Exklusiv intervju med Shahin Najafi

När jag kommer in i lokalen är alla upptagna med soundchecket. Jag ser Shahin vandra runt i ett par mjukisbyxor, kortärmad rutig skjorta med en mössa på huvudet som döljer det långa lockiga håret. Solglasögonen har han behållit på. Solinsläpp i Kägelbanan? 0%. Men vad gör det när man är en artist, image är image i den här branschen.

Det strular lite med soundchecket och jag ser tiden springa förbi. De har bara en viss tid på sig att ordna allt och den tid som är planerad för intervjuer krymper för varje trumslag, gitarrsträng och mikrofon som testas. Jag ser dock att Shahin inte ser allt för upptagen ut när han strosar runt i lokalen och ser glad ut. Jag ser mitt tillfälle och ber om 10 minuter. Han accepterar och vi går in i rökrummet där han ska röka sin upprullade cigg i rizzlapapper. Mer hiphop än så kan det inte bli gott folk.

Intervjun
Shahin ser väldigt lugn och avslappnad ut, nästan oberörd, när jag frågar honom om hans far och brors bortgång när han bara var ett barn.
- "Ja vad ska jag säga. Jag var bara 6 år när min pappa dog, jag förstod liksom inte det. Kan inte säga att det påverkade mig direkt mycket. Jag har inga direkta minnen av det i alla fall. Det var lite jobbigare med min bror, som knarkade ihjäl sig. En av mina låtar handlar just om min bror, så visst har deras död ändå påverkat mig och min musik".

Vi fortsätter att prata om droger och Iran, och hamnar givetvis i en diskussion om politik. Jag säger till Shahin att han är politisk och intellektuell. Han tar en konstpaus för att syna mig och replikerar med att ifrågasätta vad jag menar med intellektualism. Mina 5,5 år med akademiska studier var mer än bara en hatkärleksrelation till CSN, ett och annat fastnade faktiskt i huvudet och jag lyckades ge honom ett uttömmande och tillfredställande svar, vilket besvarades med ett godkännande och "damet garm".
- "Jag brukar aldrig säga att jag eller min musik är politisk. Det låter helt felt i mina öron. Egentligen har jag en dålig relation när det kommer till det klassiska begreppet "politik". Jag brukar säga att det är omöjligt att vara apolitisk, alltså icke-politisk. Allt som berör ditt liv är på ett eller annat sätt relaterat till politik. Du kan inte blunda för det och du kan inte komma undan det."

Shahin går in i en djup diskussion med sig själv som man kan sammanfatta med att bara för att vi i väst har vissa friheter som man inte har i Iran betyder det inte att vi ska sluta engagera oss, och framförallt inte sluta ifrågasätta.
- "Det är när du inte längre ifrågasätter, när du sväljer allt som du matas med, när MTV-kulturen tar över som hjärntvättningen är i full gång. För mig är intellektualismen en ständig fråga. Känner man inte till sin historia, sin omgivning, så kan det bli farligt. Det är farligt när andra ska säga vad du ska säga, tycka och känna samtidigt som du tror dig inte vara påverkad".

När Shahin börjar prata om den italienska filosofen Machiavelli som levde för 500 år sedan känner jag att vi kan fortsätta prata politik hela dagen, men då har vi inte ens börjat prata musik och fotboll, så jag försöker ändra riktning i intervjun. (Samtidigt så njöt jag rejält, här sitter jag i ett rökrum på Södermalm och pratar om vad som är det enda sanna/demokratiska samhället med Shahin Najafi, tänkte jag för mig själv).
Men det visar sig snabbt att det inte är så enkelt. Som många läsare redan vet, så är iransk fotboll starkt påverkat av politiken i landet. Shahin förklarar för mig varför en fotbollslegend som Ali Daei inte kan få hans respekt, till skillnad från Ali Parvin.
- "Ali Daei är väldigt oförskämd och ful i mun. Han jobbar direkt och indirekt med den iranska regimen. Han har tunga investeringar i tvivelaktiga projekt och folk kallar honom för "Haji" i sann rövslickaranda. Det går inte att jämföra honom med någon som t ex Naser Hejazi, som har karaktär och folkets respekt och kärlek. Eller Ali Parvin, trots sitt oslipade sätt att prata är han alltid ärlig och säger de obekväma sakerna ingen annan vågar säga. Bara häromveckan så visade Daei i matchen mot Steel Azin vad för karaktär han har."

Jag blev positivt överraskad av uttalandet, för jag förväntade mig inte att Shahin skulle ha sådan koll på fotbollen. Han hänvisar till det storbråk som uppstod i Persepolis-Steel Azin- matchen, där Daei beordrade sina spelare att inte ge tillbaka bollen då målvakten i motståndarlaget kastade ut bollen till inkast för att få vård. Här höll jag inte med Shahin, för jag tycker att det var rätt av Daei att inte ge tillbaka bollen då målvakten helt uppenbarligen filmade för att få tiden att gå, och Daei vägrade gå med på det.
Shahin säger dock att han inte följer så mycket fotboll i första hand utan snarare nyheterna generellt, och det här var något som dök upp då.  Jag ser på Shahin att han måste gå tillbaka in snart för att ordna det sista med ljudet. Vi hinner dock med en snabb "versus" innan han går ur rökrummet:

Persepolis - Esteghlal?
- Inget av dem, jag håller på Malavan. (Shahin är född i Bandar Anzali).

Ali Daei - Ali Parvin?
- Parvin så klart.

Iran -Tyskland?
- Världen.

Anfall - försvar?
- Anfallsförsvar!

Gol koochik - Footballe chamani?
Gol koochik.

Iransk tränare - Utländsk tränare?
Utländsk.

Shahin tackar för sig och går tillbaka till de övriga bandmedlemmarna. Prick 20:30 sätter han igång konserten, som för övrigt spelades in och sändes live. Här är en av låtarna från spelningen.

Jag vill tacka Tomaj, Farhang och Riksteatern och Shahin Najafi för att de har hjälpt till med intervjun!

Shahin Najafis officiella hemsida.
Shahin Nafi på Facebook.