Gruppen kunde ha vart tuffare, tack och lov!
Värre kunde det ha varit, mycket värre. Och jag är lättad, så det skriker också. Grupp 1: Uzbekistan, Australien, Japan, Qatar & Bahrain. Grupp 2: Nordkorea, Sydkorea, Iran, Al-Emarat & Arabestan'e Saudi. Vi skall kunna klara av det här. Det skall gå vägen, nu kör vi!
Iran har det lätt, jämför med den andra gruppen. Men den vi sitter i nu är inte så himla enkel den. Men lättade skall vi vara, o ja. Det är ett ultimtum, vi måste bara gå vidare ur denna grupp, det finns inga men.
Vi har kvalité, och mycket bättre än dem flesta lagen i våran grupp. Och vilken spänning det är, hur kan den vara så jämn?
Just nu har vi fyra lag på fyra poäng. Sydkorea, Iran, Saudi-Arabien & Nordkorea. Och vi har stackars lilla Arab-Emiraterna (Emarat) sist på noll poäng.
Att Emarat har en otrolig nedgång än så länge har överraskat mig totalt, det är ett riktigt duktigt lag, tyvärr har inte resultaten gått deras väg. Att ligga sist och inte kammat ihop några poäng alls börjar såklart ställa frågor om varför. Med en skyttekung som Ismail Matar i anfallet skall det inte vara några problem, egentligen. Jag säger inte att dem skall gå vidare, men ett lag utav deras kaliber förtjänar inte att ligga där dem ligger.
Hur överraskande är inte Nordkoreas start? Ett lag som jag tippade att ligga nere i botten, gick raskt upp på första plats, men efter matchen på Azadi, lär dem veta att det inte är så lätt att ligga i täten i denna grupp. Vi visade dem ett och annat hemma i Tehran, även om vi föll hemåt efter Javads 2-0 mål.
En sak till som förvånar mig är varför Irak åkte ut. Hur jäkla synd som helst, jag hade verkligen velat se dem kriga i gruppen. Så synd för laget som tog alla med storm förra året i vinsten i Asiatiska Mästerskapen. Det är så synd, jag lider med Irakierna i Sverige, alla var glada och nöjda efter Mästerskapen, och fick sedan ett plaskfall mot Qatar i sista matchen i fas 1 av VM-kvalet. Jag hoppas att dem biter ihop och tar sig vidare nästa gång, det är synd att ett talangfullt lag med Nashat Akram i spetsen åker ut på sådana här tillfälligheter.
Jag blev chockad riktigt länge när jag såg lottningen till grupperna, herregud. Grupp 1 är något av det sjukaste jag har skådat på länge. Ändå har jag chansat på att Australien & Japan går vidare direkt. Uzbekerna hoppas jag för spänningens skull kör kval.
Våran grupp? Vi skall definitivt ha en av direktplatserna till avancemang. Den andra får Sydkorea och Saudi-Arabien fajtas om. Och kvalplatsen får någon av dem två fajtas om återigen. Iran har också spelat klokt, 1-1 mot Arabestan är ett ypperligt tungt resultat med tanke på att det inte är många lag som åker hem med poäng från Riyadh.
Mot Nordkorea var vi bara tvungna att vinna, det fanns inget snack! Och vi satte dem på plats. Ända fram till 2-0. Sedan föll vi ihop och bjöd in dem i matchen igen. Men tack vare Mehdi Rahmati och lagets styrka kunde vi hålla ut och 2-1 blev slutresultatet och vi kunde inkassera våran första trepoängare i den andra fasen av kvalet.
Jag hoppas nu att vi kör på som tidigare, att vi fortsätter föra matcherna våran väg. Vi måste vara starka, det kommer att bli riktigt tufft. Och Vahid Hashemian måste göra mål, det kommer att bli viktigt, hans partners Rasoul Khatibi och Gholamreza Rezaei kommer att sprida skräck i motståndarnas försvar med sina snabba fötter. Masoud Shojaei kommer också att bli viktig, för hans insatser såhär långt kommer det säkert gå ännu bättre som han presterar just nu. Mehdi Mahdavikia blir också viktig, inläggen, passningarna, mentaliteten, bara att ha en spelare som honom på plan bör stärka dem andra spelarna. Men en av dem klart viktigaste blir Javad Nekounam. Som han uppträder på plan just nu. Ledare, mittfältsgeneral, målskytt, kreatör, dirigent, allt!
Andranik Teymourian, som mer och mer börjar växa in i den fira rollen på mittfältet, har övertygat ju mer matcher han spelar. Dessvärre är det irriterande hur Daei byter ut honom hela tiden. Mittlåset Aghili-Hosseini imponerar sjukt mycket!
Många har säkert glömt Golmohammadi-Rezaei dagarna.
Hossein Kaebi måste börja prestera på allvar i sina matcher, blotta 23 år gammal, med över 70 landskamper. Redan rutinerad?
Men en av dem viktigaste bjässarna (kanske den störste), blir nog Mehdi Rahmati. Han har visat sig vara hur viktig som helst och gör han toppmatcher kan vi komma långt, oerhört långt.
Gör dessa spelare bra ifrån sig, kan jag redan säga; att vi spelar FIFA World Cup 2010 i Sydfrika!
