När inte ens pengarna lockar...
"Här kommer en helt amatörmässig förklaring till varför Quireoz inte ville ha jobbet. Den bygger bara på vad jag tänker och tror och är inte på något sätt vetenskaplig, den kan till och med uppfattas som idiotisk eller i värsta fall rasistisk."
Sedan början på december har IFF (iranska fotbollsförbundet) vetat om att landslagstränaren Afshin Ghotbi skulle sluta efter Asian Cup oavsett hur det skulle gå i turneringen, som pågick 7-29 januari Det betydde att man hade nästa två månader på sig att hitta en ersättare. För att inte störa landslaget under Asian Cup valde man att inte offentliggöra kandidaterna till den framtida posten som iransk förbundskapten. Det kan väl låta klokt i mångas öron, men den mer troliga förklaringen är att IFF inte hade några kandidater att offentliggöra! Man hade endast kommit ut med att man ska välja en utländsk och framgångsrik tränare. Som vanligt kom en massa rykten, allt från Maradona till Svennis.
Men lotten hamnade hos en portugisen Carol Quieroz, tidigare förbundskapten för Portugal där han ledde dem under VM i Sydafrika 2010. I september samma år blev han först avstängd 6 månader för att förhindrat ett anti-dopingteam inför VM och kort därefter fick han sparken som förbundskapten för Portugal på grund av de svaga resultaten i EM-kvalet. När Queiroz kom till Iran mottogs han med vördnad av de flesta inom media. Han var en stor tränare, men kanske inte tillräckligt stor för att vara en del av den allra yttersta eliten, även om han har lett Real Madrid och varit assisterande i Manchester United i många år. Hans rykte var tillräckligt bra, och han skulle få gott om tid på sig att bygga upp ett nytt iranskt landslag. De ekonomiska förutsättningarna var rätt goda också, med belopp som 4,5 miljoner dollar för tre år. Det är enorma summor för tränare, om man inte heter Jose Mourinho, Fabio Capello eller Alex Ferguson.
Quieroz fick även möjlighet att se Team Melli spela live när de mötte Ryssland i en vänskapsmatch i Abu Dhabi 9:e februari. Han satt på VIP-läktaren och antecknade flitigt när Iran spelade en av sina bästa matcher på länge och vann med 1-0. Laget visade ett passningsspel man vetat man har kapacitet till, men inte lyckats komma upp till. Quieroz måste ha varit nöjd med vad de iranska spelarna uträttade på planen, vilket han också berättade för iransk media.
Men han och IFF sade hela tiden att de hade ett par punkter kvar att komma överens om gällande kontrakte, men i stort sett lät det som om det bara var detaljer som återstod innan det skulle bli officiellt. Några tidningar gick till och med händelserna i förväg och hävdade att ett kontrakt har skrivits och han var klar som förbundskapten, men varken IFF eller Quieroz själv bekräftade detta.
Några dagar senare, när alla bara väntade på att IFF skulle komma ut med att Quireoz skrivti på kommer nyheten om att Quireoz tackat nej till jobbet som förbundskapten för Iran. Enligt honom själv berodde det på "personliga angelägenheter", vilket egentligen är ett kodord för "jag tänker inte svara varför jag EGENTLIGEN tackade nej till jobbet". Inte nog med det, elaka rykten hävdade att Quieroz istället skulle skriva på för ärkerivalen Saudiarabien.
Många iranska fotbollsentusiaster hävdade att gatuprotesterna i Iran 14:e februari var den egentliga orsaken till att portugisen inte ville ha jobbet. Protesterna visade återigen att den iranska regimen inte räds att slå ner och till och med döda sin egen befolkning, med eller utan mobilkameror som vittnen. Och det ligger säkert någonting i det. Att flytta med familjen till ett land där det politiska läget är allt annat än stabilt och där förbundskaptenens jobb hela tiden störs av andra tyckare som ska bestämma vem som blir uttagen till landslaget gör det hela lite svårare så att säga. Men om det är den enda orsaken låter lite för enkelt för mig. Quireoz kan knappast ha undgått nyheten om att Iran inte det mest toleranta landet i världen, det är snarare tvärtom och nyhetssändningen från landet vittnar om att det blir värre också.
Här kommer en helt amatörmässig förklaring till varför Quireoz inte ville ha jobbet. Den bygger bara på vad jag tänker och tror och är inte på något sätt vetenskaplig, den kan till och med uppfattas som idiotisk eller i värsta fall rasistisk.
I Iran och mellanöstern generellt finns det en hel del tränare med ursprung i forna Jugoslavien. Till skillnad från tränare som kommer från västeuropa är de överrepresenterade. Blazevich, Ivankovich, Kranjcar, Bonacic, Tumbakovic är några som jag kommer på av bara farten. Googlar man hittar man säkert ett 20-tal till. Många av dem brukar ha en turné i Persiska viken, de byter lag i princip varje år nästa oavsett hur det har gått resultatmässigt.. Min poäng är att om man har kommit från ett område som har drabbats av krig och elände som forna Jugoslavien, har man fått lite skinn på näsan. Man förfasas inte att lagen inte gäller alla, att demokrati mer är ett fint ord än ett viktigt begrepp som länder måste vila på. Man blir inte heller förvånad när man märker att politiken har ett stort inflytande i fotbollen. Inte heller höjer man på ögonbrynen när man ser duktiga spelare med talang men totalt oorganiserade lag som skulle förlora tvåsiffrigt mot vilket europeiskt mittlag som helst för att man inte lärt sig att ställa om från anfall till försvar. Däremot vet man värdet av pengar, och det finns det gott om i mellanöstern. När man tränar sitt femtielfte arabiska Al-nånting lag så är det knappast den stora kärleken till sporten som är den stora drivkraften, utan snarare valutan och det uppvaktande man får.
Så vad gör man då när inte ens de feta checkarna kan locka duktiga tränare (som inte kommer från Balkan) vilket verkar vara fallet i Iran? Tackar man nej till 4,5 miljoner dollar för tre år finns det inte mycket annat man kan locka med. Det blir locket på helt enkelt. Iran har hamnat så djupt i avgrunden att inte ens stora summor pengar kan locka en. För vi vet alla att trots all skit som finns i Iran, så väljer många fotbollsspelare och tränare att blunda för det ,för deras plånböcker bara växer och växer...
