David Roufpanah: "Mina bästa minnen ligger i framtiden"
Trots sina 30 år har Roufpanah redan varit verksam tränare i halva sitt liv. Nu utbildar han sig till UEFA PRO-tränare, något som banar vägen för att i framtiden ta sig an ett allsvenskt lag.
FC Rosengårds David Roufpanah är en ung tränare som har haft en framgångsrik säsong 2016-2017 bakom sig som assisterande tränare i IFK Värnamo. Efter en trög start lyckades laget vända trenden och sluta på en sjätteplats, bara fem poäng från kval till Allsvenskan. För 30-årige Roufpanah innebar det ännu ett år där han fick arbeta med det han är riktigt bra på, att utveckla unga talanger. Just IFK Värnamo har kallats för “talangfabriken” där bland annat landslagsmeriterade spelar som Niklas Hult (Nice) och Simon Thern har fostrats.
Trots din unga ålder har du en gedigen erfarenhet som tränare. Hur startade din resa som tränare?
- För mig var det något som föll sig naturligt. Jag testade på tränarskapet redan som 15-åring och behövde egentligen aldrig fundera mer. Jag har varit tränare och ledare sedan dess och har alltid brunnit för att utveckla spelare och lag till nya nivåer. Jag minns att jag satt på sängen i pojkrummet hemma hos föräldrarna och gjorde pappershögar med olika övningar till olika teman. Vad de innehöll minns jag ej men jag minns att de stora ambitionerna fanns redan från början.
David hade förmånen att bli tränare i Malmö FF:s ungdomsverksamhet redan som 17-åring och fick då smak på att få tävla mot de bästa i branschen. Enligt han själv väcktes den enorma drivkraft som han är med sig än idag."För att verka på elitnivå måste man ha en viss dos av tävlingsskalle i kombination med att man måste vara beredd att jobba oerhört hårt" säger David med stor eftertänksamhet.
Men vem är då tränatypen David Roufpanah? Trots att han ogärna vill prata om sig själv på ett sådant sätt lyckas vi ändå dela upp David delar upp det i tre delar.
- Jag vill egentligen inte sätta etiketter på mig själv, det är bättre att låta arbetet få visa vem man är. Jag utgår från individerna i omklädningsrummet, det varje individ behöver försöker jag tillgodose. Att vara ledare för en grupp innebär att man måste vara lyhörd och förstående men också kunna kommunicera i olika nyanser. Jag kan prata på olika sätt till gruppen i olika situationer men framförallt på olika sätt till varje enskild spelare.
På träningsplanen utgår jag så mycket jag bara kan från hur vi vill spela. Om vi ser till att varje träning är välplanerad och har en koppling till vår spelidé så kommer vi effektivare framåt. Jag lägger väldigt mycket tid och engagemang i att träningen skall tillgodose spelarnas alla behov. Att vi är noggranna gällande fysisk belastning, teknisk utveckling, taktisk inlärning och att stärka spelarnas olika roller är av stor vikt för mig på träningarna.
Vid match vill jag förhålla mig till det vi har arbetat med i veckorna, fotboll är ju en känslofylld sport där man måste hitta en balans mellan hur mycket man rycks med emotionellt och hur man förhåller sig till planen. Jag ser ett värde i varje enskild situation på match och letar febrilt efter saker vi kan förbättra. Sedan måste jag skala ner detta till få, konkreta punkter för spelarna. Har jag krävt ett antal punkter av spelarna inför match så är det primärt dessa jag ska återkoppla till dem också. Men med enklare ord kan man säga att jag är väldigt engagerad och aktiv under match.
Vad har du för krav och förväntningar på dig själv? Hur utspelas det i verkligheten?
- Jag har väldigt höga krav på min omgivning och kräver att alla skall vara högst delaktiga och engagerade i varje moment. Någonstans är det då också detsamma jag kräver av mig själv. Jag anser att det är mitt absoluta ansvar att vara väl förberedd hela tiden men jag förväntar mig också av mig själv att jag med mitt ledarskap skall lösa de oplanerade situationer som uppstår. Det utspelar sig väl främst i att jag är noggrann med detaljer. Jag är ju väldigt intresserad av strukturer och helhet så arbetet utanför plan med hur vi skapar vår vardag är lika viktig som tiden på plan.
Vårt samtal om fotbollens betydelse för en själv för oss in på vilka minnen man tar med sig och hur man tar lärdom av dem. David betonar gärna att det är i framtiden som hans bästa minnen finns.
- Jag är så fokuserad på vad jag gör nu och vad jag vill göra i framtiden att jag inte riktigt reflekterat över vad mitt bästa minne skulle vara. I mitt egna tränarskap så är jag så inställd på vad jag vill åstadkomma att ”ett bästa minne” troligtvis ligger framför mig. Däremot kan jag finna stor glädje och kärlek i sporten fotboll, att se människor med funktionsnedsättning spela fotboll i fullt glädjerus, barn som springer runt och spelar med ett leende på läpparna eller när man känner vilken energi och värme som faktiskt kan finnas i en grupp som gör något tillsammans. Då får man lite perspektiv, jag menar vi som arbetar på elitnivå finner ju tillfredsställelse och glädje i att utvecklas och vinna så det är ganska nyttigt att se andra fomer av fotboll ibland.
