"Carlos Queiroz har revolutionerat iranska landslaget"
Varför är iranska landslaget så bra idag? Läs om resan där förbundskapten Carlos Queiroz har huvudrollen i det nya "Team Melli".
2006 slutade Ali Daei, världens meste målskytt med 109 landslagsmål på meritlistan för det iranska landslaget. Sedan dess har det varit skralt med iranska stjärnor på europeisk toppnivå som gemene fotbollssupporter känner igen. I bästa fall kan Javad Nekounam med en lång sejour i Osasuna och “trollkarlen” Ali Karimi nått ut i fotbollsradarn, annars finns det väldigt få människor idag som kan nämna en enda spelare i iranska landslaget. Trots det är dagens upplaga av “Team Melli” kanske en av de starkaste och bäst komponerade lagen Iran någonsin fått fram. Och regissören bakom förändringen står den portugisiske förbundskaptenen Carlos Queiroz för. Han är det populäraste namnet i iranska fotbollssammanhang idag.
Queiroz största meriter är att ha lett Portugals “gyllene generation” med bland annat Rui Costa och Lusi Figo till guld i U19- och U21-VM 1989 och 1991. Han var även en populär och omtyckt assisterande tränare för Sir Alex Ferguson i Manchester United under två sejourer på 00-talet.
Idag har Carlos Queiroz blivit en maktfaktor i iransk fotboll. Han har haft posten som förbundskapten sedan april 2011, det är iranskt rekord och kan nu snegla på andra giganter på samma position inom världsfotbollen som Joachim Lööw (elva år), Oscar Tabarez (elva år), Lars Lagerbäck (tio år), Vicente Del Bosque (åtta år) och Berti Vogts (åtta år).
Varför är Iran så bra idag?
Resan som Queiroz startade har varit långt ifrån smärtfri eller enkel, som sig bör när en fotbollstokig nation med en fotbollsfederation som ständigt anklagas för korruption och inkompetens ska vara rättsskipare. Han har tagit väldigt hårda beslut, som på sin tid verkade felaktiga och gick tvärtemot inte bara den allmänna opinionen, inte minst för att spelarna var i storform när de exkluderades från truppen. Det mest anmärkningsvärda är målvakten Mehdi Rahmati, som efter dispyter med Queiroz om auktoritetsfrågor inte längre var välkommen in i värmen. Det ska tilläggas att Rahmati var given i landslaget och hade då som 29-åring redan 77 landskamper i bagaget.
Trots sin stil, eller kanske tack vare den, formades sakteligen bilden av Queiroz som en tränare som inte räds att ta hårda och obekväma beslut för lagets bästa, även om det innebär att han lämnar en framgångsrik målvakt på läktaren och vågar kritisera sin arbetsgivare öppet i media.
För iranier blev Queiroz en välbehövlig frisk fläkt i den annars så kritiserade fotbollsfamiljen. Hans anhängare blev fler med tiden och resultaten på fotbollsplanen ledde honom hela vägen till VM 2014. Han hade också öppnat dörren för professionella fotbollsspelare med iranska rötter men skolade i Europa och Nordamerika, något afrikanska länder varit flitiga med under lång tid. Ashkan Dejagah (tysk U21-mästare 2009), Reza Ghoochannejhad (skolad i Holland), Steven Beitashour (MLS) och Daniel Davari (halvtysk, halviranier) fick alla plats i VM-truppen till Brasilien 2014.
Även unga iranska proffs värderades högre än de inhemska spelarna, vilket var en inte en alltför subtil kritik mot hur de iranska lagen tog hand om sina unga spelare. Tre tydliga exempel är Sardar Azmoun f.1995), Alireza Jahanbakhsh (f.1993) och Saeid Ezatollahi (f.1996). De var oslipade talanger som vågade lämna en framtid som välavlönade fotbollsstjärnor levandes i lyx och flärd, till mindre europeiska klubbar som varken hade ekonomiska muskler eller tillhörde yttersta eliten. Azmouns karriär tog fart i ryska Rubin Kazan, där han först tillhörde andralaget, Ezatollahi Atletico Madrid U17-lag och Jahanbakhsh holländska Nec Nijmegen. Idag har samtliga tre tagit enorma kliv i sina karriärer, blivit oerhört viktiga för det landslaget och avgör matcher för sina klubbar vecka ut och in. Alla tre har i återkommande intervjuer sagt hur viktigt stödet och förtroendet från Carlos Queiroz har varit, där Ezatollahi gått längst i hyllningskören och benämnt honom som en fadersgestalt. Andra spelare har följt i deras fotspår och idag har fler unga spelare lämnat det bekväma fotbollslivet i Iran för att utvecklas som fotbollsspelare i Belgien, Nederländerna, Portugal, Kroatien och Ryssland.
Queiroz har under sina år i Iran lyckats skapa det som så många andra på hans plats misslyckats med. “Team Melli” har blivit en stark och väloljad maskin där klyschan “laget före jaget” verkligen syns i spelet. Queiroz räds inte att ändra formation och uppställning oavsett spelarens form, om han inte tror att det är det bästa för laget. Det unika i sammanhanget är att den bänkade stjärnan accepterar beslutet utan att yppa den minsta kritik mot tränaren, något som annars inte tillhör vardagen inom iransk fotboll. Spelarnas förtroende för Queiroz är så pass stor eftersom han har visat att han kan leverera positiva resultat och lyckas med det som ingen tränare någonsin gjort, nämligen att kvalificera Iran till två VM-slutspel i rad.
Men Carlos Queiroz är inte bara en berättelse om en man som revolutionerat iransk fotboll och bara fått positiv respons. Han har hotat med att lämna landslaget mer än en gång, inte minst efter vänskapsmatchen mot Sverige på Friends Arena 2014 där han sa sig vara motarbetad av krafter som inte vill ha han där utan önskar en inhemsk tränare. Just relationen med fotbollsförbundet är ett återkommande tema i Queiroz vara eller inte vara som iransk förbundskapten. Dåliga eller uteblivna förberedelser, brist på bra motståndare, bra träningsfaciliteter, samarbete med klubbarna är bara några av de orsaker som fått Queiroz att kasta in handduken. Trots det är han alltjämt kvar på sin (orubbliga) position och har tagit Iran till sitt femte världsmästerskap och nu höjs röster om krav på avancemang från gruppspelet, något Iran aldrig lyckats med tidigare.
Något är dock säkert. Oavsett hur det kommer att gå för Iran i VM har Carlos Queiroz påbörjat någonting nytt. Den professionella attityden, lagandan, förståelse av ett väl förankrat spelsystem har gjort Iran till ett lag som inte bryts ner hur som helst, istället bryter man ner sina motståndare. Landslaget består idag av ett gäng unga spelare som blivit skolade i Queiroz skola tillsammans med ett antalvbeteraner som klarat av omställningen i hur man förhåller sig till auktoriteter. Det bådar gott inför framtiden.
