"Vi har ingen tid för fotboll längre"
Iran är en av världens mest fotbollstokiga nationer. Iranierna har i flera decennier firat ute på gatorna med saft och bullar för alla framgångar som landslaget har haft genom tiderna. I Iran finns det en stor historia, talang och tradition inom fotboll. Jag saknar dock spänningen och intresset som folket hade när landslaget skulle spela så sent som för ungefär fem år sedan, skriver Armin Firouzbakhsh.
Det iranska folket har varit fotbollstokiga i decennier, men de senaste åren har spänningen och intresset minskat. För det mesta för att folket i Iran tyvärr inte längre har så mycket tid att tänka på fotboll, utan måste få igång livet och arbetet. De jobbar och måste tänka på att få mat på bordet på kvällen, de har inte längre tid att följa fotbollen. Det är därför jag och många andra saknar fotbolls stämningen och intresset för fotboll som fanns i Iran för några år sedan.
Jag själv har alltid älskat fotboll och det iranska landslaget, den viktigaste anledningen till det är den stora spänning som har funnits i landslagets matcher, för exempel när Iran skulle spela i kvalet till VM 2014 kommer jag ihåg att alla i Iran följde matcherna, även de som inte var intresserade av fotboll.
En annan anledning är mitt stora intresse för fotboll, jag har varit fotbollstokig sedan barnsben. En annan mycket stor anledning är min känsla för nationalism, jag har alltid älskat allt med Iran som historian, kulturen, litteraturen och bland annat turismen.
Jag minns inför Irans match mot Sydkorea i kvalet till VM 2014 samlades iranierna i Sverige på olika restauranger och tittade på matchen. När Reza Ghoccannejad gjorde Irans enda mål i matchen exploderade hela restaurangen. Alla vara glada, alla hoppade runt. Iran skulle efter åtta års väntan spela i världens största fotbollsfestival.
När Irans landslag skulle spela i VM 2014 och VM 2018 räknade vi dagar tills VM skulle starta. När Iran spelade mot Argentina i VM 2014 så var det som en stor högtid, alla var taggade. När Iran vann mot Marocko i VM 2018, var det som om vi hade nått en stor livshändelse. När Iran skulle spela mot Spanien och Portugal i VM 2018, fick jag gåshud. När Irans landslag förlorade i semifinalen mot Japan i det asiatiska mästerskapet 2019 var vi ledsna och tog en paus från fotbollen i ett tag.
Inför VM 2022, trodde många av oss Iranier att Irans Landslag skulle för första gången i historien nå åttondelsfinal. Men tyvärr så åkte Iran ut i gruppspelet ännu en gång, och den största anledningen till det var att jag och många andra Iranier gjorde ett mycket stort misstag, vi gjorde fotbollen politiskt. Det gjorde så att det iranska landslaget inte kunde fokusera på fotboll i VM.
Att följa landslagets resultat och matcher var en del av vardagen för många iranier, även de som inte var särskillt intresserade av fotboll. Men tyvärr har människor idag i Iran så många ekonomiska och sociala problem att fotbollen har tappat sitt värde.
Många saknar debatterna som folk brukade ha om vilka spelare som skulle kallas till landslaget eller om vilket iranskt lag som skulle vinna den inhemska ligan. Jag minns när min morbror och jag satt i trafiken i iranska huvudstaden Teheran sommaren 2019 och diskuterade om både vem som skulle ersätta Carlos Queiroz som förbundskapten för Irans landslag, men också om hur iranska lag skulle lyckas bättre i Asiens Champions League.
Innan alla iranier fick så många ekonomiska och sociala problem använde det iranska folket alltid fotboll som plåster för att läka politiska, ekonomiska och sociala sår. Det iranska folket brukade glädja sig över iranska landslagets och iranska klubblagens vinster och framgångar extra mycket för att ta en paus från förtrycket i landet.
Armin Firouzbakhsh.
TV: Ghoddos hyllning efter tre år i klubben
