Tungt, tyngre, matchen mot RedBull Leipzig
Matchomgång 32 i Bundesliga avslutades i söndags med matchen mellan RedBull Leipzig och fotbollsföreningen Werder Bremen. En förlust för grabbarna i de gröna tröjorna som fortfarande svider hårt.
Först lite kort om klubben som betalar Emil Forsbergs lön. Det är väldigt lätt att kritisera RB Leipzig, vilket också gjorts frekvent under åren med all rätta. Även jag är en stark opponent till klubben och varumärket då jag älskar Bundesliga för sina supportrar och sin strävan efter att bevara de värden och regler som en gång i tiden fick oss att bli kära i fotbollen och våra klubbar. I alla fall inbillar jag mig att en sådan strävan finns bland de flesta.
Det är bekant att Leipzig har valt en annan väg och, onekligen, haft sportslig framgång på sitt sätt. För alla andra känns det väldigt orättvist att klubben tillåts utnyttja luckor i regelverket man har enats om. Klubbens framgång bygger på att ha agerat på ett sätt som går rakt emot syftet med de regler klubbarna har enats om, vilket känns fel för alla som inte håller på RedBulls fotbollsklubb.
Men, en sak som tillhör sanningen är att RedBulls företrädare på fotbollsplanen också skänkt lycka åt ett antal människor. Ser man på den geografiska fördelningen av de klubbar som utgör Tysklands topp 36, är klubbar från forna Östtyskland klart underrepresenterade sedan landets återförening. Det finns Hertha Berlin, dock en västtysk klubb och således ett krångligt alternativ för den som har östtyskt ursprung. Dynamo Dresden, Hansa Rostock, 1. FC Magdeburg och Energie Cottbus turas om nedflyttnings- och uppflyttningsplatserna i 2:a Bundesliga respektive 3. Liga. På senare tiden har Union Berlin kunnat etablera sig i toppskikten. För människor utanför Berlin med en önskan om att kunna gå på Bundesligamatcher har RedBull Leipzigs etablering därför setts som en skänk från ovan.
Och det syns också. Klubbens hemmamatcher spelas på en arena som rymmer nästan 50 000 människor och som brukar vara slutsåld när de stora motståndarna gästar. Mot Bremen var det såklart inte fallet, men man kan inte förneka att klubben lyckats locka intresserade på kort tid. Dilemmat uppstår i och med att vår bortaklack hördes väldigt bra genom hela matchen. De flesta av Leipzigs supportrar är helt enkelt sådana som sitter ned, håller käften och förväntar att bli underhållna. Konsekvent blir klubben också hånade när de spelar bortamatcher då klacken är, i förhållande till de krisande traditionsklubbarnas bortaklackar, ett skämt. Där ser man vilken utmaning det är för snart fjortonåriga RedBull Leipzig att locka trogna fans som bryr sig lite för mycket om sin fotbollsklubb.
Ännu en stark motståndare som vi kan utmana
Matchen förväntades bli väldigt lik den matchen vi spelade förra veckan då Bayern München stod för motståndet: Återigen skulle vi möta en klubb som gått otroligt bra genom hela säsongen tack vara en trupp fullspäckat av individuell kvalité. I Leipzig handlar slutspurten på säsongen om att säkra en plats i nästa års upplaga av Champions League, samt ägna sig åt förberedelser inför cupfinalen i Berlin i slutet på månaden för att försvara cupguldet mot Eintracht Frankfurt.
Bremen började bra, var med i matchen från start och kom till offensiva lägen genom att spela smart och inte förhastad på de utrymmen som Leipzig erbjöd. Riktigt farliga lägen uppstod inte, men på så sätt höll man bort Leipzig och tillät inte lagets vassa anfallare att komma till avslut allt för ofta.
Efter 20 spelade minuter gick vi i en period där hemmalaget hade ett övertag genom att pressa högt och dra upp laget för att bita sig fast framför Bremens straffområde. Visserligen hindrades de snabba Christopher Nkunku och Timo Werner från att utnyttja sitt tempo mot våra, i jämförelse, långsamma mittbackar. Men genom att laget skulle stå djupt och inte öppna upp för ytor bakom backlinjen, fick RedBull-laget plats för att dra fram sitt offensiva spel framför Bremens straffområde. Det gick lite för snabbt och precist till för våra grabbar, men hemmalaget fick aldrig valuta för sina uppoffringar. Därför var jag nöjd med Bremens agerande i defensiven under Leipzigs offensiva fas.
Efter ett tag blev matchen dock jämnare igen. Ett mål fick vi dock inte se efter 45 spelade minuter.
1-0, 0-0, 0-1!
