Historien om VfB: #6: Krigstider
VfBs historia under Nationalsocialismens tidevarv är alltid svår att bearbeta
A guads Gwissa kommd bloß vom a schlechda Gedächdnis.(Ein gutes Gewissen kommt nur von einem schlechten Gedächtnis)
VfB UNDER NAZI-TIDEN
Det går inte att snabbspola sig igenom VfBs historia utan att stanna till vid den nationalsocialistiska tiden i Tyskland. Inte för att Stuttgart tillhörde de större nästena, som förknippas med Adolf HItlers massa, utan snarare tvärtom. Stuttgart var inte populärt hos nazisterna då staden styrdes av SPD. Innan maktövertagandet 1933, så var det stark kritik från stadens borgmästare mot den diktautur som man såg komma och i och med maktövertagandet så flyttade man på SPD och till den store ledarens glädje och till hans hyllning så döpte man om stadion till Adolf-Hitler-Kampfbahn.
Om man läser VfBs historia på deras hemsida, så står inte massor om den tiden. Man säger själva att man inte har gjort upp med denna tid ännu utan enkom fokuserar på det sportsliga och jag gör egentligen inte mycket väsen av den tiden heller. Man skall dock varken förringa eller förstora det. VfB hade sina trådar in i rörelsen och deras ordförande Hans Kiener var sedan 1932 medlem i partiet.
Fotbollsmässigt klev VfB fram i rampljuset mer och mer.
Efter att ha skapat sig ett namn efter det stora kriget som slutade 1919 och ha investerat en del i organisation och ungdomsarbete, så klev en ny generation unga Schwaber fram och visade upp sig. De nya unga spelarna Lehmann, Rutz, Bökle, Haaga med flera rörde om i grytan rejält och med just Willi Rutz hade man ett mittfältsgeni, som var högt skattad av alla utom förbundstränaren. Med denna Rutz som drivkraft kom VfB 1935 till sin största framgång hittills. De vann Gauliga Württemberg, gick till slutrunda i tyska mästerskapet där de i sin grupp lade siog först framför Hanau, Fürth och Jena. I en semifinal slog de VfL Benrath och stod 23 juni 1936 på Kölns stadion i den första finalen om det tyska mästerskapet. Motståndare var Schalke 04 som med sin Schalker Kreisel med Szepan-Kuzorra dominerade 30-talets fotboll. Men VfB bjöd upp till dans och trots underläge med 4-0 efter 53 minuter, kom de tillbaka och förlorade med 6-4.
Nu var laget etablerat och två år senare var det dags igen. Man vann Gauliga, avancerade till semifinal, men där stod Schalke igen och slog ut dem.
1937 kom Lony Seiderer som tränare till klubben. Efter Hanney och Kovacs på 20-talet så var Seiderer den tränare som kunde forma klubben. Seiderer var en f.d tysk landslagsspelare som framför allt skapade en mycket mer teknisk fotboll. Han koncentrerade sig mycket på passningar, snabba fötter och teknik och VfB fick ett rykte om sig att spela en allt roligare fotboll.
Man vann återigen Gauligamästerskapet 1938, men denna gång gick man inte till dert avslutande slutspelet.
1 September 1939 gick Tyskland in i Polen och allt förändrades över en natt. I Tyskland försökte man i det längsta att fortsätta spela fotboll dock. Det tyska mästerskapet fortsatte ända tills 1943/44. VfB tog sig till slutspel 1943. men åkte ut direkt.
Kriget fortsatte på alla fronter, de allierade bombade sönder Stuttgart och gjorde över 300000 hemlösa. Totalt 53 gånger flög de allierade in över staden och släppte bomber. 21 April 1944 var nästan 1000 plan över staden och man siktade väldigt ofta in sig på de norra delarna av Stuttgart där krigsindustrin via Daimler-Maybach och Benz fanns. Stuttgart kallades "the German Coventry" av de allierade på grund av sin myckna industri. Den nationalsocialistiske VfB-ledaren Kiener fann det till slut för gott att lämna staden och klubben 1944. Med sex lag spelades en Bereichsklasse Württemberg sina matcher och en match spelades den 2 April 1945, men blev avbruten pga flyganfall. Det var också slut på den säsongen.
21 April 1945 marscherade fransmännen in i Stuttgart och en ny tid kunde börja.
FRANZ SEYBOLD
En man som är värd att nämna under denna period är Franz Seybold. Han föddes 1912 och startade sin karriär i VfBs ungdomsverksamhet redan 1924. Han avancerade snabbt upp och under sin period i laget, där han var en mycket svårforcerad försvarare, så vann han tre stycken Gauliga-mästerskap och gjorde över 200 matcher för klubben. Han blev indragen i kriget, tillbringade tid vid ryska fronten och i ryskt fångläger fram till 1950 innan han återkom som 38-åring och klev in i klubben som ungdomstränare. Med honom vid rodret vann juniorna tyskt mästerskap och gick till final en annan gång. Under 60-talet fick han också kliva fram och ta över A-laget vid ett tillfälle. Franz Seybold var en ledarfigur, en sann VfBare och en eldsjäl. Han dcg 1978.
Efter denna mörka tid i tysk och Stuttgarts historia tar vi oss framåt mot ljusare tider
