Krönika: Ghotbi spelar ett farligt spel
En krönika om folkets förväntningar på Afshin Ghotbi, där han ska axla rollen som iranska folkets hjälte och räddare.
Den 22:a april tog Afshin Ghotbi över jobbet som tränare för det iranska landslaget. Han ersatte Mohammad Mayelikohan, som sa upp sig efter bara 15 dagar på posten. Mayelikohan hade i sin tur ersatt Ali Daei, som fick sparken av Iranska fotbollsförbundet efter 1-2 förlusten i VM-kvalet hemma mot Saudiarabien.
Förutsättningar
Ghotbi har nu en väldigt tuff utmaning framför sig. Med tre matcher kvar, måste Team Melli mer eller mindre vinna alla tre återstående matcher för att kvala till VM. Motståndet är Nordkorea och Sydkorea på bortaplan, samt avhängda UAE hemma på Azadi Stadium. De koreanska lagen har hittills vunnit sina matcher på hemmaplan, förutom ett avgjort resultat när båda lagen möttes. Med andra ord måste landslaget prestera sitt yttersta för att kamma hem alla poängen mot koreanerna. Matchen mot UAE ser på pappret enklast ut, men då ska vi inte glömma att UAE’s enda poäng hittills kom mot just Iran, och laget var faktiskt nära att slå Saudiarabien på bortaplan, men förlorade till slut matchen med 3-2. UAE har alltså inget att spela för än äran, men kan ändå röra om i tabellen om de börjar plocka poäng.
Ghotbis mottagande
För de som missade Afshin Ghotbis mottagande när han landade i Iran, kan jag tala om för er att han togs emot som en hjälte, en guldmedaljör i VM eller OS. Tusentals människor hade åkt till Emam Khomeini Airport bara för att se mannen som de hoppas ska ta Iran hela vägen till Sydafrika 2010. Ghotbi fick en sedvanlig blomkrans runt halsen, bars upp på axlarna på en iransk bjässe och slängde kyssar till folkhopen. Journalisterna och fotografer omringade Ghotbi och fick honom att mer eller mindre utlova iransk avancemang till VM.
Ghotbi blev känd för den stora massan i Iran först när han tog över jobbet som huvudtränare för Persepolis förra säsongen, där han utlovade ligaseger. Det lyckades han med också, men först i den 95:e matchminuten i sista omgången! Den som säger att det inte finns någon spänning i den iranska ligan får kolla tabellen de senaste säsongerna. Nyligen vann Esteghlal ligan endast på bättre målskillnad!
Det var när jag såg bilderna och videon på Ghotbis mottagande i flygplatsen som jag fick blandade känslor. Jag var riktigt glad att landslaget äntligen fått en duktig tränare som har en professionell attityd och utbildning (det hör inte annars till vanligheterna i Iran, bland annat sa Ali Parvin en gång att han inte behövde några tränarutbildningar eftersom han redan kan allt om fotboll!). Jag var också glad över de positiva reaktioner som han fick, i stort sett allt och alla tyckte att Ghotbi var rätt man för jobbet.
Hjälten Ghotbi
Men ju mer jag tittade på bilderna på människor som trängdes för att ta ett foto med sina mobilkameror, desto mer började rysningarna smyga sig fram. Vad har tagit åt folket egentligen? Afshin Ghotbi mottas som en superhjälte innan han ens tillträtt sitt jobb! Folk klappar och sjunger, stora banderoller som önskar ”Emperator” lycka till samt en och annan pappa som döpt sin nyfödda son till Afshin visar bara vilka förväntningar Ghotbi har på sig. Dessa människor såg i Ghotbi det enda hoppet iranska landslaget har för att ta sig till VM. Vissa menar till och med att Ghotbi är en viktig symbol och ambassadör för Iran. Man kan agera rationellt och professionellt och bli accepterad av omvärlden, något Iran och iranier inte kan ta för givet idag, inte tack vare minst presidenten Ahmadinejad och många av hans kontroversiella uttalanden. Dessa människor mernar att Ghotbi kan visa världen en ny bild av Iran, där kärleken till fotbollen och landet överstiger spränger alla politiska gränser. Men här i ligger också problemet.
Iransk kultur har alltid upphöjt män och heroiserat dem. I Ferdosis underverk ”Shahnameh” som skrevs runt 1000-talet finns den mytiska ”Rostam”. Rostam var hjältarnas hjälte, han slogs mot drakar med tämjda hästen Rakhsh, som var stor som en elefant och inget annat djur kunde mäta sig med honom. Ja ni förstår, en superhäst till en superhjälte. I Iran idag, om man vill referera till någon som är stor och stark, kallar man honom för Rostam, och säger mashalla. Sen har Iran en rad kungar som sett sig själv som hjältar, och inte minst den sista kungen Reza Shah Pahlavi, Shahehrnas Shah. Även Irans förra president Khatami fick en hjälteroll (eller åtminstone helt orealistiska förväntningar), oavsett om han ville det eller inte.
Det iranska heroiserandet där en människa ska begå underverk har alltså funnits länge, och nu har den nått Afshin Ghotbi. Folket kräver att Ghotbi ska ta Team Melli till VM nästa sommar, allt annat är en stor besvikelse. Ghotbi har tagit en väldigt stor risk i och med sitt uppdrag. Han har inte bara accepterat hjälterollen, han har anammat den och använder själv den retoriken! Bland annat har han sagt att Sydafrika ska förbereda sig för att ta emot de iranska lejonen och att han kommer landslaget till VM. Om vi skulle spelat poker skulle Ghotbis agerande vara en ”all in” utan att ha sett korten. Till hans försvar kan man säga att han inte har något annat val än att utlova avancemang till VM, en förlust och drömmen om Iran i VM nästa sommar är som bortblåst.
Frågan är nu vad som kommer att hända med Ghotbi om han inte skulle lyckas. Kommer man sjunga hatramsor om honom, precis som man gjorde med Ali Daei efter förlusten mot Saudiarabien? Eller kommer han aldrig återvända till Iran, precis som kroaten Branko Ivankovic efter Irans dåliga resultat i VM 2006?
Det finns nog inte en enda iranier som hoppas att Ghotbi inte lyckas ta laget till VM. Skulle han klara den uppgiften kommer Afshin Ghotbi att bli den nästa ”Rostam”. Hans farliga spel kommer antingen lyfta honom till skyarna eller sänka honom så lågt att han aldrig kommer få jobba i Iran igen. Jag hoppas inte på något av dem. Vi får inte glömma att Ghotbi bara är en person, som du och jag. Han kan inte göra allting själv även om han har huvudansvaret. Att hoppas att en människa kan göra allting är inte bara orealistiskt, det är också fel. Men att ändra på det tar längre tid än att byta ut en hjälte mot en annan.
Det jag hoppas på är att Afshin Ghotbi lyckas leda landslaget till VM. Och att den iranska kulturens herosim nertonas till mer sundare former.
Team Melli mot Sydafrika!
