Den uzbekiska ligan

Vintern börjar sakta tyna bort, snöns närvaro är snart ett minne blott och Centralasien står inom kort i blom. Ett storslaget vårtecken och ett tecken på att den uzbekiska ligan är här för att hänrycka oss.

En sportintresserad uzbek, som törstar efter framgångar för sina landsmän, har haft en passabel vinter som bäst. Till de Olympiska Vinterspelen i Vancouver tidigare under året hade Uzbekistan endast tre deltagare. Kseniya Grigoreva i kvinnlig slalom (hon körde dock ur), Oleg Shamaev i manlig slalom och storslalom (42:a respektive 77:e) och Anastasia Gimazetdinova i kvinnlig konståkning (23:a). Inga vidare bedrifter, även om förväntningarna inte var speciellt högt ställda till att börja med. När det gäller fotboll däremot, då finns förhoppningar om att både klubblag och landslag skall nå dekorativa framgångar.

Inom Centralasiens gränser har Uzbekistans fotbollslandslag kommit längst på den långa vandring som internationell stjärnstatus innebär. I landslaget finns en drös spelare som skulle klara sig väl i Europas medelstora ligor och de allra flesta av dem håller till i den inhemska ligan som börjar på lördag. Namnet på ligan är enligt landets fotbollsförbund (UFF) benämnd som Oliy Liga, samtidigt som flertalet andra källor hävdar motsatsen. Artikelförfattaren kommer emellertid att benämna den som Pro-League, i enlighet med bland annat Asiens fotbollsförbund (AFC).

Två lag - ett guld
Flertalet fotbollsentusiaster lär vara underkunniga med Bunyodkor, ett lag med en till synes enorm kista pengar, och möjligen även Pakhtakor (eller Paxtakor på uzbekiska), som har en anrik historia med mäktiga bravader bakom sig. Dessa två lag är de som fullkomligen dominerar och suger upp allt av värde ifrån de övriga klubbarna. Bakom dem finns inga egentliga titelutmanare, vilket gör ligan till en trist historia för den objektive åskådaren som trånar efter spänning.

Förra säsongen lyckades Bunyodkor försvara sin ligatitel ifrån 2008 och därmed ta sitt andra guld i sin korta historia. Klubben var tidigare känd som Quruvchi, men bytte under augusti år 2008 namn till Bunyodkor (som betyder "skapare" på uzbekiska) för att - enligt dem - uppvisa deras professionalism inom alla områden. Klubben skapades år 2005 under namnet Neftgazmontaj-Quruvchi och avancerade snabbt igenom seriesystemet till att debutera i högstadivisionen år 2007 med en andraplats som resultat. Om utvecklingen fortsätter i samma hastighet lär det endast vara en tidsfråga innan de vinner AFC Champions League och kan titulera sig asiatiska kungar.

En klubb som en gång var det stora laget i Uzbekistan, men nu hamnat rejält på efterkälken, är Paxtakor. Många av deras stjärnspelare har lämnat för de stora pengarna i Bunyodkor, vilket är försmädligt för utvecklingen i det långa loppet. Förra säsongen var de hela 22 poäng efter när alla matcher var avklarade och en skuffelse gick självfallet att skönja i det tidigare mästarlaget.

Bäst - av de andra
Bakom de två giganterna finns ett flertal klubbar som är duktiga. De räcker emellertid inte hela vägen fram till att konkurrera om ligatiteln och får finna sig i att slåss om tredjeplatsen som innebär deltagande i AFC Cup. Förra säsongen var Nasaf Qarshi det lyckliga laget som hamnade på denna position och har inlett sin resa i AFC Cup mycket väl och kan säkerligen återta tredjeplatsen när den kommande säsongen är avklarad. Utmanare till dem är sannolikt främst det gamla storlaget Neftchi Farg'ona eller möjligtvis Olmaliq som inte blivit sämre under vinterns karga månader. Mittenregionen av ligan är grandios där egentligen alla klubbar är i princip jämnbördiga.

Förra säsongen kom Buxoro och Sogdiana Jizzak på 15:e respektive 16:e plats och blev därmed degraderade. Några uppflyttade lag är det dock inte tal om. Varför? Bunyodkors och Mash'al Mubareks reservlag kom etta och tvåa vilket fick UFF att ta beslutet om att låta högstaligan endast vara 14 lag stor till detta år. Ett märkligt beslut, då det rimligtvis borde ha varit lättare att låta trean (Zarafshon Navoiy) och fyran (Dynamo Qarshi) uppflyttas istället. På tal om andradivisionen kan vi konstatera att föregående säsong kantades av finansiella problem för åtskilliga klubbar. Do'stlik, Dynamo Kattaqo'rg'on, Neftchi Jarqo'rg'on och Fakel Juma var alla tvungna att dra sig ur under diverse delar av säsongens skeende.

