Om Andi Brehme
Det är egentligen väldigt sällan som dödsfall i min favoritsport påverkar mig. Man noterar att någon storstjärna har gått ur tiden och tycker att det är tragiskt. Tiden har sin gilla gång och alla skall vi väl den vägen vandra. Ibland rycks man med och ur sin bana, cirkeln går inte ihop och man påverkas. När en av mina absoluta favoritspelare genom tiderna- Gerd Müller- gick ur tiden för några år sedan, så kändes det i hjärteroten. "Der Bomber" är för mig tysk fotboll och målskytte i princip personifierad. Min yngste son ställde en fråga häromsistens om vilken forward jag ställer längst fram i ett världslag. Mitt svar kom reptilsnabbt "Gerd Müller".
Häromveckan tappade tysk fotboll sin absoluta kejsare i Franz Beckenbauer- en spelare som betytt så mycket fört världens fotboll och som är tysk fotbolls bästa spelare genom tiderna. Kanske Europas bäste spelare möjligen.En klassisk libero. Den som man modellerat positionen efter och en härförare som levde på slagfältet, pekade och vann. En enorm personlighet. Han saknas forbollen. Han saknas mig. Jag är i princip uppvuxen med hans storhet i Bayern München. Ok, jag är född i slitet av 60-talet, så kanske ändå inte, men Beckenbauer var ett begrepp och man imponerades storligen.
Idag gick Andi Brehme bort.
Varför det?
Det skulle ju inte hända.
Andreas Brehme är verkligen en hjälte för oss alla germanofiler, for oss alla som alltid älskat tysk fotboll, som hållit på Schwarzrotgelb i VM, EM och som följt det lag som under 80-/ 90-talet tillhörde de mest hatade laget i världen. Ingen gillade väl Tyskland. Ingen gillade Schumacher, backarna Förster, den hårdföre Kohler, Effenberg, Olaf Thon, kruslocken Völler eller Matthäus. Det gick väl inte att gilla? Kasta in Briegel, Ulie Stein, Horst Hrubesch och Manni kaltz i leken och ogillandet är komplett.
Så hade vi Andreas Brehme.
En fantastisk spelare. En av de bästa vänsterbackar Europa skådat med en fantastisk passningsfot. Dubbelfotad, slog straffar med höger- eller vänsterfot och släppte inte förbi någon eller i alla fall inte många. Hamburg-gossen gjorde som kollegan Sparr berättat en makalös karriär med Bayern, Inter och Kaiserslautern som det mest minnesvärda klubbmässigt. För tyskarna i gemen, är han känd för den som avgjorde VM-finalen mot Argentina.
Han var - till skillnad från flera i hans samtid- en spelare som det var svårt att tycka illa om, men samtidigt hade han den tråkiga vänsterbackspositionen, som ingen egentligen brydde sig om. Men Brehme var en fantastisk spelare och någon man ändå kände sympati för. När Inter värvade Matthäus och Klinsmann så valde man också Brehme. Han gjorde sin roll fantastisk i ett Inter som tog ligatiteln och dominerade sin kant med eftertryck.
När Brehme tyvärr i natt drabbades av hjärtstillestånd och avled, så försvinner en av sin generations bästa spelare och för mig en spelare som fick på tok för lite hyllningar som spelare. För han var en fantastisk ytterback med enorma kvaliteter. Att växla fot för straffen i VM-finalen är något man aldrig glömmer. Han avgjorde finalen och sköt in sig i den tyska fotbollshimlen för evigt. Med Brehme går den tredje spelaren som avgjort VM för landet ur tiden. Rahn, Müller och nu Brehme. Det är enormt tragiskt och han kommer att saknas av många. Av mig också. RIP Andi Brehme.