En oförändrad matchbild definierade även början på den andra halvleken. Leipzig spelade aggressivt framåt och letade efter luckor. Bremen stod dock bra defensivt och höll ihop laget, kom dock själva bara sällan framför Leipzigs målbur. När vi dock lyckades bryta oss loss och fick igång den egna offensiven, blev det farligt. Till exempel i matchminut 50 när Romano Schmids skott ur 20 meters distans bara flög centimeter förbi vänsterstolpen. Eller flera i minut 64, där det krävdes en fantastisk reaktion av Marvin Blaswich för att rädda Marvin Duksch petning mot mål ur kort distans. Matchens största målchans.
Utifrån förutsättningarna gjorde grabbarna det bästa av matchen genom att spela som kollektiv, med fokus och passion. Att göra det så svårt för Leipzig, ett lag som spelat Champions League, har de bästa förutsättningar för att göra likaså även näsa år, samt har säkrat en biljett till den tyska cupfinalen, är ett tydligt tecken på en imponerande insats av samtliga inblandade.
Desto tråkigare var det när RedBull sedan ändå lyckades göra mål på en snabb omställning. Ett klassiskt FIFA-mål dessutom. Men efter en VAR-granskning fastslog domaren att knuffen mot Leo Bittencourt, som hade möjliggjort det snabba omställningsspelet, var värd en frispark, till Viaplays expertkommentatorns stora förtvivlan. Fortsatt 0–0 och glädjeskrik från Bremens klack markerade att domslutet var värd lika mycket som ett eget mål.
Och sen blev det totaltgalet efter 70 minuters speltid. I huvudrollen den Leizpigfödde Bittencourt, som bara minuter tidigare ”förhindrade” Leipzigs ledningsmål, slog till för oss med sin vänstra fot efter ett inlägg från Jens Stage. 1–0 till oss och ett nekat VAR-mål för RedBull på fem minuter. Fotbollsguden finns och hon är rättvis idag!
En vändning som inte förvånar nån
Nu var Leipzig under press och Bremen behövde göra det omöjliga: De senaste veckorna har Bremen symptomatiskt fallerat i de sista 20 minuterna och tappat det man hade kämpat för och åstadskommit i 70 minuter. Grabbarna gav återigen allt för att hålla bort bollen från straffområdet och coach Ole Werner bytte ut anfallet i hopp om ett avgörande mål på snabba omställningsspel. Klockan tickade, Leipzig hade förhållandevis svårt att skapa farliga lägen då Bremen högt uppe på den egna planhalvan satte stopp för att hemmalaget skulle sätta igång med sitt snabba kombinationsspel. De avsluten som Leipzig fick gick antingen utanför eller en fantastisk Jiri Pavlenka avvärjde faran.
I minut 87 var det dock dags igen, Bremen var för stillastående igen och ett inlägg mot målet hittade Willy Orbans huvud. Allt som vanligt i Werder Bremens spel där ett mål för motståndaren är lika självklar som ett ’amen’ i kyrkan. På grund av det decimerade offensiva utbudet gällde det därför att åtminstone försvara en viktig poäng och framgångskänslan. Man har redan tappat två poäng, en vacker poäng och en bra känsla inför de sista två matcherna borde man väl åtminstone kunna säkra. Det följde ett stort offensivspektakel under den långa tilläggstiden där Eren Dinkci gör ett mål vilket dock, med all rätta, dömdes bort för offside.
I den 96:e matchminuten gör RedBull Leipzig mål och burkarna vinner med 2:1. Det är sanslöst och man kan inte vara arg heller då grabbarna återigen gav allt, gjorde en imponerande insats bara för att tappa allt igen i slutskedet av matchen. Det är frustrerande.
Även för klubben är det frustrerande. Spelare uttryckte återigen sin besvikelse efter matchen och det märks att det finns en stor irritation över den symptomatiska självförstörelsen som syns i varje match. Intressant nog förklarade Ole Werner att han ser anledningen till läget på bänken. En brist på kvalité från bänken gör det nämligen omöjligt för honom att förvalta det man åstadkommit, framförallt då han i varje match tvingas till byten då en eller flera spelare på planen inte kan fortsätta. En tydlig peak mot avbytarna och klubbens ledning av coachen. Coachen som för bara några dagar sedan även kommenterade sina framtidsplaner att han visserligen trivs i Bremen men alltid vill befinna sig i en miljö där viljan och (de ekonomiska) medlen finns för en ständig utveckling av laget han har ansvaret för.
Vi får se vad detta ska leda till. Nu återstår två matcher innan säsongen är slut och i nästa match mot Köln finns det en fantastisk chans för Ole Werners grabbar att vända den nedåtgående trenden och säkra Bundesliga-kontraktet.
Forza SVW!