Övertag: Bunyodkor
I och med att det bara handlar om 14 lag den här säsongen kommer endast 26 ligamatcher spelas för varje lag, ett steg som sannolikt inte främjar dem sportsligt då tävlingsmatcher är essentiella för utveckling. Dock, skall vi tillägga, existerar en inhemsk cup. Regerande mästare är Paxtakor, som slog Bunyodkor i finalen förra året, och fick något att luta sig tillbaka emot när chansen till ligatitel kom på avvägar. Att vinna cupen innebär däremot inte att du får delta i någon kontinental turnering och är därför inget som prioriteras lika högt som Pro-League.

Vad kan vi dra för slutsatser gällande det som komma skall i titelkampen? Bunyodkor har värvat intelligent under övergångsfönstret och har numer Stevica Ristic och Denilson i sin enhet, samtidigt som en hop driftiga uzbeker finns tillsammans med en viss Rivaldo att tillgå sedan tidigare. De tränas av den meriterade Luis Felipe Scolari och har egentligen inga olägenheter som kan stoppa, eller svagheter som kan stjälpa, dem ifrån att ta sin tredje raka ligatitel. Det enda negativa som skulle kunna uppdagas i deras värld är att Paxtakor slutar spela oavgjort emot svagare motstånd och får ordning på sitt manskap. Den stora bristen för dem ligger i försvaret, där ingen riktig general finns. Detta är en lakun som den relativt nye montenegrinske tränaren Miodrag Radulovic inte lyckats fylla (trots att han inhandlade en hel del under övergångsfönstret) och en lakun som kommer att vara deras akilleshäl fram tills att den fylls. Det finns dock klass på annat håll i banan. En spelare som mittfältaren Odil Ahmedov är, i kamp med Bunyodkors Server Djeparov, även han mittfältare, det bästa landet har att erbjuda. Hur långt det kan räcka? Sannolikt till en andraplats. 

Hatzipanagis och Kasimov
Historiskt sett har ligan varit i det närmaste barskrapad på massiva profiler. En och annan spelare av rang har icke förty spatserat på nationens olika fält. Den offensive mittfältaren Vassilis Hatzipanagis, en grek som höll till i Paxtakor under början av 1970-talet och därmed under Sovjetunionens era, nådde kultstatus liksom mittfältaren Mirjalal Kasimov gjorde när han förgyllde landets arenor med sin närvaro under olika perioder i främst Paxtakor men även i Mash'al Mubarek som han avslutade karriären i år 2005. Kasimov är numer Uzbekistans omtyckte förbundskapten och sannolikt den bäste uzbekiske fotbollsspelaren igenom tiderna i kamp med den stundtals lysande anfallaren Maksim Shatskikh, som däremot endast spelat ungdomsfotboll i Uzbekistan. En annan person som uppnått något i stil med kultstatus är anfallaren Jafar Irismetov som fullkomligen öste in mål i diverse uzbekiska klubbar under främst 1990-talet. Numer håller han till i Liaoning Hongyun i Kina och ser med sina 33 år på nacken slutet av en händelserik karriär.

Dagens yngre landslagsspelare har tveklöst en bit till deras status men är otvivelaktigt en starkt bidragande orsak till att Uzbekistans landslag och fotbollsliga ser ut att gå en mycket ljus framtid till mötes. Att de allra flesta fortfarande håller till i sitt hemland samtidigt som deras produktivitet ökar gör att klassen på ligan är imponerande med asiatiska mått och att den säsong som står för hörnet kan bli mycket sevärd, trots de olika förhållandena emellan de två topplagen och resterande gäng. Vi kan vänta oss två lag som snabbt drar ifrån och en lång kamp om tredjeplatsen där utgången i topp tre mycket väl kan visa sig bli identiskt förra årets.

Här nedan kan vi se sluttabellen för Oliy Liga ifrån förra året. Att observera är att de gröna lagen kvalificerade sig till AFC Champions League, det blåa till AFC Cup och de röda deklasserades.

9 kommentarer

Alex Kejving2010-03-12 07:00:00