Inför: Indonesien - Iran (VM-kval) - Dags att säkra avancemanget
Efter en icke välspelad match senast mot Bahrain tar Team Melli sitt pick och pack och drar söderut, närmare bestämt Jakarta och Indonesien. Tre poäng här och biljetten till det sista gruppspelsomgången är säkrad.
Som så många gånger förr lyckades Iran motbevisa sina supportrar. Den ack så välspelade hemmamatchen mot Bahrain följdes upp av en väldigt blek laginsats. Energin och passningsspelet var som bortblåst. Ordet rörelse verkade inte ens existera hos spelarna och vi fick bevittna ett kraftlöst Iran, i synnerhet i första halvlek. Kanske var avsaknaden av Karimi och Heydari värre än vi förmodade och kanske kan det usla ”gräset” ha påverkat spelarna, men hur som helst krävs det mer av professionella fotbollspelare som dagligen ägnar sin tid åt att spela fotboll. Spelet var som sagt stundtals under all kritik och jag anser att vi måste spola tillbaka tiden till Ali Daies period (som tränare) för att hitta ett så uddlöst Iran.
Matchen präglades dessvärre också av maskningar och ett väldigt fegt spel från de bahrainska spelarna. Att deras supportrar sedan kastade flaskor på våra spelare samt brände irans flagga utanför arenan gjorde inte saken något bättre. Förhoppningsvis återupprepas inte detta imorgon och vi får hålla tummarna för att FIFA och AFC visar lite stake och vågar vidta åtgärder för det som hände.
Nåväl, vidare till morgondagens match. Senast lagen möttes vid i September lyckades Iran ganska komfortabelt besegra Indonesien med 3-0 efter två mål av lagkaptenen Nekounam. För spelarnas del gäller det nu endast att ställa om i hjärnan och göra sig redo för en ny utmaning. Avancemang imorgon är oerhört viktigt för att sprida lugn och ro i truppen samt ge Quieroz den tid som behövs för att förbereda nationen inför nästkommande hinder.
Jag tror att många håller med mig då jag säger att jag hoppas på att vi får se prov på samma väloljade maskineri som tidigare matcher. Ett maskineri där alla spelar för varandra och där vi kämpar och sliter i 90 minuter, trots att spelet inte alltid går vår väg.
Indonesien
Slagpåsen i denna grupp som ännu inte lyckats med det väsentliga, nämligen att ta poäng. Man åkte på storstryk senast mot Qatar (0-4) och det har snarare varit frågan om HUR mycket man förlorar med än OM man förlorar.
Lagets stjärna och kapten heter Bambang Pamungas och den enda man egentligen bör se upp med vid eventuella kontringar. Vidare har man, precis som många andra landslag i asien, spelare med utländsk härkomst. Den 35-årige uruguayanske anfallaren Cristian Gonzales fick i den senaste matchen 30 minuters speltid, men utan att imponera något vidare och frågan är om dennes färdigheter motsvarar landsmannen Sebastian Soria i Qatar.
Kvalitetsmässigt är lage flera nivåer under Team Melli och man bör egentligen inte ha någon större chans till att ens skaka Iran. Men större under har skett och det är viktigt att ständigt vara på sin vakt.
Iran
Som tidigare känt saknas Karimi, Heydari och Pejman Nouri i truppen på grund av skador. Annars är truppen intakt och några förändringar har inte skett så vitt jag vet.
Visserligen är Quieroz huvudfilosofi kontinuitet, men personligen har jag svårt att se samma startelva som i föregående match. Det kändes som att många spelare underpresterade och jag både tror och hoppas på förändringar. Min hypotes är att Quieroz i denna match vill se ett betydligt rappare och rörligare spel där vi får igång ytterbackarna som tidigare matcher. Just samspelet mellan ytterbackar- och mittfältare har varit något som fungerat väldans bra under Quieroz era. Avsaknaden av duktige Heydari var tydlig i förra matchen och man kan inte direkt påstå att Mahini rosade marknaden.
Att gissa på en startelva är inget man direkt snyter ur näsan men min gissning är att vi får se följande spelare:
Rahmati
Kaebi - Aghili - Hosseini - Pooladi
Nekounam - Jabbari - Teymourian
Rezaei - Khalatbari
Ghazi
En stor förändring i backlinjen tror jag kommer att vara Kaebis riktiga comeback i landslaget. Det känns som att det snart börjar bli dags för att visa upp sig igen. Kaebi är trots allt en rutinerad räv inom landslagssammanhang och jag tror inte Quieroz tagit med honom som en utfyllnadsspelare. För då kunde han lika gärna tagit med en ung talang som kunde se och lära.
Enligt min mening är det centrala mittfältet i sina bästa dagar ett av de starkaste i Asien och jag kan inte tänka mig någon annan formation imorgon.
På topp var Karim Ansarifard väldigt osynlig i den senaste matchen och det känns som att han inte har samma självförtroende och hunger som under de asiatiska mästerskapen. Han hade det svårt med att få fast bollen och han mäktade inte med att skapa en enda chans i matchen. Visst, han är fortfarande ung och oerfaren, men på den nivån krävs det mer av vår talangfulla herre. Vidare tror jag av den anledningen att Ghazi återigen kommer att få chansen då han verkligen utnyttjade den på bästa sätt under de 30 minuterna han fick spela mot Bahrain. När han byttes in förändrades matchen totalt och Iran började plötsligt få fast bollen på motståndarnas planhalva. Spelet blev bättre ju längre matchen fortskred vilket även resulterade i ett kvitteringsmål.
Men allt detta är självklart spekulationer och det är inget man skall förlita sig på. Vad man däremot skall vara säker på är att Quieroz kommer att göra allt i sin makt för att ställa upp med ett så starkt manskap som möjligt och om alla högre makter är på vår sida så skall tre poäng kammas hem utan större problem.
15/11, 13:00 (CET)
VM-kval, Grupp E, Match 5
Indonesien - Iran
Gelora Bung Karno Stadium
IRIB 2
