Stor sammanfattning efter halva serien spelad
Först ut är platserna 1-5, Zob Ahan, Esteghlal, Mes Kerman, Sepahan och Persepolis.
Med halva säsongen av tionde upplagan av IPL (Iranian Premier League) avklarad har det blivit dags att sammanfatta, skrika ut det uppenbara och sparka på dem som redan ligger. Vi går igenom lag för lag, och börjar med serieledande Zob Ahan.
1. Zob Ahan, 35p
Lillebror och rival till regerande mästarna Sepahan, har detta Esfehanbaserade lag stått för en fantastisk höst. Man har matchats flitigt med både ligan, cupen och Champions League. Zob Ahan har knappats den bredaste truppen, men troligtvis det bäst samspelta laget i hela Iran. En superb anfallsduo i Khalatbari och Igor Castro har fått stor hjälp av doldisar som Talebi, Mahini och Haddadifar. Finalförlusten i Champions League mot Seongnam från Sydkorea är ändå en jättemerit för Zob Ahan, som experterna menade inte ens skulle klara sig från ”dödens grupp”. Man slog ut det ena favorittippade laget efter det andra och visade att iransk fotboll handlar mer om tjocka spelare, skandaler och bristande disciplin.
Ligan började man lysande, men tappade poäng ju längre serien led då man behövde vila. Trots det så har man 10 vinster, 5 oavgjorda och endast 2 förluster efter 17 omgångar. Zob Ahan har varit nära seriesegern för många gånger nu, och om det är någon gång som man ska vinna så är det denna säsong.
2. Esteghlal, 33p
Det var inte många, inklusive mig själv som trodde att den nytillträdde Parviz Mazloumi skulle bli långvarig som tränare för de blåklädda från huvudstaden. Esteghlal har en märklig vana att göra sig av med sin tränare efter varje säsong, oavsett hur bra det går. För två år sedan var det Ghalenoi som vann ligan åt dem, förra året var det Marfavi som fixade en Champions League-plats. Frågan är om Mazloumi är medveten om att han får lämna Esteghlal när sista omgången är spelad, om nu Esteghlal inte tänker bryta denna tradition?!
Rent resultatmässigt har det gått betydligt bättre för Esteghlal. Man har inte lämnat planen med en mållös match en enda gång, och likt Zob Ahan har man också två förluster på sitt samvete. Anfallsduon Majidi och Meydavoudi har gjort bra ifrån sig, men en av de största anledningarna till Esteghlals framgång kan stavas konkurrens. Likt andra europeiska topplag så finns det en ärlig konkurrens om platserna, från målvaktspositionen till vem som får spela bredvid Majidi på topp (lagkaptenen Majidi är given). Tidigare år har Esteghlal haft det otroligt svårt utan spelföraren Jabbari, men nu klarar man sig rätt bra utan honom också. Framträdande spelare som AmirAbadi, Mobali och Ashoubi är tre spelare som alla fått nöta bänken till förmån för andra spelare, men det verkar bara ha gjort dem till bättre spelare.
En annan faktor till att Esteghlal ligger tvåa är att man har lämnat tanken om att spela vacker och underhållande fotboll och bytt ut det med effektivitet. Esteghlal har anklagats för att spela tråkigt och till och med ganska dåligt, men i slutändan är man laget som får tre poäng med sig när domaren har blåst av matchen.
Med endast två poäng mindre än Zob Ahan så slåss Esteghlal än en gång om guldet.
3. Mes Kerman, 30p
De orangeklädda från Mes verkar vara laget som ingen tar på allvar. De hade en framgångsrik Champions League-sejour bakom sig och fick se sig slagna av Zob Ahan i åttondelsfinalen. Stundtals bjöd de på underbar fotboll, målfyrverkerier och en jävlaranamma iransk fotboll sällan skådat.
I IPL har man smygit sig med bland topplagen även i år. Man har byggt på förra årets succelag och tagit in en del rejects från andra lag som Kolahkaj och Bagheriha (Persepolis). Men rubrikernas man har definitivt varit brassen Eder Luciano, som stått för otroligt 14 mål på 17 omgångar. Luciano har varit den anfallare det iranska landslaget så gärna behöver men saknar. Han vågar utmana, skapar lägen åt sig själv, har ett bra tillslag på bollen och får oftast in den i mål. I den fjärde omgången gick han helt bananas och satte samtliga fem mål när man slog Shahrdari Tabriz med 5-2. Luciano har tidigare uttryckt att han trivs i Mes, men frågan är hur länge han får vara kvar där. Samtliga topplag rycker i honom men för tillfället ligger han lågt. Det finns ingen officiell prislapp på honom än, men han ryktas bli den dyraste värvningen i IPL om det blir en affär.
