Krönika: När politiken tog det dyrbaraste ifrån mig
Jag har ägnat i princip hela mitt liv åt det Iranska fotbollslandslaget. Jag var ungefär 5 år gammal när jag såg min första match och vid 9-års åldern visste jag direkt vilket som var mitt landslag nummer 1. Åren har gått och jag blir 22 i augusti. Efter gårdagens nyhet så har det satt sig ett stopp i hjärtat när det Iranska fotbollsförbundet (med hjälp av regeringen till viss mån) valde att stänga av fyra nyckelspelare i laget och där bl.a. två av de är mina favoriter och en av de min idol, så vet jag inte längre om det är värt det. Igår dödade politiken en del av Armin Samandis själ. R.I.P.
Jag har nästan aldrig brytt mig om politik. Och det är inte så konstigt med tanke på var jag ursprungligen kommer ifrån. Den islamiska republiken Iran har haft lagar och regler för sin befolkning som har fått människor från världen över att himla med ögonen.
Rubriker på rubriker och terroristhot och anti-USA-ämnen har blossat upp år efter år, men det finns vissa saker som har skänkt lycka och hopp till det stackars hjärntvättade folk i det land som en gång i tiden var ett riktigt turistresemål.
Det Iranska fotbollslandslaget.
Team Melli (som de kallas), har med en ganska så medioker liga bakom sig haft en lång historia med ett flertal profiler (Parvin, Rowshan, Hejazi, Daei, Azizi till vänster om er m.m.), spelat tre VM-slutspel och åkt ut alla gånger i gruppspelsfaser men det har trots det gjort folk enade och lyckliga i Iran som är ett land där minsta lilla uttryck granskas av regeringen.
2009-06-14: Upplopp och demonstrationer bildas i Iran efter att landets president Mohammad Ahmadinejad visar sig ha riggat sitt omval. När informationen om valfusket kommer ut blir det full kalabalik i den iranska huvudstaden Teheran där det är upp till 2,5 miljoner demonstranter som visar sitt missnöje. Detta bara dagar innan irans viktiga VM-kvalmatch mot Sydkorea på bortaplan. En vinst kan lugna ner allting.
2009-06-17: Iran spelar sin sista och avgörande match mot Sydkorea på bortaplan i VM-kvalet, vid vinst och ett kryss mellan Sudiarabien och Nordkorea är Iran med i VM-slutspelet i Sydafrika 2010. Iran gör 1-1 samtidigt som Saudiarabien-Nordkorea slutar 0-0.
Iran är ute.
Under matchen mot Sydkorea valde Ali Karimi, Mehdi Mahdavikia, Vahid Hashemian, Hossein Kaebi, Masoud Shojaei, Mohammad Nosrati & Javad Nekounam att visa sitt stöd till folket och till oppositionsledaren Mir-Hossein Mousavi genom att ha gröna band eller grön tejp som symboliserar hans färg och som är en symbol till kalabaliken i Iran.
Det Iranska fotbollsförbundet är känt för att ha gjort drastiska åtgärder när spelare eller ledare har visat sitt missnöje antingen mot förbundet eller mot den islamiska regeringen.
Då har det förekommit avstängningar.
Ali Karimi är en som har stängts av flera gånger efter sitt missnöje mot organisationen mot det Iranska fotbollsförbundet.
Det som är det bästa är att Ali Karimi har haft rätt varje gång, och inte endast spridit kritik, utan haft som avsikt att förbättra organisationen som verkligen inte håller hög klass.
2009-06-24: Chocknyheten kom ut och spreds till iranier runtomkring i världen. Det Iranska fotbollsförbundet väljer att stänga av fyra spelare, Kaebi, Karimi, Hashemian & Mahdavikia på livstid då de har haft gröna band på sig som är oppositionsledare Mousavis färg och som visar deras missnöje mot regeringen och stöttar folket i Iran.
Det rapporteras även att Mohsen Safaei Farahani har gripits, då det inte finns någon exakt anledning bakom gripandet, men Farahani var en av de Ahmadinejad anklagade för korruption. Farahani var IFFs före detta ordförande, i dagsläget sitter han i både FIFA- och AFCs fotbolls kommitté.
Att stänga av spelare för att de visar missnöje mot regeringen är en sak, men att de stöttar folket i Iran och uppmanar de att kämpa för ett nytt, fritt land är en annan. Återigen har Iran gjort bort sig och nu är det bannemig droppen.
Att stänga av fyra nyckelspelare PÅ LIVSTID när de har gjort allt för deras land på fotbollsplan i ett sätt att åtgärda problemet är ett exempel på hur pass efterblivna den Iranska regeringen och det Iranska fotbollsförbundet är då dessa herrar har gjort väldigt många landskamper för laget och landet, och som också alltid har föregått med ett gott exempel och vart ledare både utanför och på plan.
Detta får de alltså tillbaka som tack.
Inte undra på att Ali Karimi har öst på med kritik.
Den enda som håller käften är Ali Daei, men alla vet hur pass normal han är som en person och det är inte förvånande, det var trots allt han som förstörde en hel del för oss i VM-kvalet.
Jag vill bara säga tack till den Iranska regeringen, till det Iranska fotbollsförbundet för att de har tagit en del av min själ ifrån mig, och att de antagligen har grävt sin egna grav. För det finns fotbollsälskare i Iran. För de som sliter för Team Melli kan detta knappast vara en nyhet. Det gör inte hela situationen enklare och tryggare, det förvärrar snarare alltihopa.
Jag hoppas och uppmanar nu allt folk till att demonstrera mot regeringen, och inte bara det, gör det för våra spelares skull. Utan dem är vi ingenting.
2009-06-25: En del av Armin Samandis själ dör. R.I.P.
Mot ett nytt, fritt land!
R.I.P. Neda Soltani
