädningsrummet, hans kontrakt gick ut och VfBs ledning med en ekonomisk kris runt hörnet behövde en ny tränare med stark hand. Man sökte Felix Magath, men fick det sämsta valet överhuvudtaget.
När Gerhard Mayer-Vorfelder inför säsongen 1998/99 annonserade att han utnämnt Winfried Schäfer som ny tränare för VfB så brakade åska, blixtrar och kaos loss. "Winfried Schäfer, es gib´s doch net".
Protester i överflöd, vissa sade upp sina årskort och banderolelr skapades. Det kunde väl inte vara möjligt?
Vem var då denne Schäfer? So, som spelare var han del av den "Fohlen-Elf" som vann ligan 1970. Det intressanta är att han är unik då han bytte lag under VN 1970 och gick till Kickers Offenbach och vann cupen med dem 1970(då den finalen spelades efter VM1970: Intressant fakta). Sedermera återvände han till Gladbach och vann UEFA-cupen med dem. Det struntade nog VfB-fansen i. Men det som irriterade var att han från 1986 till mars 1998 tränade Karlsruher SC. VfBs främsta rival. Under dennes tid på nittiotalet hade KSC vuxit fram som en maktfaktor i tysk fotboll, med stora Europa-framgångar och en rejäl rivalitet mellan VfB och KSC. Schäfer var KSC personifierad och för VfB ett "rött skynke". Han var hjärtligt illa omtyckt i Schwaben. Att då välja honom som tränare..ja, MV hur tänkte du egentligen?
Nu skall det sägas att hans tid i VfB inte blev långvarig. 152 dagar endast och efter magra resultat fick han sparken.Han lämnade ett lag i upplösning och förtvivlan. Wolfgang Rolff var biträdande tränare och ledde laget under resterande del av säsongen innan en ny storhetstid i VfBs historia skulle börja.
De unga Vildarnas tid
Sommaren 1999 anställde VfB Ralf Ragnick som tränare. Han kanske inte går till historien som den som förvandlade klubben, men med hinom kom en ny syn på fotbollen. Det började spelas boll på ett helt annat sätt. Det var rörelse, platsbyten, en totalfotboll likt Holland/Ajax och den från Ulm komne Rangnick visade upp idéer som var ganska nya vid denna tid. Alla lag i klubben skulle spela på sammasätt. Fyrbackslinje istället för libero med två markerande. Hög press och snabb bollerövring Tyvärr var hans idéer för nya för den spelare som fanns i klubben och då framgångarna uteblev så fick han efter ett och ett halvt år lämna klubben och då kom Felix Magath in i klubben. "Der harte Hund".
Inom klubben lämnade också MV sin position efter nästan 30 år. Kritiken mot hans person, hans beslut och det ekonomiska skuldberget blev för stort och han avgick mot slutet av säsongen 2000. Under året som följde var det en fantastisk ruljangs i ledningen hos VfB och sportchefer, finanschefer och rådgivande positioner byttes ut. Det var en turbulent tid ledningsmässigt också. Men i varje kris finns en möjlighet och den tog man..
Med Felix Magath som kom in mot slutet av 2000/2001 kom en tränare in som under flera såsonger skördade den teori som Rangnick byggt upp och där unga spelare slussades in i klubben. Namn som Heiko Gerber, Timo Hildebrand, Kristian Lisztes, Silvio Meissner, Andreas Hinkel, Sean Dundee, Kevin Kuranyi, Alexander Hleb,Kristisn Djorjevic och Christian Tiffert. Lägger man till rutinerade Balakov, Marcelo Bordon och Zvonimir Soldo i laget så bildades ett lag som älskade spela fotboll. Ungdomligt och rörligt. Mot slutet av denna period dök också Phillip Lahm upp - på lån från Bayern München. Starten pp en lysande karriär
Magath, de unga Vildarna, Europaspel och marsch mot titeln
Utan nyförvärv av klass, en klubb utan pengar och många ungdomar- så skrev Magath till verket och chockade sin omgivning med rock`n roll fotboll. Det gick snabbt, det löptes konstant, det var snabba omställningar, fantasifullt spel och publiken jublade. Efter en sjätteplats kom man 2002/2003 tvåa i ligan och året 2003/2004 var kanske det roligaste året sedan 1992, då VfB lekte boll under hösten. Ligaledning med sex poäng, lysande matcher i Champions League och det såg väldigt ljust ut framåt. Men så började Magath ryktas bort. Bayern München ville ha honom och under alla ryktesmängder så tappade VfB och landade fyra. Sedan följde två år med mindfre kaos. Nye VfB-presidenten Erwin Staudt och dennes finanschef Ulrich Ruf hade fått ordning på kassa-apparaten igen, det satsades på prominenta tränare som Matthias Sammer och Giovanni Trappatoni, värvades en massa spelare av dubiös karaktär och kvalitet. Den 9 Februari 2006 fick Trapattoni sparken och den okände Armin Veh kom som tränare. Han lyckades hjälpligt att få upp VfB på övre halvan av tabellen, men framtiden var osäker.
