Exklusiv intervju med Erik Niva: "Iran är ett väldigt komplext land"
Läs intervjun med mannen som fått otaligt många priser från Svenskafans.com och som nu fått ett nytt favoritlag i Iran.
Efter att ha läst Erik Nivasiran"> fantastiska reportage om hans resa till Iran bestämde jag mig för att kontakta honom för en intervju. Sportbladets guldklimp med flera utmärkelser i bagaget som “Bästa sportjournalist” och Publicisitklubbens högaktade pris “Guldpennan” som går till "en person som i sin journalistiska yrkesutövning värnar om det svenska språket" tackade vänligt ja och snart satt vi på min arbetsplats med var sin kaffe i handen och pratade om det iranska samhället och fotbollens roll och betydelse i den islamiska republiken.
- Jag har länge varit intresserad av att ta mig till Iran, men jag har inte riktigt hittat en väg in i landet. Men i och med landskampen mot Sverige 31 mars öppnades en väg in, säger Niva.
Inte helt oväntat var det VM98-generationen med Ali Daei i spetsen som var Nivas första riktiga bekantskap med den iranska fotbollen. Den långa mustachprydda anfallaren blev en ikon och legend som öppnade upp många dörrar för iranier att bli europaproffs, inte minst i Bundesliga där han rönte stora framgångar.
Men känner man sin Niva rätt vet man att Malmbergets stolthet är betydligt mer intresserad av vad som händer utanför sidolinjerna än på plan.
- Efter VM 2006 fick jag mer koll på Iran. Då började också intresset för den politiska kraften runt landslaget att växa.
Niva har skrivit om iransk fotboll tidigare. Under en taxiresa fick han lära sig om en av Irans största klubbar, TeraktorSazi från Tabriz. Fascinationen för det för honom helt okända laget växte snabbt, och väl i Iran fick han också möjlighet att se laget live på plats.
- Jag har en svaghet för minoritetsklubbar. Bara det faktum att Teraktorfansen säger att de är i södra Azerbaijan och inte i norra Iran är i sig väldigt intressant. Jag blir väldigt glad när fotbollen fortfarande kan lära mig något om världen.
Dessa sociala motsättningar med etniska skillnader och orättvisor i Iran är något gemene svensk har väldigt dålig koll på. Hur många vet till exempel att bara hälften av Irans befolkning är perser? Resten är Azerer som i Tabriz, kurder, balocher med mera. Eller att Iran är en av världens största mottagare av flyktingar (ett par miljoner från Afghanistan) men vägrar dem samma rättigheter och skyldigheter som andra människor i landet.
- Något jag fick lära mig efter resan till Iran var hur otroligt komplext landet är. Det finns också stora kontraster. Något vi får lära oss i väst är att Iran är ett farligt svåråtkomligt och politiskt fientligt land och att iranier är västfientliga med det stämmer inte alls. Iranierna jag mötte var alla väldigt vänliga.
Samtidigt är Niva väl medveten om vilken bild av Iran han fick av hans värdfamilj i de rikare områdena i norra Teheran. En familj han lärde känna genom Showan Shattak. Niva åkte till Iran med MFF-ultrasprofilen Showan, som förra året blev brutalt misshandlad av ett gäng nazister på Malmös gator. Han fick livshotande skador men överlevde och är idag en aktiv MFF-supporter som jobbar med att inkludera alla, oasvett kön, etnicitet och ålder till fotbollsarenan. Mer om Showan kan ni läsa här. (För övrigt är en intervju med Showan på gång, publiceras nästa vecka).
- Norra Teheran har jag bra koll på nu, men det är inte hela Iran. Jag skulle jättegärna vilja besöka andra områden, mindre städer och byar för att skapa mig en bättre uppfattning. Den iranska statspropagandan är väldigt påtaglig men man vänjer sig väldigt snabbt och till slut tänker man inte så mycket på det. Det är mer laddade symboler. Det finns absolut en vardag i Iran och det är inget konstigt land på så sätt. Jag var förskonad från att se hemskheter men problemet blir påtagligt när man ser ett annat land framför sig. Som till exempel kvinnor som vill se på fotboll, etniska minoriteter som diskrimineras eller om man är ateist. Politik är svårt, allt blir komplicerat ju mer man sätter sig in i det.
Anhängare till TeraktorSazi med patriotiska affischer.
Vi hinner ändå prata en del renodlad fotboll och Niva gör den slutsatsen som många andra gör om Irans insats i VM, att den var godkänd, att matchen mot Argentina var en imponerande iransk uppvisning men förlusten mot Bosnien & Hercegovina lämnade en bitter eftersmak, att det iranska försvaret var imponerande osv. Niva hann även med att bocka av Asiens största derby mellan Persepolis och Esteghlal när han var i Iran. Det var ett besök han såg fram emot, den mytiska Azadi Stadium som kan ta emot 100 00 åskådare. Derbyt i sig var inget unikt, men han minns stämningen och den fina inramningen.
Vi hinner också prata om den stundande vänskapsmatchen mellan Sverige och Iran, och jag får lätt känslan att Niva håller på Iran. Inte för att han på något sätt skulle ogilla svenska landslaget, men i detta sammanhang är det Iran som är outsidern, minoriteten, den som slår underifrån och möter sin överman. Allt det som lockar Niva att besöka avlägsna platser i världen för att hitta den där unika historien som knyter ihop fotbollen med samhället, med människan bortom fotbollsspelaren eller supportern.
- Jag hoppas på en iransk invasion när det är dags för match. Förhoppningsvis blir det en rejäl läktarupplevelse!
Avslutningsvis frågar jag Niva om han vill besöka Iran igen.
- Absolut! Det finns många ställen jag vill besöka. Esfehan, Yazd och Shiraz till exempel.
Erik Niva på Azadi Stadium.
Han har redan hunnit se sig runt om i enorma Teheran, sett två iranska ligamatcher (Naft Tehran - TeraktorSazi och Persepolis - Esteghlal), bilat till Kaspiska havet och lärt känna en massa iranier som vill prata såväl fotboll som politik med den svenske journalisten från Malmberget. Förhoppningsvis kommer vi att kunna ta del av ännu fler läsvärda reportage från Erik Niva när han besöker Iran. Vi vet i alla fall att han lär jubla om Reza Goochannejhad kommer att måla mot Sverige på Friends Arena.