För ligans skull är Mes Kermans framfart något positivt. De har blivit ett fruktat lag och helt plötsligt är det ytterligare ett lag som vill vinna guldet. Av dee fyra stora lagen i Iran (Persepolis, Esteghlal, Sepahan och Zob Ahan) är det bara Zob Ahan som lyckats besegra Mes i år.
4. Sepahan, 29p
Med framgångsrike Amir Ghalenoi som tränare för Sepahan var det bara en tidsfråga innan flera tongivande Esteghlalspelare anslöt sig till honom. I år var det ytterspelarna Heydari och Beikzadeh, mittfältaren Januario samt anfallaren Enayati. Fyra viktiga spelare för Esteghlal, så Mazloumi som leder Esteghlal i år ska ha en eloge för att ha lyckats så bra med Esteghlal som han har gjort.
Anledningen till att regerande mästarna Sepahan bara ligger fyra är för att de har två matcher mindre spelade. Vinner de mot Sanat Naft och Saba hamnar de på samma plats som Zob Ahan.
Sepahan har det starkaste laget på pappret tillsammans, och sett till spelet är man minst lika bra som Zob Ahan. Man har gjort mest mål i ligan (28) och släppt in minst av alla (13). Samtidigt har man fått fart på anfallaren Ibrahim Toure som nu gör mål i var och varannan match. Bredvid sig har han den hårt arbetande Enayati som hamnat lite i skuggan. Sepahan har mest landslagsspelare av alla iranska lag: Målvakten Rahmati, backarna Hosseini, Aghili och Bengar (som inte är ordinarie i landslaget) och vänsteryttern HajSafi. Andra som brukar vara med i landslaget ibland är Kazemian och Beikzadeh. Med andra ord är Sepahans och landslagets försvar nästan detsamma.
Sepahans två förluster kom mot ettan och tvåan i serien, så tvivlarna frågar nu om laget verkligen har den mentala styrkan att spela och vinna mot bra motstånd. Till Esfehaniernas försvar kan man säga att man nyligen krossade Persepolis på bortaplan med 4-1.
Om Sepahan fortsätter så som de gjort senaste tiden kan de mycket väl behålla pokalen hemma i Esfehan. Men man har ett uttalat mål om att gå hela vägen i Champions League. Efter finalförlusten 2007 har man varit med vartenda år men misslyckats rejält. I år är det nya puckar som gäller och Ghalenoi tänker satsa fullt ut för att bli Asiens bästa lag.
5. Persepolis, 27p
Om du garanterat vill läsa om skandaler, tjafs och Ali Daei kan du enkelt vända blickarna mot Persepolis. Publiklaget från huvudstaden började säsongen lysande, men har sedan gjort den ena plattmatchen efter den andra. Daei har inte varit sen med att skylla ifrån sig och allt som oftast är det domarna som får ta smällen. Men IFF gjorde en riktig blunder när man stängde av honom utan någon riktig förklaring. Daei åkte till FIFA i Schweiz och klagade på situationen och har sagt att han inte ställer upp i några intervjuer förrän han får veta varför han stängdes av. Han är nu tillbaka på bänken men fortfarande utan förklaring.
Rent resultatmässigt har det varit en berg-och-dalbana för Persepolis. Man hade ett starkt och kompakt lag i början av säsongen som har styckats upp på grund av inre konflikter. Mittbacken Sheys Rezaei och veteranen Karim Bagheri har båda lämnat startelvan (och truppen) efter omständigheter som vi utanför bara kan spekulera om. Men att det rör sig om bråk mellan ledningen och dessa spelare är en lågoddsare. Tidningarna har förvisso skrivit en del om detta men varje dag kommer nya bud och rykten så att följa den soppan har varit helt hopplöst. Säga vad man vill om Rezaei och Bagheri, men de var viktiga pjäser för Persepolis. De är sådana spelare som dirigerar och leder sitt lag. Att krisen var totalt i Persepolis märktes inte minst i senaste matchen mot bottenlaget Peykan. Daei hade bänkat flera spelare från senaste matchen och kaptensbindeln hamnade hos fjärdealternativet (!) Shiri. Rezaei, Bagheri och Haghighi var alla utanför startelvan. Matchen slutade 3-0 till Peykan och det ryktades om Daeis avgång. Än så länge sitter han kvar, men förlorar hans Persepolis en gång till blir det fjärde i följd och då får nog världens meste landslagsmålskytt leta nytt jobb.
