StarttysklandÖvrigtTysklandTyskland runt med Wollin #5: 1. FC Köln

Tyskland runt med Wollin #5: 1. FC Köln

Följ med Filip Wollin på hans resa genom Tyskland i jakt på att besöka samtliga arenor i Bundesliga och 2. Bundesliga innan säsongen når sitt slut i maj.

Efter att under loppet av fyra intensiva dagar sett fyra matcher på lika många orter spenderade jag två dagar på hemmaplan i Hamburg innan det åter bar av mot nya äventyr.
Den här gången med siktet inställt på de västra delarna av Tyskland med vackra Köln som bas och utgångspunkt för helgens utflykter.

Köln har jag tidigare besökt i mitt liv, men det utan att ha sett någon fotboll där. Därför var det med stora förväntningar jag såg fram emot bataljen mellan 1. FC Köln och Hamburger SV på RheinEnergieStadion - som under helgen skulle bli den första arenan av tre för mig att besöka.

Sent på eftermiddagen anlände jag med buss till Leverkusen. Därifrån fick jag åka pendeltåg in till Kölns centralstation innan jag begav mig till mitt boende för att lämna av väskan. Därefter klev jag på spårvagnen vid Neumarkt som skulle ta mig till de västra utkanterna av staden där arenan är belägen.

Till skillnad från de matcher jag tidigare närvarat på under det här projektet hade jag den här gången ingen ackreditering till mitt förfogande. Kölns presschef påstod att han skulle lösa en till mig, men hörde aldrig av sig igen. Således begav jag mig till arenan på vinst och förlust utan någon matchbiljett till hands.
Eftersom det vankades hemmapremiär för ”Effzeh” var tillställningen sedan länge tillbaka utsåld och för ovanlighetens skull såg jag inte en enda lömsk börshaj som stod och krängde svarta biljetter till överpris. Min oro började därför växa sig allt större med bara drygt en timme kvar till avspark.

Från ingenstans kommer då plötsligt två grabbar klädda i rött fram till mig och frågar om jag håller på Köln. Motvilligt svarar jag ja för att minimera risken att hamna i slagsmål. Samtidigt ser jag min chans här och försöker mig på att dra en snyfthistoria om att jag rest från Sverige för att se premiären, men lyckats med bedriften att göra mig av med min biljett.
I samma stund som jag avslutar min utläggning, med en stor besvikelse i tonfallet, drar den ena killen fram en biljett ur sin byxficka som han erbjuder mig att köpa för 20 euro. Behöver jag ens säga att jag svarade ja? Dock fanns det ett litet bekymmer. Biljetten var till Kölns hemmaklack.

Som i stort sett alltid när jag går på fotboll var jag även den här gången neutralt klädd, men mina sympatier vilade givetvis ändock hos HSV och jag var lite bekymrad över att jag inte skulle lyckas dölja dem inne på läktaren. Men vad hade jag egentligen för val? Att försöka leta upp en påtänd HSV-huligan som jag kunde byta biljett med? Knappast. Så jag klev in på arenan och tog plats mitt bland Köln-anhängarna.

Stämningen var mycket god och växte sig allt större ju närmare klockan led avspark. Trots att jag stod på ”fel” sida av arenan kände jag mig oerhört taggad på match och var nästan sugen på att försöka mig på att sjunga med i den pampiga hymnen som enligt mig är en av de bästa i Bundesliga.
Förutom hymnen bjöds det även på uppvisning av ett gäng cheerleaders samt presentation av geten Hennes - den livslevande ikoniska maskoten som bara måste nämnas i samband med Köln. Hennes mumsade i sig en spann rotfrukter medan jag högg in på dagens första och enda måltid i form av en bretzel nedsköljd med hjälp av en kall öl.

Resultatet i matchen är det nog få som lyckats undgå då HSV gick till halvtidsvila med 2–0. Vid det första målet fick jag bita mig i handen för att inte ge ifrån mig ett glädjetjut medan jag vid det andra bara stod och log för mig själv. Det var jag nog ensam om att göra på Südtribüne när domaren satte pipan mot munnen och blåste av den första halvleken.

