Exklusiv reportage från Futsal-VM
Vad vore Svenskafans.com utan alla de trotjänande supportrarna? Läs blott 15-årige Adrians egna berättelser från Futsal-VM för döva som spelades i Örebro.
Världsmästerskapen i futsal är fortfarande en färsk turnering med endast två tidigare mästerskap i bagaget.
Tämligen lilla Örebro fick ansvaret för att arrangera 2011 års upplaga av mästerskapen, som samlar lag från de flesta hörnen i världen. Anledningen till att Örebro fick värdskapet var att Örebro har blivit utnämnt till Europas teckenspråkshuvudstad.
Iran som kom 2:a i det senaste asiatiska mästerskapet kom till turneringen med höga förväntningar. Succetränaren Hossein Shams, som är tränare för det ''vanliga'' iranska futsallandslaget vilket ses som en av världens starkaste hade lånats in till laget för att stödja tränaren Davoud Azizi. Detta gjorde oss supportrar lite mer optimistiska inför världsmästerskapet och för ovanlighetens skull lyckades IFF bjuda på en korrekt handling.
De flesta iranier kanske inte ens hade hört något om detta mästerskap innan, men det kom att bli något som vi kommer minnas för alltid!
Team Melli ställde upp med ett lag från de flesta delar av det på kartan kattformade landet.
Laguppställning:
|
Ali Asghar Mahboubi(Tehran), Mostafa Rahim Ferdousi Nejad(Khorasan Razavi),Morteza Abbasi(Khorasan Razavi), Mazaher Shirzad(Qazvin), Reza Salimi Sibani(Markazi) Reza Rajaeinejad(Kerman), Iman Mohebbi Abkenar(Gilan), Siavash Zeinivand(Lorestan), Akbar Sadeghi Sarv Kolaei(Mazandaran), Ahmad Rezaei(Mazandaran), Ali Akbar Ahmadvand(Hamedan), Mostafa Heydari Bandar Abadi(Yazd). Technical director: Hossein Shams Huvudtränare: Davoud Azizi Ass. tränare: Hossein Ghorbani – Jebreil Yousefi Lite kul och noterbart är att endast en av spelarna kommer från Teheran. Jag fick möjlighet att intervjua självaste assisterande tränaren, Jebreil Yousefi som på matcherna alltid satt bland publiken. Han gav mig följande information: De iranska futsalspelarna spelar inte i någon liga, det länet de bor i (ostan) samlar spelarna till uttagning och får sedan åka på ett läger i Tehran där truppen ska fastställas inför mästerskapen, lägret varade i nästan två veckor, 3 November - 15 November. Spelarnas betalas av det iranska fotbollsförbundet, deras lön kanske inte är en av de största, men de kan försörja sig på det. Gruppspel Irans spel imponerade på mig väldigt mycket, man hade en spelidé, man höll bollen i laget som få gjorde och man bevisade för alla tvekande hjärnor att man verkligen förtjänar guldet som man nio dagar senare skulle få. Iran dominerade spelet i alla gruppspelsmatcher dock klarade man ändå inte av att knäcka det svåra Bulgarien som försvarade sig bra, även om Team Melli pressade dem konstans. Öppningsmatchen slutade alltså 3-2 till bulgarerna. Det var då två gruppspelsmatcher kvar, en mot Schweiz och en mot Norge. Iranska spelarnas dominans i första matchen som tyvärr inte gav hel utdelning lossnade sedan, målen rann in och man lät ibland inte motståndaren röra vid bollen på flera minuter. matcherna slutade 10-1 och 10-3. Dessa två segrar tog vårt landslag vidare, vi blev dock grupptvåa, därför skulle vi möta de absoluta favoriterna till guldet, de regerande mästarna Ukraina. Kvartsfinal Matchen började som vanligt med det fina iranska bollhållandet, medan ukrainarna backade hem och bara försvarade sig själva och satsade på kontringar. Men detta skulle straffa sig när man möter ett så otroligt bollskickligt lag som Iran. Matchen slutade 4-1. Firandet efter Ukraina matchen : http://www.youtube.com/watch? Semifinal och final I Semifinalen mötte man Ryssland. Ryssarna spelade ganska uddlöst medan iranierna var heta. Det som tog Iran så långt är enligt mig den stora vilja som fanns hos spelarna, man blev inte nöjd med att gå till semifinal, alla var överens man skulle kämpa sig framåt. Man kämpade ned ryssarna, 6-1 till Iran. Man var då klara för final, en final som skulle stå emot grannlandet Turkiet. Jebreil Yousefi sa till mig att turkarna spelar vanlig fotboll inomhus dvs att ta bollen, gå på kontringar och gå rakt på mål och returer, medan vi (Iran) spelar riktig futsal med den vackra och snabba tekniken. Han menade också att turkarna är överlägsna iranierna i det fysiska spelet, men att vi kunde vinna matchen om vi använde vår kvickhet i anfallsspelet. Min fundering innan match var att våra iranska lejon var väldigt nervösa inför uppgiften, kanske var det detta som skulle fälla oss. Vi hade tagit oss så långt och antalet iranska supportrar var ca det fyrdubbla jämfört med turkiska fansen. Spelarna höll ihop och spelade på sin höga lägstanivå, de kan bättre än det vi såg i finalen, det bevisades t ex i matchen mot Ukraina. Men i slutändan är det ändå resultaten som räknas och Team Melli besegrade Turkiet med 4-2! Jag frågade Jebreil om spelarna och varför inte vissa spelar med riktiga klubbar. Min egna åsikt är att flera spelare skulle platsa i iranska futsalligan, som håller en väldigt hög nivå. Tex Spelare som Ali Akbar Ahmadvand, Iman Mohebbi och Mostafa Heydari skulle platsa på de flesta ställen enligt Jebreil, jag instämmer till 100%, dessa 3 var otroliga i turneringen! Avslutningsvis vill jag hälsa till alla kära iranier! Kärleken till landet och dess sport och kultur lever vidare, för den vidare! Jag vill gratulera alla iranier för denna prestige seger, en speciell hälsning till de döva i Iran! Nu blickar vi emot framtiden och hoppas delta i nästa VM. Ashegetam Hamvatan! |
