Fokus: Kirgizistan
Resultatet av Tulpanrevolutionen år 2005 var att Askar Akayevich Akayev tvingades bort ifrån makten, in klev Kurmanbek Saliyevich Bakiyev som förvandlade landet till det sämre. Något gryende korn av förbättring går inte att skönja, ett korn växer i alla fall för kirgizisk fotboll, om än sakta.
Flag of Kyrgyzstan image courtesy of 4 International Flags">(Kyrgyzstani flag courtesy of 4 International Flags.)
Jag har rest mycket, hunnit se många olika hörn av världen, ätit mat av tveksam karaktär och sovit på de mest avskyvärda ställen. Sådant växer man som människa av, ett slags prov på din manlighet. Upplevelsen i Kirgizistan gjorde att jag såg på mycket i ett nytt ljus, fick ett annat perspektiv, vilket är ovärderligt i det långa loppet. Jag hann dessvärre aldrig titta på kirgizisk fotboll, något som förhoppningsvis kommer längre fram. Här skall vi i alla fall lyfta på de påhittade stenarna och titta närmare på hur det ser ut på fotbollsfronten i landet som är hem åt den legendariske Manas.
Tillbakablick
Under de cirka tjugo år som Kirgizistan deltagit i fotbollskval till diverse turneringar som självständig nation har de inte lyckats med särskilt mycket. Det är sant, du kan inte kräva alltför mycket av ett land som har så pass begränsade resurser, men det har sett riktigt illa ut vissa stunder. På senare år har det visat sig gå en aning bättre och man har visat sig kunnat stå upp någorlunda väl emot andra länder som håller rimlig nivå. Det har aldrig blivit något VM-slutspel, aldrig något Asiatiskt Mästerskap, år 2006 deltog de dock i Challenge Cup och tog sig hela vägen till semifinal vilket var en trevlig överraskning. Till den efterföljande upplagan, år 2008, lyckades de emellertid inte kvalificera sig, däremot har de lyckats kvala in till 2010 års upplaga av Challenge Cup, som äger rum under februari månad. Vinnaren av turneringen får chansen att delta i det Asiatiska Mästerskapet år 2011, en morot för kirgiziserna som har alla möjligheter att ta sig långt om allt klickar.
Landslaget kallas för ”Den Blåa Örnen”, men några essentiella jägarinstinkter exponerades inte under kvalet till det kommande VM-slutspelet. De åkte ut i första omgången emot Jordanien på straffar och därmed var äventyret över innan det knappt hade påbörjats. Till nästa kval lär man vara ordentligt revanschsugna, har man bara någorlunda tur i lottningen och undviker de allra största minorna kan de mycket väl avancera till andra fasen. Det vore ett steg i rätt riktning och det kan behövas.
Ligan & dess lag
Likt många andra länder med tufft klimat avgörs ligan från och med våren fram till hösten, där den kalla vintern successivt tar vid. Liksom ett antal grannländer är ligan liten sett till storleken på deltagare, då endast nio lag tar plats, vilket gör att lagen spelar 16 matcher vardera i grundserien. De fyra främsta lagen går därefter vidare till en slutgiltig play-off pool, skulle det därefter visa sig att lagen står på samma poäng efter sex omgångar spelas en avgörande final.
Inte helt oväntat ställdes de regerande mästarna Dordoi-Dynamo Naryn emot de ständiga tvåorna Abdish-Ata Kant i final förra året (eftersom båda lagen slutade på elva poäng i play-off poolen), där Dordoi lyckades ta hem sin sjätte raka ligatitel och får således äran delta i President’s Cup senare under året. Som vinnare fick de även den tvivelaktiga äran att delta i CIS Cup, där de inte tog sig vidare ifrån gruppspelsfasen under januari månad. Dordoi är den nuvarande maktfaktorn inom kirgizisk fotboll, men så har det inte alltid varit. Innan den första ligavinsten år 2004 var bland annat SKA-PVO Bishkek, med tre taka ligasegrar i början av 2000-talet, det stora laget och dessförinnan hoppade ligapokalen runt emellan ett flertal olika klubbar sedan ligan och landet blev självständiga i början av 1990-talet.
Dordois dominans i den inhemska cupen har emellertid inte varit lika påtaglig, fyra cuptitlar har det blivit, där den senaste kom år 2008 efter en nervdallrande straffläggning över Zhashtyk-Ak-Altyn Kara-Suu i finalen. Den föregående säsongen kunde Abdish-Ata få viss revansch för andraplatsen i ligan, igenom att slå Alay Osh och plocka hem sitt andra cupguld inom loppet av tre år.
Framstående kirgizer
Vare sig du vill tro det eller ej, så har Kirgizistan en talang som är så pass intressant att han kan bli ett namn att följa för den medelmåttlige fotbollsfantasten. Mirlan Murzaev är hans namn. Han är en 19 år gammal anfallare som nyligen blev inlånad av Lokomotiv Moskva ifrån Dordoi, där han skrämt vettet ur motståndarna på senare tid med sin snabbhet. Men det är skillnad på att näta emot Kant-77 och valfritt ryskt ligalag. Hans anfallspartner i landslaget brukar vanligtvis vara Anton Zemlianuhin, en spelare som tillhörde Abdish-Ata Kant under föregående säsong och var en starkt bidragande anledning till att klubben klarade av att utmana Dordoi fram till målsnöret i ligaspelet. Sedan dess har Zemlianuhin blivit inhandlad av Kairat (vissa källor hävdar Taraz) i Kazakstan och höll innan dess under en väldigt kort period till hos turkiska Giresunspor.
En mycket rutinerad försvarare med namn Ruslan Sydykov (en personlig favorit) spelar inte längre i landslaget, liksom sin duktige försvarskollega Talant Samsaliev, men de båda håller mycket god kirgizisk klass. De håller, självfallet, hus hos de regerande mästarna och har bland annat sällskap av Ildar Amirov och Vadim Harchenko som å sin sida är aktiva i landslaget och gör det riktigt väl. En kommande storback med namn Emil Kenzhesariev som spelar för Aktobe i Kazakstan är också värd att nämna. De allra flesta landslagsspelare håller emellertid till i antingen Dordoi eller Abdish-Ata, vilket är ett uppenbart bevis på den undermåliga ligaklassen, eller den totala dominansen av de två nämna lagen. Kanske både och. Välj själv.