Den andra halvleken hade knappt hunnit börja innan domaren tvingades linka av med en stukad fot och ett tio minuters uppehåll tog vid då fjärdedomaren skulle göra sig i ordning för att döma sin första match någonsin i Bundesliga. Det första han gjorde var att visa ut Mergim Mavraj, och nu var det omvända roller då jag nog var den enda på Südtribüne som inte log.

Köln lyckades kämpa till sig en reducering, men vad hjälpte det när en hypersnabb Albin Ekdal löpte från mittcirkeln upp till sidlinjen och spelade in bollen till en fristående Lewis Holtby som bara behövde sätta foten till för att punktera matchen? HSV gick därmed upp i serieledning och det minst sagt oväntat.

Efteråt letade jag upp min gode vän Henoch Förster som driver det framgångsrika företaget Bolzplatzkind. Givetvis var vi tvungna att ta en bild där vi förmedlade kvällens finfina resultat. För dig som inte känner till Bolzplatzkind är det ett klädmärkesföretag som samarbetar med flertalet kända fotbollsspelare, däribland Marco Reus.

Det var med oerhört lätta steg jag begav mig in mot centrum igen för att träffa min journalistkompis från Hamburger Abendblatt, samtidigt som ett åskoväder drog in över staden.
RheinEnergieStadion är en av de finare arenorna jag besökt i Tyskland och den förtjänar sannerligen att husera en klubb som spelar i Bundesliga. Jag måste säga att det var fantastiskt roligt att få uppleva matchen från ståplats, något jag inte gjort på mycket länge. Ölduscharna, cigarettröken, den ständiga lukten av intorkad svett och ropen om att domaren kan flyga och fara är något man sällan får ta del av på pressläktaren, så med facit i hand är jag ändå glad över att jag aldrig fick någon ackreditering.

Köln som stad finns det mycket att säga om. Det var faktiskt nära att jag flyttade dit i våras, men frågan är om jag hade stått ut med alla turister. För turister finns det gott om och fem minuter vid den berömda och mäktiga Domkyrkan räckte för att jag höll på att tappa det fullständigt.
Ändock väger det positiva upp, med bland annat Rheinfloden som flyter genom staden. När vädret är vackert - vilket det ofta är - samlas det snabbt folk längs med flodkanten där de sitter och slappnar av och njuter av livet med en öl i sin hand. Känslan är att invånarna är allmänt lyckliga och avslappnade, vilket kanske är lätt för mig att säga som bara varit där på besök. Bakom den avslappnade kulissen lurar förmodligen det stressfyllda livet.

Det är helt enkelt något med Köln och jag kan varmt rekommendera ett besök där. En personlig favoritplats är parken med det storslagna namnet Hiroshima-Nagasaki Park, som jag gärna hade spenderat tid i tillsammans med trevligt sällskap när solen skiner. Om du någonsin besöker parken och får syn på en papegoja kan du vara lugn. Det lever nämligen vilda sådana där sedan en rymning från stadens zoo för över 50 år sedan.

Avslutningsvis måste jag nämna det som kännetecknar staden mest efter Domen. Naturligtvis syftar jag på den karneval som varje år utspelar sig där och lockar tusentals besökare från hela världen. Varför inte passa på att se en match samtidigt som det råder karnevalsyra på gatorna?

Fakta och tips:

Grundades: 1948
Smeknamn: Die Geißböcke
Arena: RheinEnergieStadion (50 000)
Maskot: Geten Hennes
Tränare: Peter Stöger

Så mycket kostar en öl: 4 € (Gaffel Kölsch)
Så mycket kostar en ståplatsbiljett: 18 €

Så tar du dig enklast till arenan:
Från Hauptbahnhof åker du med spårvagn linje nummer ett till stationen Stadion. Därifrån krävs det inte många steg förrän du får syn på den pampiga arenan.