Kan Iran bli asiatiska mästare?
Bäst i Asien enligt FIFA-rankingen, men långt ifrån i verkligheten
På fredag drar Asiens största fotbollsturnering äntligen igång. Värdlandet Australien har förberett sig väl för mästerskapen och har stora förväntningar på sig att skapa de bästa förutsättningarna för att årets upplaga av Asian Cup ska bli den bästa någonsin.
16 lag uppdelade i fyra grupper gör upp om titeln som Asiens bästa lag under 23 dagar. Regerande mästarna Japan är favoriter att ta hem titeln för en femte gång, men Australien, Sydkorea, Iran, Saudiarabien och Uzbekistan ses alla som starka kandidater till guldet, vilket gör Asian Cup till en av de mest spännande och ovissa mästerskapen hittills.
Iran
“Team Melli” kvalificerade sig till Asian Cup relativt enkelt i en grupp med Libanon, Thailand och Kuwait, där även de sistnämnda fick en plats i den åtråvärda turneringen i Australien.
Däremellan har Iran, Japan, Sydkorea och Australien deltagit i ett VM som slutade i ett asiatiskt misslyckande med totalt tre insamlade poäng och sistaplatsen i respektive grupp. Trots det kan Irans och Australiens insatser ses som godkända. I Asian Cup är man i samma grupp som Qatar, Bahrain och UAE.
Till Asian Cup är det inte mycket som har hänt Team Melli. Man har endast spelat två landskamper, båda 1-0-vinster mot Sydkorea och Irak efter mål av Sardar Azmoun i båda matcherna. Irans tränare Carlos Queiroz har uttryckt sin besvikelse på de bristfälliga förberedelserna och varnar det iranska folket i förväg att inte förvänta sig några stordåd av hans trupp. Han ser inte ens Iran som gruppfavoriter, något många menar egentligen är ett klassiskt knep för att sätta press på motståndarna.
Stommen av startelvan i VM kommer vara intakt med några få undantag. Målvakten och publikfavoriten Haghighi kommer med all säkerhet att få förnyat förtroende. Mittbacken Pejman Montazeri fick lämna ett sent återbude på grund av skada och lär med all säkerhet att ersättas av Jalal Hosseini. Det betyder att vi kommer att få se Khosro Heydari spela som högerback och troligen Ehsan HajSafi som vänsterback, beroende på Pouladis fysiska status.
På mittfältet kommer den kraftfulla duon Andranik Teymourian och Javad Nekounam agera defensiva försvarare framför tre offensiva mittfältare. Här kan vi troligen förvänta oss att Alireza Jahanbakhsh lär få speltid från start efter sin lysande säsons med holländska NEC Nijmegen. Troligen lär han spela på högerkante, med Ashkan Dejagah i mitten och Masoud Shojaei på vänsterkanten. Ensam på topp lär Reza “Gucci” Ghoochannejhad husera.
Det ger oss följande startelva:
Haghighi
Heydari - Hosseini - Sadeghi - HajSafi
Teymourian - Nekounam
Jahanbakhsh - Dejagah - Shojaei
Ghoochannejhad
Denna åldrande startelva (endast Jahanbakhsh som är runt 20-strecket, mer än hälften runt 30-strecket) ger förvisso rutin men också en tröghet. Carlos Queiroz har haft få möjligheter att se sina unga spelare i riktiga landskamper, vilket gjort att han inte har så mycket att välja på. Vi ska dock inte heller glömma att VM var bara för ett halvår sedan och en allt för stor rotation i truppen är både riskfylld och inte alltid positiv.
Många av dessa spelare förväntas tacka för sig i landslaget efter Asian Cup, eller åtminstone inte bli återkallade till VM-kvalen till Ryssland 2018. Heydari, Nekounam, Hosseini, Sadeghi, Teymourian och Shojaei kan vi med all säkerhet glömma till VM, vilket gör att Iran står inför en tuff generationsväxling kommande åren. Ett smakprov av dessa ungtuppar fick vi dock se i vänskapsmatchen mot Irak 4 januari, där många av spelarna gjorde sin första landskamp någonsin. Potentialen finns där, men som så många gånger förr inom iransk fotboll är det inte där det brister, utan organisationen och den undermåliga kvaliten på tränare, anläggningar, det korrupta fotbollsförbundet med mera som inte möjliggör att vi får se Iran bli ett lika professionellt och välskött fotbollslag som till exempel Japan.
Så till frågan om Iran kan bli asiatiska mästare:
Att gå vidare från denna grupp bör ses som en självklarhet, även om det inte finns några lätta matcher nuförtiden. Qatar har varit urstarka på sistone och kommer med stärkt självförtroende efter segern i Gulf Cup. Bahrain och UAE har enskilt duktiga spelare som kan störa det långsamma iranska försvaret. Iran har också erkänt svårt mot arabiska lag från Persiska viken. Men om Iran går vidare väntar motstånd från Japans grupp, där även Irak, Palestina och Jordanien ingår. En på förhand väldigt komfortabel grupp för Japan. Om Japan och Iran vinner sina grupper slipper man möta varandra och då känns Irak, Palestina eller Jordanien som enklare motstånd som Iran BÖR klara av att slå. Då blir det semifinal och en match om medaljer efter det, något Iran har saknat sedan 70-talet. Men väl i semifinal kan man ställas mot Australien eller Sydkorea, eller varför inte ett skrällgäng Uzbekistan? Det är lag som Iran kommer ha väldigt svårt att vinna emot då de alla har bättre lag än Iran. Vi får inte låta oss luras av den löjliga FIFA-rankingen eller att vi lyckats slå Sydkorea tre gånger i rad. De är mitt uppe i en generationsväxling som kan blomstra redan i Asian Cup. Att se Iran som asiatiska mästare ser jag inte som troligt. För många hinder finns i vägen för att det ska bli möjlighet. Skulle det bli så kommer det bero på tillfälligheter mer än något annat, men det kommer att ge en välbehövlig vind till de unga krafterna i hemlandet.
Hur kommer Iran att spela?
Om vi tittar på hur Team Melli spelade i VM så var det ett kompakt defensivt och taktiskt skickligt spel vi bevittnade. Irans motståndare hade alla betydligt mer bollinnehav men var relativt oförmögna att hota det iranska målet. Iran å andra sidan koncentrerade sig på kontringar och djupledsbollar till Ghoochannejhad. Frågan är om vi kommer få se ett liknande spel i Asian Cup? Qatar är bra, men inte Nigeria eller Argentina. Kommer Iran att låta araberna ha bollen, bara för att man är ett sämre bollförande lag men ett betydligt bättre kontrande lag? Eller kommer vi se ett Iran med mer bollinnehav där man håller i taktpinnen? Det återstår att se, men en sak kan vi vara säkra på och det är att, trots de bristfälliga förberedelserna, kommer vi se ett taktiskt skickligt Team Melli där Queiroz spelidé kommer vara enkel att förstå, men betydligt svårare att knäcka.
11 januari: Iran - Bahrain 10:00 CET
15 januari: Iran - Qatar 10:00 CET
19 januari: Iran - UAE 09:00 CET
Nu kör vi!
