Fotboll var emot deras värderingar!
Irans landslag har vunnit det asiatiska mästerskapet tre gånger, alla före den islamiska revolutionen i landet 1979. Nu har landslaget inte nått några ytterligare framgångar på ungefär fyra decennier. Det beror på att fotboll i Iran bara är smuts och maffia, sedan har fotbollen i Iran ingen planering. Det är inte rätt utbildade människor som styr fotbollen i Iran, utan det är korrupta islamister, skriver Armin Firouzbakhsh.
1980-1988 var det ett krig mellan Iran och Irak, vilket gjorde att Iran fick flera kriser och inte kunde främja fotbollen.
Efter revolutionen 1979 i Iran var tjänstemännen för den nya islamiska regimen i Iran inte intresserade av fotboll och anklagade till och med det kejserliga systemet (regimen i Iran före revolutionen) för att främja och utöka fotbollen för att distrahera ungdomarna från politiken.
Den islamiska regimen ansåg också att fotbollens spänning stred mot deras islamiska värderingar.
Innan revolutionen så ville den styrande kungafamiljen i Iran expandera fotbollen i landet, och byggde bland annat fotbollsarenor runtom i Iran. Innan revolutionen lyckades landslaget vinna Asiens mästerskap tre gånger och till och med en gång kvalifciera för VM, under en tid då endast ett asiatiskt land fick spela i VM.
Det iranska landslagets dåvarande förbundskapten, Heshmat Mohajerani, var också tränare för Kronprinsens lag. Den Iranska kronprinsen, H. K. H. Reza Pahlavi, bjöd ofta in landslaget både till landets parlament och till det Kejserliga Palatset.
Efter revolutionen tvingade den islamiska regimen Irans landslag att bojkotta OS och VM av politiska skäl. Men med tiden fick Irans landslag äntligen spela olika turneringar.
Kriget mellan Iran och Irak på 1980-talet, och politiska omvälvningar lämnade Iran utanför större mästerskap som VM fram till 1989.
Problemet i Irans fotboll är bristen på möjligheter och resurser, samt planering.
Irans fotboll saknar planering. Fotbollsförbundet i Iran sitter bara och väntar på att mirakel ska ske, utan planering, men det är nästan omöjligt. Om man jämför Iran med andra asiatiska toppländer, som Japan, Sydkorea, Saudiarabien och Australien, så har de länderna en mycket bra planering.
Alla lag och landslag inom fotbollen som idag är bra, har en ordentlig planering. Framgång inom fotbollen behöver planering, det är inte tur och mirakel.
En annan stor anledning till att Irans landslag inte lyckas är att fotbollsförbundet i Iran och Irans regering inte alls stödjer det iranska landslaget.
Landslagsspelarna protesterade mot sina möjligheter och resurser under kvalet till VM 2022. Landslagsspelarna hade samma gamla matchtröjor i ett år och fick tvätta dem och sedan bära dem igen efter tvätt.
Landslaget har fått träna på leriga träningsplaner, och de har fått träna utan västar och koner.
Iransk fotboll har inga långsiktiga utvecklingsplaner. Det har också rapporterats att bristen på möjligheter och resurser som har orsakat fotbollens efterblivenhet i Irans städer. Efter den iranska revolutionen, på grund av befolkningsökningen, behövde iransk fotboll bygga ut infrastrukturen, men på grund av bristen på medel har detta inte gjorts.
Iransk fotboll styrs av fel personer. För exempel, Irans fotbollsförbund har idag en ordförande som är Mehdi Taj, som tidigare varit medlem i Irans revolutionsgarde, IRGC, en militär organisation. Om man jämför det med Japan så är Kozo Tashima ordförande för Japans fotbollsförbund, och har själv varit fotbollsspelare, studerat vid ett tyskt idrotts universitet och fått tränarlicens. Fotbollen i Iran styrs av korrupta personer.
Tyvärr är iransk fotboll maffia, politik och smuts. Det är bedrägeri, favorisering och korruption. En del unga spelare som har rika föräldrar köper sig in i olika klubbar. Det finns spelare i landslaget som inte alls förtjänar att spela i landslaget utan är där för att de har kontakter.
Det är trots allt detta väldigt bra av det iranska landslaget att de trots att de inte får stöd har lyckats sluta som bästa landslag i Asiens ranking flera år i rad.
Innan den Islamiska revolutionen 1979 i Iran, fanns det en ordentlig planering som innehöll bra vänskapsmatcher, bra träningsläger och bra möjligheter och resurser inom fotbollen i Iran, men efter revolutionen så har landslaget inte fått stöd, och förbundet väntar bara på mirakel.
Armin Firouzbakhsh.