Fotbollen för ihop människor som få andra saker lyckas med. Att kliva in i ett omklädningsrum och se människor från olika platser i världen, olika bakgrund och helt olika uppväxt vara ”ett” med varandra värmer i själen. Värsta minne… ja fotboll handlar ju om att tävla och när vi åkte ur Superettan med Ängelholm så gjorde det ju ont i hjärtat. Men en tränarkarriär är lång och krokig, så den fylls ju både av medgång och motgång Vad jag har lärt mig av motgångar har ju format mig och gjort mig till den jag är. Skulle jag summera lärdomarna så skulle det troligtvis bli en hel bok.
Du hade ett framgångsrikt år med Värnamo förra säsongen. Vad var orsaken bakom det?
- Ja, minst sagt. Vi slog alla positiva klubbrekord och tog klubbens i särklass bästa position någonsin. Ja först och främst fick vi ihop en bra trupp med bra människor och skickliga spelare. Men nyckeln till framgång låg i vår noggrannhet i vardagen. Vi tränade med tydlighet och spelade därefter. Vi såg till att spelarna var friska och vältränade och höll dem fräscha med en bra exakthet i vår fysiska belastning. Men jag vill framhålla hela laget, varje spelare och ledare bidrog enormt mycket till framgången.
Du håller på och utbildar dig till att bli UEFA PRO-tränare. Berätta mer om denna titel, som är den högsta på europeisk nivå.
- Ja precis, det är ett antal träffar fördelade över två års tid. Titeln i sig är ju en nödvändighet för att få vara huvudtränare på högsta nivå men jag finner ju innehållet och möjligheten att få diskutera fotbollens alla delar med andra skickliga tränare som det mest intressanta. Jag är stolt över att en kille som heter Roufpanah i efternamn och kommer från, med fotbollsmått mätt, ingenting, lyckas arbeta hårt i många år och få ta sig in i den exklusiva skaran tränare med PRO-licens. Någonstans så öppnar det dörrar för mig men förhoppningsvis även andra tränare som likt mig fått jobba extra hårt för att ta sig framåt.
David är ny tränare för Malmö-laget FC Rosengård. Laget spelar i division 2, Västra götaland, men spelade i division ett förra säsongen. För Davids del handlar det om att införa en professionalism och bygga en ny kultur runt klubben.
- Jag gick in i detta för att jobba med att bygga en ny kultur där man prioriterar professionella och positiva beteenden. Resultatmål har vi inte pratat om men självklart vill man vara med och tävla så länge som möjligt, det är ju tävlingsmomentet som triggar oss idrottsmän mest. Sen vill jag ju bidra med min länga erfarenhet av att förädla spelare, utveckla dom och få dom att ta nästa steg i sin karriär. Men även min professionalism där jag är noggrann med att vara en vinnare varje dag, i varje moment.
Ett steg bak, två steg fram?
Tyvärr är det mycket politik inom fotbollen. Jag har varit tränare i drygt 15år, de flesta som huvudtränare och har även varit chef i näringslivet men de senaste åren som jag jobbade i Superettan var jag assisterande tränare och då får man en stämpel och står i någon annans skugga. För mig är det helt enkelt nödvändigt att vara huvudtränare för att få chansen uppåt igen. Kolla på årets upplaga av Superettan, båda tränarna som åkte ur förra året fick nya jobb som huvudtränare i Superettan. Är du inne så är du inne och får nya chanser. Nu har vissa klubbar vågat tänka om och vågat chansa på den nya generationens tränare, Poya fick chansen både i Dalkurd och Gefle och nu är han i IFK Göteborg, en av Sveriges största klubbar och gör ett bra jobb. Igor fick chansen av Halmstad om dom ligger i toppen och krigar om att gå uppåt. Jag jobbar på och väntar på min chans. Jag är modern, tydlig, erfaren och professionell så det är bara att fortsätta jobba hårt och stå med fötterna på jorden i alla lägen.
Vad har vi att se fram emot för dig kommande år? Var ser du dig själv?
- Jag har lärt mig en sak med åren och det är att man ska gräva där man står och inte bara drömma om vad som finns framför en. Nu vill jag göra ett gediget arbete med min nuvarande arbetsgivare och se till att ge dem en nivå till och lämna ett arv efter mig.
Var jag ser mig själv exakt blir kanske irrelevant och tar min fokus från mitt arbete som jag har idag, men jag hör hemma på dem större arenorna där jag får tävla på högsta nivå. Hade jag inte känt den känslan hade jag inte fortsatt. Men självklart har jag en plan, men den som lever får se. Låt oss börja med att fråga oss själv ”vad har jag gjort idag för att bli bättre?” så har vi förhoppningsvis tagit ett steg i rätt riktning,
Vi på Svenskafans.com vill tacka David Roufpanah och önskar han en ljus framtid inom fotbollen!
