Exklusiv intervju med Gefle-tränaren Poya Asbaghi: "Jag är en tränare med tålamod"
Poya Asbaghi är tränarnamnet en ska lägga på minnet. Den 32-årige uppsalasonen har trots sin ålder redan hunnit vara tränare för två lag i Superettan och spås en lysande karriär. Vi på Svenskafans.com ringde upp Poya för att tala lite närmre med honom.
Han lämnade toppklubben Dalkurd för bottengänget Gefle IF. Han fixade ett nytt kontrakt för den anrika klubben och var dessutom bara en poäng ifrån att bli höstsäsongens bästa lag i Superettan. Läs intervjun med en av Sveriges mest aktuella tränare här!
Du är en av de mest omtalade tränarna i Sverige just nu. Framgångar med både Dalkurd och ett nederlagstippat Gefle som du räddade kvar i Superettan. Vad betyder det för dig?
- Det är ett kvitto på att man har gjort något bra och det är kul att bli uppmärksammad.
Hur hamnade du i Dalkurd egentligen?
- Andreas Brännström hittade mig i div tre en gång i tiden och jag blev assisterande tränare. Elvan Cicen gav mig chansen i Dalkurd så jag har dem att tacka för att de trodde på mig. När Brännström sen lämnade Dalkurd blev det naturligt att jag blev tränare. Jag hade varit i klubben i två år, många sa redan då att jag var huvudtränare. Min karaktär var redan som en huvudtränare. Jag trivdes i Dalkurd och fick många vänner för livet, men så som det utvecklade sig på andra håll så valde vi att skiljas åt.
Du var omtyckt i Dalkurd och hade vittring på en Allsvensk plats, men lämnade ändå klubben för Gefle som då var på väg ner till division ett. Vad för skillnader kan du se mellan klubbarna?
- Gefle är Sveriges äldsta klubb medan Dalkurd är en väldigt ung klubb. Det finns så klart för- och nackdelar med båda. I Dalkurd så har de en vilja att gå framåt, ett “icke-tålamod” så att säga. Det kan jag gilla. Gefle däremot så har man mer tålamod, och det kan jag också gilla på ett sätt.
Gefle blir din andra elitklubb som huvudtränare. Hur var mottagandet när du kom till klubben?
- När jag kom dit var klubben i ett väldigt utsatt läge, de låg riktigt illa till i tabellen. Jag presenterade mina idéer och de togs emot väl, kanske för att de kände att de inte hade något att förlora. Jag är glad att de togs emot med öppna armar.
- Sedan gick det väldigt bra för laget och faktum är att om vi kryssat sista matchen mot Brommapojkarna så hade vi gått från att vara överlägset sist på våren till bäst på hösten vilket hade varit häftigt. Vi får nöja oss med att bli tvåa och få ett nytt kontrakt.
Vad för typ av tränare definierar du dig själv som?
- Som tränare är jag mer tålmodig i min filosofi. Det som kanske karakteriserar mig är att jag vill ha ett variationsrikt anfallsspel, en ordentlig speluppbyggnad som öppnar upp försvaret till slut.
Du är fortfarande väldigt ung och det ryktas om större klubbar som vill rycka i dig.
- Det är så klart smickrande men det är bara spekulationer. Jag har kontrakt med Gefle i två år till och ser fram emot nästa säsong av Superettan.
Jag ska också bli klar med mina UEFA Pro License nu.
- Till en början när jag började med att träna var målet att kunna jobba heltid med fotbollen. Det har varit ett hårt jobb men nu är jag glad att jag är där. Den tiden jag lagt ner på fotboll har varit min största lycka.
Har det visats något intresse från Iran för dig? Är du själv insatt i den iranska fotbollen?
- Jag följer iransk klubbfotboll då och då, har sett lite av Persepolis och de andra storlagens matcher. Landslaget har jag koll på. Men jag har inte blivit kontaktad av Iran. Det hade kanske varit spännande att arbeta i Iran, men jag vet för lite om iransk fotboll just nu. Iran är ändå mitt hemland och modersmål.
Skulle du vilja få in iranska spelare till Gefle?
- Jag har tittat på ett par och varit intresserad, men vad jag förstår det som så är det svårt att lämna pengarna och berömmelsen i Iran. Vi kan inte erbjuda de summorna som spelarna vill ha. Iran är ett okänt land för svenska klubbar så det skulle innebära en väldigt stor risk.
Det har varit en del diskussioner om bristen av spelare med utländsk påbrå i svenska landslaget. Hur ser det ut på tränarfronten?
- De har inte samma förutsättningar, jag önskar att det inte skulle vara så men av det jag sett senaste åren har det inte varit det. Det behövs fler lyckade exempel på utländska tränare.
Hur ser den framtida ut för dig?
- Jag hoppas att det är lika kul med fotboll då också. Superettan är fortfarande en stor utmaning men med rätt utmaning så ska steget till Allsvenskan inte vara så stort. När det gäller utvecklingen i Sverige så tycker absolut att den går framåt. Unga spelare lär sig viktigare saker när de är yngre. Men det gäller att jämföra sig med andra länder i Europa, hur framgångsrika deras utveckling har varit.
Till slut, har du några avslutande ord till våra läsare?
- Kul att man blir uppmärksammad, kul med er sida. Vi i Europa får läsa mer om det som händer i Iran tack vare @iranskfotboll [på Twitter red anm), jag ser fram emot lära mig mer om iransk fotboll och hoppas på att det går bra för Iran i VM!
Vi på Svenskafans.com vill tacka Poya Asbaghi för intervjun och önskar honom all lycka till i den framtida tränarollen!
