Den kirgiziska ligan

En ny regering, fylld av tro och hopp skall ledsaga Kirgizistan efter en omvälvande tid. Fotbollen har obestridligen hamnat i skymundan, men årets säsong har ehuru anlänt för att fängsla och tjusa.

De obehagliga revolutioner som skett i flertalet av de forna Sovjetstaterna har naturligtvis satt en negativ prägel på regionen och länderna i huvudsak. Att Kirgizistan nyligen uthärdade ännu en våldsam fas späder ytterligare på den rangliga bild omvärlden har av den ungdomliga nationen. Det är inte första gången det sker. Faktum är att den nu störtade Kurmanbek Bakiyev själv var en av förgrundsfigurerna när Tulpanrevolutionen materialiserades under våren 2005. Den gången drevs Askar Akayev ut ur landet efter att stora delar av folket blivit förtörnade över den växande cronyismen som ägde rum. Den gången skrevs det, liksom nu, myckenhet om oroligheterna och ytterligare käppar i hjulen sattes hos dem hade hoppats på stabilitet och blomstring i landet.

Faktum är att Sovjetstater inte enbart innefattar barska individer, en attraktion till vämjelig kapitalism, auktoritära ledare och underhaltig föda. Ta Moldavien som exempel. Där existerar självfallet vederstygglig människohandel, omfattande fattigdom och infrastruktur av abominabel klass, men även en av världens bästa ölsorter i form av Bere Chisinau. En ölsort som triumferat i flertalet internationella tävlingar och besegrat bland annat ansedda tyska och tjeckiska märken. Cognac sägs också vara av ypperlig klass. För att återknyta till Kirgizistan finns mer än bara svajig politik under exteriören. En populär sport som Buzkashi - råhet i sin ädlaste form - är en variant av polo där den huvudsakliga skillnaden är att "bollen" i fråga är ett huvudlöst getkadaver (alternativt kalv) som du skall forsla över mållinjen och därmed frambringa poäng. Buzkashi till trots, det är likväl fotbollen som charmerar flest kirgiziser.

Påtagliga skillnader
Du som läsar detta är säkerligen van att bruka en ansenlig del av din helg till att skåda fotboll av europeisk toppklass på din television eller dator. Ibland vinner den respektive ligans största lag över de sämsta med häpnadsväckande siffror och debatten om pengar och styrkeförhållanden är omedelbart igång. Men begrunda att dessa skillnader och grandiosa resultatet uppenbarar sig med en ofattbart hög frekvens? Det är fallet i Vysshaja Liga, som artikelförfattaren kommer att benämna den som, där huvudsakligen Dordoi-Dynamo Naryn och Abdish-Ata Kant besegrar ligans sämre lag med ruskig kraft på löpande band. Styrkeförhållandena är löjligt vida. Förra säsongens jumbo, Ata Spor, hade släppt in 61 mål efter att grundseriens 16 omgångar var avklarade. Det ger ett genomsnitt på 3.1825 insläppta per match, dock skall vi ha i åtanke att 25 av dessa insläppta mål kom på de fyra matcher de spelade emot Dordoi och Abdish-Ata. Lagen strax ovanför Ata Spor presterade, för övrigt, inte särskilt mycket bättre resultat för den delen.

Dordoi lyckades ta sitt sjätte raka guld förra säsongen. Till skillnad mot tidigare år visade sig emellertid förra året innehålla ett osedvanligt okuvligt Abdish-Ata som utmanade mästarklubben fram till målsnöret. När grundserien var avklarad kvalificerade sig de fyra främsta klubbarna (Dordoi, Abdish-Ata, Alay Osh och Zhashtyk-Ak-Altyn Kara-Suu) till ett så kallat play-off, där möttes alla lag två gånger vardera med resultatet att Dordoi och Abdish-Ata båda slutade på elva poäng samt med en identisk målskillnad, regelboken sade klart och tydligt att en avgörande final skulle dela de tu och Dordoi kunde därefter titulera sig själva mästare efter att ha vänt 1-2 till 3-2 i en sällan skådad final. I den inhemska cupen kunde däremot Abdish-Ata åtnjuta lycka efter att ha besegrat Alay med 2-0 i finalen.

Hungrig?
Årets säsong har redan inletts. Ett par matcher har spelats, men en uppsjö har likafullt blivit uppskjutna på grund av de våldsamma episoder som skärrat landet under april månad. Guldfavoriter (liksom alltid numera) är givetvis de sexfaldiga mästarna, däremot kan de få uppleva problem av voluminös karaktär under säsongens process. En smackande mätthet kunde vi ta del av redan förra säsongen och någon genomborrande hunger lär icke vara att skåda den här säsongen heller. Det stora fokuset lär ligga på AFC President's Cup, som ligavinnaren får deltaga i.

