Fokus: Turkmenistan
Den mystik som omgett landet under en lång tid försvann till stor del med Saparmyrat Nyýazows bortgång, nu har landet hamnat på rätt bana, liksom fotbollen som sakta blir alltmer organiserad och konkurrenskraftig.
Turkmen flag courtesy of 4 International Flags">(Turkmen flag courtesy of 4 International Flags.)
Då man pratar om Turkmenistan, oavsett specifikt ämne, är det svårt att inte komma in på en diskussion om Saparmyrat Ataýewiç Nyýazow, envåldshärskare i landet emellan 1990 fram till sin död år 2006. Världen har sannolikt aldrig skådat en mer speciell president, som fattat så underliga beslut och besuttit ett lika excentriskt beteende. Hans efterträdare Gurbanguly Mälikgulyýewiç Berdimuhamedow har visat sig vara svag, intetsägande och inte alls lika karismatisk. Men han menar väl. Vi kan osökt dra en parallell till Storbrittaniens Gordon Brown, det skall vi dock inte göra. Vi skall istället djupdyka i turkmensk fotboll.
Tillbakablick
Som en del av Sovjetunionen fram till dess fall har Turkmenistan givetvis inte hunnit uträtta mycket på den globala scenen - ännu. Sin största bedrift åstadkom de när de lyckades kvalificera sig till det Asiatiska Mästerskapet år 2004. De lyckades få med sig en poäng, emot ett svagt Saudiarabien, vilket får anses ha varit ett steg i rätt riktning, emellertid har de inte lyckats överträffa det, även om landet blivit bättre.
De deltog i Challenge Cup år 2008 utan att ta sig vidare ifrån gruppspelet. Trist, javisst, men ett tecken på att det går framåt är det faktum att de tog sig hela vägen till tredje kvalrundan i föregående VM-kval, att det därefter gick riktigt illa emot motståndarna Sydkorea, Nordkorea och Jordanien, med endast en poäng på sex matcher, får ändå anses vara ett helt klart godkänt kvalspel. Det kommer, om än sakta, framgångar för "De Gröna Männen". Under februari månad skall de delta i Challenge Cup åter igen, i deras grupp återfinns Nordkorea, Kirgizistan och Indien. De två främsta lagen kvalificerar sig för kvartsfinal, en tuff uppgift givetvis, men hoppet och viljan är stark i det naturgasrika landet.
Ligan & dess lag
Ligan spelas emellan april och november månad och består numer av nio lag (Gara Altyn Balkanabat och FC Ahal hoppade av inför föregående säsong). Regerande mästare är HTTU Aşhgabat som vann 2009 års upplaga av Ýokary Liga två poäng före Nebitçi Balkanabat. Detta gör att HTTU, som även kallas ”Studenterna”, kommer att representera Turkmenistan i klubbturneringen President's Cup senare under året.
Eftersom ligan endast existerat sedan Sovjetunionens fall har 17 säsonger avklarats (1997 spelades ingen liga) där Köpetdag Aşgabat är mesta vinnare med sex titlar (den klubben upphörde att existera år 2008 på grund av finansiell konkurs). Nisa Aşgabat har fyra ligatitlar, HTTU har tre, FC Aşgabat har två samt Şagadam Türkmenbaşy och Nebitçi Balkanabat har en vardera. En inhemsk cup spelas också, där FC Altyn Asyr är regerande mästare efter att oväntat ha slagit Merw Mary i finalen förra året. En supercup existerar likväl, där ligavinnaren ställs emot cupvinnaren, vilket betydde att HTTU och Altyn ställdes emot varandra i slutet av förra året med utgången att ”Studenterna” vann klart med 3-0.
Ligavinnaren får även chansen att delta i CIS Cup. HTTU gjorde det detta år och tog sig hela vägen till semifinal där Rubin Kazan visade sig vara en alldeles för svår nöt att förstöra. Avslutningsvis existerar även Turkmenistan President's Cup, en på många sätt meningslös turnering där lag ifrån en rad diverse länder blir inbjudna. Regerande mästare är, lågt odds på detta, ”Studenterna”.
Framstående turkmener
Du har helt rätt, du som just nu funderar huruvida Turkmenistan någonsin producerat en framstående fotbollsspelare och inte kommer på ett enda namn. Nej, några sådana finns inte. Vad som däremot finns är ett antal skapliga spelare på medelmåttig nivå. Den tveklöst mest framstående spelaren i den inhemska ligan är Berdi Şamyradow som håller hus hos de regerande mästarna och är en ytterst farlig målskytt. Kanske den främsta målskytten landet någonsin producerat. En annan spelare väl värd att notera är mittfältaren Nazar Bayramov, som just nu håller till i azerbadjanska Neftchi Baku PFC, och är en viktig kloss i landslag, såväl som klubblag.
Den sannolikt största råtalangen landet någonsin producerat heter Ruslan Mingazow. Han inledde sin karriär i FC Aşgabat men blev förra året köpt av lettländska Skonto Riga. 18 år gammal har han redan gjort landslagsdebut och av bara farten också nätat emot Bhutan ifrån sin mittfältsposition. Han är en man att följa. Utöver dessa tre finns bland annat även en skaplig målvakt i form av Pavel Kharchik, anfallaren Wladimir Baýramow (som dock inte är aktiv i landslaget längre) och en stabil försvarare med namn Goçguly Hangulyýewiç Goçgulyýew.
