Exklusiv intervju med bandet Kiosk
Det här är den andra intervjun i serien om relationen mellan fotboll och kultur, där vi från Svenskafans Iranredaktion intervjuar iranska kulturpersonligheter och diskuterar fotboll och annat intressant med dem! Den första intervjun var med den framgångsrika komikern Maz Jobrani. Denna intervju är med iranska bandet Kiosk, som hade en hyllad spelning i Kistamässan i lördags.
De har blivit fler och fler med åren, den som känner till bandet Kiosk och deras musik. Folk som har lyssnat på deras albums har svårt att sätta en etikett på musiken, som man så gärna vill. Jag har hört alla olika beteckningar som rock, pop, gypsy, världsmusik, jiddish (!) och östeuropeisk folkmusik för att nämna några. Men sanning är att det går helt enkelt inte att sätta en enda etikett på Kiosk, och det är inget man eftersträvar heller.
- - Vi kallar inte oss själva för något speciellt. Att etikettera är längre inte lika aktuellt i världen så som den en gång har varit, att något är pop, något är rock och så vidare. Vi lär oss av varandra istället och ser inget problem i att blanda ihop olika stilar, säger bandets sångare Arash Sobhani.
När medlemmarna från Kiosk får frågan på vad för sorts musik de själva lyssnar på märker man att de lever som de lär. Alla bandmedlemmar uppskattar olika sorts musik och beroende på hur dagshumöret är så ändras också musiken. Den klassisk piano skolade violonisten Tara Kamangar och dragspelaren/pianisten Ardalan Payvar lyssnar på jazz/rock/funk/blues, bandets enda amerikan Jason Litvian lyssnar bland annat på indisk och sydostasiatisk musik.
Under intervjun pratar vi mycket om fotbollen och politikens roll i samhället, och Arash ger då en klockren analys:
- - Fotbollen är precis som underground-musiken ett väldigt bra instrument för att avslöja hur läget i landet ser ut. Den påvisar framförallt hur landet styrs. Ta till exempel länder som Tyskland, Italien och Brasilien. Deras sätt att spela fotboll liknar till viss del hur länderna också styrs på den politiska planen. Tysk fotboll är till exempel väldigt organiserad och effektiv. När vi då tar en titt på iransk fotboll märker vi hur illa organiserat det är. Det är mycket fiffel, ingen ordentlig ledning som tar ansvar, en maffia-styrd fotboll där pengarna kommer i första hand. Det gör att de unga talangerna försvinner, såväl i fotboll som i det civila livet. De bästa Iran har att erbjuda vill inte vara kvar i landet längre utan kämpar för att fly från Iran.
- - Vi får inte lura oss själva att tro att vi är duktiga och professionella i fotboll bara för att vi vann mot USA 1998 och ett par andra matcher genom åren. De vinsterna berodde mer på tur och spelarnas kämpainsats än något annat.
Även Jason, som är mer ”en musikkille än sportkille” berättar om relationen mellan sport och politik, och förklarar att den inte alltid är lätt att förstå sig på. Han exemplifierar med en cricketmatch mellan Pakistan och Indien när han befann sig i Indien:
- - Alltså, vi måste komma ihåg att i slutändan är det bara sport det handlar, men samtidigt så lägger man alla andra politiska bekymmer på is. Bara att indierna skulle ta sig till Pakistan var en diplomatisk framgång. Sådana här stora matcher visar egentligen hur betydelselösa problemen egentligen är.
Kiosk spelar live på Kistamässan i Kista world musics 10-års jubileum.
När frågan om att iranska artister som Kiosk, Abjeez och Mohsen Namjoo har tagit den persiska musiken till ny outforskad mark dyker upp, rättar Arash mig. Han säger att han inte håller med om mitt påstående om att det här är någonting nytt. Istället poängterar han att de senaste 100 åren har stora artister som Vigen, Forough Farrokhzad med flera hela tiden hållt på att experimentera och ta iransk musik till en ny nivå. Det är bara efter den islamiska revolutionen 1979 som vi inte har fått se denna utveckling, för att man ströp den sortens musik. Men Arash poängterar att Kiosk inte har ”kommit på något nytt”, underground-musiken aldrig har tystats helt, den har bara inte varit lika framgångsrik. Idag är det lättare att nå ut, bland annat tack vare att vi lever i en modernare värld.
Arash är helt klart den som är mest fotbollsintresserad av bandets medlemmar vilket jag också märker när jag lyssnar på dem i Kistamässan. I en av Kiosk's mest kända låtar Esghe Sorat, har han bytt ut en del av originaltexten och uppdaterat den. Han har tagit bort namnen "Parvin och Hejazi" när han sjunger om de gamla idrottshjältarna och sjunger istället "Rezazadeh och Ghotbi". Rezazadeh är världsmästare i tungdlyftning och Ghotbi är fotbollslandslagets tränare.
Kiosk avslutar sin spelning i Kista world music festival med allsång till låten "Yarom Bia". Publiken kan inte längre hålla sig genom att bara sitta snällt och klappa utan ställer sig bara centimeter från scenen och sjunger, dansar och tar foton.
Jag frågar flera av Kiosk's medlemmar efter konserten om de tänker återvända till Sverige. De både hoppas och tror att det blir så. Jason avslutar med att säga:
- Jag har fortfarande ont i öronen efter publikens skrik, vi fick ett sådant positivit mottagande här så jag hoppas att vi återvänder!
Kiosks officiella hemsida: www.kiosktheband.com
Kista world music: www.kistaworldmusic.com
