Iran - Portugal1 - 1
Utslaget Iran vann fotbollsvärldens respekt
Iran är utslagna ur VM efter att ha spelat 1-1 mot regerande europamästarna Portugal och därmed hamnat på tredje plats med fyra poäng, ett mindre än duon Portugal och Spanien som avancerar till åttondelsfinal.
Innan VM startade var det få som kände till något om det iranska landslaget. Många journalister hade läst till sig att de knappt släppte in mål i VM-kvalet men drog inte för stora växlar av det eftersom det var svagt asiatiskt motstånd. Sedan handlade det bara om Nike som inte ville sponsra spelare med skor, amerikanska sanktioner mot Iran, uteblivna kvinnliga åskådare i iranska fotbollsarenor och givetvis Sverige-vinkeln med Saman Ghoddos. På västfrontet intet nytt med andra ord.
Men efter tre matcher i gruppspelet har “Team Melli” vunnit omvärldens respekt. Aldrig förr har det uttjatade uttrycket “ett starkt kollektiv” känts så relevant som när man sammanfattar Irans VM-resa 2018. “Okända” spelare som Vahid Amiri och Omid Ebrahimi verkade ha ett införskaffat sig ett par extra lungor, orutinerade Majid Hosseini agerade med en pondus som mittback som man bara ser hos etablerade och erfarna spelare, utskällde Ramin Rezaeian gav sitt allt och var delaktig i både försvars- och anfallsspelet, Pouraliganji levde upp i sin nya roll som mittbacksgeneral... Listan kan fortsätta för det finns inte en enda iransk spelare som inte förtjänar att hyllas.
Tre jämna matcher
Irans första match mot Marocko var landets egna lilla VM-final för efteråt väntade mäktiga Portugal och Spanien. Trots en marockansk forcering i inledningen gick man segrande ur matchen med ett självmål i slutsekunderna. Sett till matchen var Marocko det bättre laget och fick bittert erfara att om man inte gör mål på sina chanser så straffar det sig i slutändan.
I andra matchen mot Spanien visade förbundskapten Carlos Queiroz att det starka kollektivet i försvarsspelet inte var något som ett gäng världsstjärnor från Barcelona och Real Madrid enkelt kunde ta sig igenom. En iransk rensning som tog på Diego Costa visade sig bli matchens enda mål. Redan efter matchen började hyllningarna hagla över “Team Melli”. Man visade att med begränsade resurser går det ändå att mäta sig med de allra bästa i världen. Iran spelade klokt och såg till att spanjorerna blev frustrerade trots sitt enorma bollinnehav. Det var spel mot ett mål men målchanserna var ändå få tack vare det heroiska och uppoffrande försvarsspelet. När Iran väl släppte in ett mål i början av andra halvlek ändrade man genast strategi och visade att man även har förmågan att hålla i bollen, utmana och anfalla. Man hade bud på ett par målchanser, och lyckades även näta bara för att nekas målet på grund av VM-snackisen VAR.
I sista gruppspelsmatchen var man piskade att vinna mot regerande europamästarna Portugal. Om man ska sammanfatta den matchen kommer mycket att handla om VAR och den redan infekterade debatten om dess roll i dagens fotboll. Ser man till själva matchen kunde vi återigen se ett uppoffrande, kämpande, löpande och stundtals övertaggat iranskt landslag. Det var nu eller aldrig som gällde för spelarna men en välplacerad ytter från Quaresma innan första halvleks slut grusade den iranska VM-drömmen.
Vid ställningen 1-0 till Portugal blåste domaren av för straff, men först efter att ha blivit uppmärksammad av domargänget i VAR-rummet. Självaste Cristiano Ronaldo klev fram, mannen som i sömnen sätter en straff i krysset. Att hans första VM-mål 2006 var på straff mot just Iran skulle visa sig också blihans enda mål mot Iran. Irans målvakt Alireza Beyranvand, också en av de på förhand utskällda spelarna från iranska ligan lyckades rädda straffen och skrev in sig i historieböckerna. Den räddade straffen var grädden på moset för hans lysande insatser i VM.
Iran kvitterade på en VAR-dömd straff på övertid och var bara några centimeter ifrån ett ledningsmål men Mehdi Taremis skott från nära håll smekte utsidan av målnätet. Strax därefter blåste domaren av matchen och alla iranska spelare, speciellt Taremi föll ihop, bröt ut i tårar och tröstade varandra så gott de kunde.
Trots uttåget ur VM har Iran vunnit fotbollsvärldens respekt. “Team Melli” har i dessa tre matcher visat att det idag inte räcker att bara vara ett namnkunnigt lag som Spanien, eller en världsartist som Ronaldo för att få med dig poängen. Det disciplinerade försvarsspelet, den totala hängivenheten till en given taktik och den villkorslösa attityden är de spår Iran har lämnar efter sig. För de “neutrala” åskådarna blev Iran ett lag som var lätt att gilla (trots att det blev lite stökigt mot Portugal). VM har blivit av med ett landslag med som hade kunnat bli mästerskapens stora outsider.
Receptet är enkelt: kompromisslöst hårt arbete och en aldrig sviktande tilltro till att allt är möjligt. För Iran räckte det bara till gruppspel i VM. Men för omvärlden var det en ögonöppnare för vad iranska landslaget är kapabelt till.
