
Krönika: När politiken tog det dyrbaraste ifrån mig
Jag har ägnat i princip hela mitt liv åt det Iranska fotbollslandslaget. Jag var ungefär 5 år gammal när jag såg min första match och vid 9-års åldern visste jag direkt vilket som var mitt landslag nummer 1. Åren har gått och jag blir 22 i augusti. Efter gårdagens nyhet så har det satt sig ett stopp i hjärtat när det Iranska fotbollsförbundet (med hjälp av regeringen till viss mån) valde att stänga av fyra nyckelspelare i laget och där bl.a. två av de är mina favoriter och en av de min idol, så vet jag inte längre om det är värt det. Igår dödade politiken en del av Armin Samandis själ. R.I.P.
