Copa Libertadores: Kaoset i Santiago
Ikväll börjar gruppspelet utav Copa Libertadores. Därför tänkte jag dela med mig några utav mina favoritberättelser om denna underbara turnering.
Året var 1991 och trots att det gått närmre ett decennium sedan Maradona lämnade Boca Juniors för Barcelona så levde klubben fortfarande i ett sorts vakuum efter att deras storstjärna lämnat. Faktum är att problemen hade funnits redan under Maradonas era i klubben, han kom som bekant till en klubb i kraftig disharmoni 1981, men blotta närvaron utav hans briljans hade på något sätt tillfälligt bedövat dessa brister och svagheter.
Klubben hade de nästföljande åren efter Maradonas flytt 1982 levt på gränsen till avgrunden. Ekonomin var usel och spelarna hotade med strejk. Det gick faktiskt så långt att klubben var nära konkurs 1985. Den nyvalde presidenten Antonio Alegre räddade klubben med hjälp av sin närmste vän Carlos Heller.
1991 var året som den till synes iskalla tränaren Óscar Tabárez ifrån Uruguay anlände. Hans karaktärsdrag och något stränga uppsyn levde onekligen upp till smeknamnet ”Maestro” som han fått efter att ha varit lärare i sitt civila liv.
Boca hade inte haft det lätt under inledningen utav 1991 års Copa Libertadores. Grupp 1, som man tillhörde, innehöll, förutom två bolivianska lag, också ärkerivalen River Plate. Efter att ha besegrat River Plate i första omgången med 4-3 fick man stryk av både Bolívar och Oriente Petrolero innan man tillslut ändå tog sig vidare efter ytterligare en seger över River Plate.
I åttondelsfinalen besegrades brasilianska Corinthians med totalt 4-2 innan Flamengo avfärdades i kvartsfinalen med samma siffror. I semifinalen var det så dags att ta sig an Colo-Colo ifrån Chile. Boca vann det första mötet på La Bombonera med 1-0 efter ett mål av Alfredo Graciani. Det var dock inte deras seger som fick dom största rubrikerna. Colo-Colos spelarbuss hade tagit en märklig rutt till arenan och enligt busschauffören ”kört vilse” när man plötsligt befann sig i ett av Buenos Aires mer ruffiga områden. Stenar och fyrverkeripjäser flög mot bussen som tillslut ändå lyckades ta sig till La Bombonera. Väl där fanns enbart varmvatten i kranarna. Colo-Colos president Jorge Vergara svor efter matchen på att det skulle utkrävas hämnd hemma i Santiago.
64-tusen åskådare hälsade lagen välkomna till Estadio Monumental i Santiago. Dock hade man inte gjort rum för alla journalister utan dessa fick istället placeras, något kaosartat, inne på löparbanorna. I den andra halvleken utav matchen tog chilenarna ledningen efter en volley från Rubén Martínez. Bara några minuter senare utökade Colo-Colo sin ledning genom Patricio Yáñez. Vild glädje utbröt på läktarna och publiken strömmade ner från läktarna. Samtidigt beklagade sig Bocas målvakt, Carlos Navarro Montoya, över fotografernas blixtar som han upplevde var riktade mot honom för att distrahera honom.
Boca reducerade genom Diego Latorre och den något hätska stämning bakom Bocas mål gjorde att Navarro än en gång var tvungen att klaga hos domaren. Med orden ”dom kommer spöa skiten ur mig” var det nästan som om han kunde förutspå framtiden. När Chile gjorde 3-1 utbröt totalt kaos. Supportrar, journalister och ledare ifrån båda lagen strömmade in på planen och vilt slagsmål utbröt. Den franske journalisten Rodrigo Arangua blev medvetslös och fick föras till sjukhus. Samtidigt syntes en annan fotograf slå till Óscar Tabárez i ansiktet med sin kamera. Den annars så lugna och sansade tränaren var nu mitt i något som mer liknande ett gatuslagsmål än en fotbollsmatch. Blodet rann ner på hans skjorta medan han försökte stoppa sin anfallsstjärna Batistuta från att fortsätta delta i detta vansinne. Slagsmålet slutade först när Navarro blev biten i benet utav en polishund.
17 minuter senare kunde matchen återupptas med att en spelare ifrån vardera lag blev utvisade. Colo-Colo höll ledningen 3-1 och gick till final, en final man sedermera vann och tog sin första och hittills enda Copa Libertadores titel.
I efterdyningarna utav matchen betalade Boca 98 miljoner pesos till den franske journalisten Arangua som plåster på såren. Polishunden ”Ron” som bet Navarro i benet blev en nationalhjälte men dog dessvärre ett år senare utav en hjärtattack.
Boca vann senare ligan 1992, deras första ligatitel på över ett decennium.