Samtidigt fanns det en enorm ung vilja i laget. Ungtupparna Serdar Tasci, Mario Gomez, Sami Khedira, Andreras Beck och Christian Gentmer hade via skolningen i ungdomslagen tagit mer och mer plats i det lag som var uppbyggt. Notabeöt är pckså att en viss Jon Dahl Tomasson fanns i klubben vid denna tid.
Säsongen 20067-2007 kunde starta och Arin Veh skulle leda VfB ända till pärleporten.
Efter sju matcher låg man 12a, efter 13 matcher var man etta. Då började klubbar, experter och andra möjligen tro att VfB skulle kunna kvalificera siog för Champions League. Med sju matcher kvar låg man fortfarande trea. Sedan följde vinst-på-vinst-på-vinst-på-vinst-på vinst-på vinst och sedan var det den 19 maj 2007 och VfB låg tvåa i serien.
Titeln
Jag tar mig friheten att återpublicera en gammal schlager...
Hon var halv sex. Dagen var 19 maj 2007 och detta är en historisk dag.VfB Stuttgart har vunnit Tyska Bundesliga. Vi tar om det igen. VfB STUTTGART HAR VUNNIT TYSKA BUNDESLIGA. Så in i bänken jädraanamma skönt. Efter 2-1 på Energie Cottbus lämnar VfB jordelivet och tar ett steg i himlavalvet med moln, kometer, himlens alla moln, apostlar och fotbollsgudar.
Detta mina damer och herrar är något av det största en tysk fotbollsfan kan vara med om. Att VfB Stuttgart tar denna titel i år tillhör en av Bundesligas allra största skrällar och den största sedan Kaiserslautern vann med Otto Rehagel 1998, då fullständigt otippat. Vehs Stuttgart var otippat, uträknat, utskrattat och efter 0-3 hemma mot Nürnberg knockat. Men de schwäbiska hjältarna reste sig upp och slog tillbaka, die Rache des schwäbischen Fussballs ist monumental. Es lebe der VfB.
Alla pratade om Schalke, Bayern eller Werder Bremen. Kanske kunde Borussia Dortmund, HSV eller varför inte Bayer Leverkusen blanda sig i slutstriden? VfB Stuttgart? Aldrig. Veh höll ju på att ramla av pinn ifjol och så fick han vara kvar.Dieter Hundt i ledningen ville kasta ut honom men Horst Heldt bönade på sina bara knän. Han blev då 45 centimeter hög skall sägas och fick ropa högt. Men Armin Veh fick stanna och hur han nu satte ihop detta mästarlag. Hur han gjorde det! Vilken makalös taktiker, guldtränare och strateg. Med tur, skicklighet och en härlig människosyn har han katapulterat VfB till den tredje Bundesligatiteln.
VfB Stuttgart är tyska ligamästare. Vem kunde anat det? Minst jag. Jag räknade ut dem ganska omgående i början av säsongen. Men vad vet väl jag om fotboll? 34 omgångar senare står Fernando Meira och lyfter pokalen. Han lyfter die Schale, som om han aldrig gjort annat. Rött och vitt konfetti flög över stadion och världen prloklamerade att den tyska fotbollen tillhör VfB Stuttgart. DIE SCHALE GEHÖRT DEM VFB STUTTGART.