Dordoi har sedan turneringens inledning år 2005 aldrig placerat sig sämre än på en andraplats, men har fått smaka på silvret två år i rad efter att de tadzjikiska antagonisterna Regar-TadAZ Tursunzoda bärgat guldet till landet i söder. Med ett President's Cup utan Regar (som kom tvåa bakom Vakhsh Qurghonteppa i den tadzjikiska ligan ifjol och således inte kvaliciferade sig) står nu dörren öppen för Dordoi att återta troféen de inte kunnat kyssa sedan år 2007 då nepalesiska Mahendra Police Club besegrades. Med detta i åtanke lär därför Abdish-Ata ha en god möjlighet att rubba och möjligtvis förändra den nuvarande maktbalansen i den kirgiziska ligan. Bakom dem är med största sannolikhet inte något övrigt lag moget att trotsa hela vägen fram, även om Alay har respektabel kapacitet. Gällande Zhashtyk-Ak-Altyn säger rapporter att de har dragit sig ur ligan, tillsammans med Ak-Zhol Aravan, på grund av händelserna under april månad. Det lär, såvida inga överraskningar sker, innebära att ligan är sju lag stor under resterande del av säsongen.

Nedanför dem är Neftchi Kochkor-Ata ett intressant lag som sannolikt kommer att knipa fjärdeplatsen före en klubb som Sher-Ak-Dan. I tabellens nedre regioner lär den svaga huvudstadsklubben Alga parkera även om det skall mycket till ifall de placerar sig längst ned. Rollen som den den förtvivlade slagpåsen ser Khimik Karabalta ut att ikläda sig. De inledde året på ett nesligt sätt, igenom att förlora med 9-0 emot Abdish och sedan följa upp det med att förpassas av Alga med siffrorna 3-0. Det kommer att bli mycket kärvt i orten strax väster om huvudstaden Bishkek.

Kategorien de allra flesta klubbar brister (mest) i är den närmast totala bristen på professionalitet. Det finns inga stora pengar att hämta inom kirgizisk fotboll (något du säkerligen redan hade listat ut). Spelar du för någon av de största klubbarna har du dock möjlighet att leva förhållandevis parant och dinera nationalrätten besh barmak (en rätt du äter för hand och består av häst eller lamm som kokas i buljong och serveras med tjocka nudlar, garnerade med persilja och koriander) tillsammans med dina vänner samtidigt som den enerverande solen ihärdigt ligger på, annars är det ett intelligent drag att inte lägga dina studier på is.

Din framtid skiner
Desto mindre du har, desto mer finns det att glädja sig åt. Alla de horder av talangfyllda sydamerikaner, afrikaner eller dylikt som förtrollar tillvaron för åtskilliga fotbollsfantaster på den europeiska kontinenten skänker oftast glädje åt sitt hemland. Ett land som Argentina, vars spelarutveckling är utomordentlig, har så pass många framstående ynglingar att landet inte står och faller med enskilda individer. Kirgizistan däremot, som aldrig producerat en internationellt respekterad spelare (Emil Kenzhesariev har fortfarande en bra bit att vandra), har för första gången i nationens unga självständiga historia en spelare vars framtid är av intresse för den bredare massan. Mirlan Murzaev är en anfallare som skrev på ett lånekontrakt med Lokomotiv Moskva under vinterns övergångsfönster. Han kommer att tillhöra deras ungdomslag till en början och om allt går väl lär Lokomotiv köpa loss honom under sommarens brännande dagar. Trots att hans klubb, Dordoi, inte vill bli av med en prominent spelare är givetvis önskan att han skall lyckas och leda vägen för ytterligare kirgizer större.

Under 1990-talet befann sig Kirgizistan på fotbollens bakgård, på en spartansk betonganläggning med defekta espadriller och en oförmåga att vilja förädlas. Den bilden håller lyckligtvis på att förändras. Espadrillerna är skrotade och de desto mer stryktåliga plimsollerna har gjort entré.

Det kirgiziska fotbollslandskapet behöver en spelare med välgång, en spelare som går i bräschen och visar att saker och ting trots allt är möjliga trots de undermåliga resurserna till förfogande. Den 20-årige anfallaren Murzaev kan mycket väl vara den personen. Ett flertal duktiga spelare ikring 20-årsstrecket finns dädanefter inom landets rågång och hjälper till att höja klassen på ligan betydligt, men den fenomenale spelaren finns emellertid inte just nu i den inhemska ligan.

Murzaev behöver lyckas i den vida världen och inte återvända till Dordoi förrän han sedan länge passerat zenit, då kan Kirgizistan ta nästa kliv på den långa stege som världsfotbollen utgör. Det till trots är likväl spelare som målvakten Vladislav Volkov, försvararna Faruh Abitov, Rustam Zakirov och Ruslan Sydykov, mittfältarna Aibek Bokoev, Pavel Sidorenko och Vadim Harchenko samt anfallaren Ildar Amirov ett par av dem som utgör toppen i Vysshaja Liga och otivivelaktigt är skäl nog att följa det intensiva lopp som ligan onekligen är.

Här nedan kan vi se sluttabellen i Vysshaja Liga ifrån förra året. Att observera är att de gröna lagen kvalificerade sig till play-off och det röda deklasserades. Samma ligaupplägg gäller även under årets upplaga, om än med färre klubbar inblandade. 

3 kommentarer

Alex Kejving2010-04-29 07:00:00