Vad är Iran för landslag? En artikel UTAN politisk koppling!

Tre frågor och svar om iranska landslaget Imorgon möts Sverige och Iran i en landskamp på nationalarenan Friends Arena. Det har varit ett efterlängtat möte för många människor med rötterna i Iran. Det vittnar inte minst de över 30 000 sålda biljetterna om. Vid avspark beräknas det vara över 35 000 åskådare på plats, vilket gör att det blir den tredje största publiksiffran för landslaget på Friends Arena. Bara matcherna mot England och Argentina (strax under 50 000 åskådare) har haft fler besöka

Trots det stora intresset har det varit väldigt få (inga?) artiklar om det iranska fotbollslandslaget i svensk media senaste dagarna. Ett av Asiens bästa landslag, som spelade VM i somras och ligger före Sverige i FIFA-rankingen borde åtminstone uppmärksammas på deras sportsliga grunder. Istället har media lagt all fokus på att kritisera förbundskapten Erik Hamrén för att han i sin tur inte kritiserar iranska regimen. Avsaknaden om iranska landslagets spelidé, taktiska kunnande, spelare och tränare har lyst med sin frånvaro. Medias roll och ansvar lämnar vi till en separat artikel. Här får du istället läsa om fotbollslandslaget Iran. Enjoy!

Hur spelar egentligen Iran?

• Under Carlos Queiroz 4 år som förbundskapten för “Team Melli” har Iran blivit ett otroligt sammansvetsat och kompakt lag. Från att ha försökt varit ett bollförande lag har Queiroz ställt om laget helt. Idag spelar Iran en tydlig kontringsfotboll med snabba omställningar. Som bollförande lag är man inte lika skickliga då spelarna drar ner på tempot och farten och tekniken på spelare som Ashkan Dejagah och Reza Ghoochannejhad kan inte utnyttjas lika väl. Därför passar motstånd som Chile, Argentina (VM-motståndare i somras) och Sverige Iran väldigt bra, eftersom de är lag som kan hålla i bollen på ett helt annat sätt. Då blir det enklare för “Team Melli” att låta motståndarna bolla runt på Irans planhalva men utan att hota målet, bara för att sedan likt en kobra hugga till med en blixtsnabb omvändning. Att försvara sig väl genom att “döda” ytor mellan backlinje och mittfält samt sätta press på bollhållare vid rätt ögonblick har gjort att Iran har blivit ett väldigt frustrerande lag att möta.
• Eftersom motståndarna har svårt att bryta sig igenom det kompakta försvaret brukar inläggen mot straffområdet öka med tiden, men där har det iranska försvaret duktiga huvudspelare som leds av mittbacksgeneralen Jalal Hosseini. Iranska spelet är sällan en fröjd för ögat, och för motståndarna kan det vara rent frustrerande att bevittna. Men i slutändan är det resultatet som räknas, och där kan vi se att Iran går åt rätt hål.

• Med 150 landskamper under bältet är defensive mittfältaren Javad Nekounam inte bara den mest meriterade iranska spelaren, han är också navet och hjärtat i “Team Melli”. Nekounam är bland annat spelaren som håller ihop de olika lagdelarna, fördelar bollen och spelet, är lagkapten och den självklara ledaren på och utanför plan. Han är också straff- och frisparksskytt och går gärna upp på hörnor för att nicka in bollen i mål. Med 38 landslagsmål är han en av Irans bästa målskyttar genom tiderna.
• En spelare som verkar bli bättre med tiden är Ashkan Dejagah, en gång en del av det så framgångsrika tyska U21-landslaget och Bundesliga-vinnare med Wolfsburg. Idag spelar han i qatariska ligan men det verkar inte ha hämmat hans spel i landslaget, snarare tvärtom. Dejagah var en av Irans bästa spelare under Asian Cup i januari i år. Hans främsta kvalitéer är hans spelförståelse, teknik och bollbehandling. Det märks väldigt tydligt när han har bollen och när spelare fostrade i Iran har bollen. Dejagah får svåra saker att se lätt ut. Han är en offensiv mittfältare som kan alternera på båda kanterna. I Dejagah har Queiroz hittat den omställnings- och kontringsspelare som behövs för att hans taktik ska fungera i praktiken.
• Andranik Teymourian. Den mannen är ett fysiskt under. Trots sina 32 år springer han runt hela planen och verkar totalt outtröttlig. Man kan jämföra “Ando” med italienaren Gattusso. Båda “städar upp” där det behövs, springer mycket, visar mycket hjärta, får ofta gula kort och bär laget på sina axlar. Tillsammans med Nekounam har de två bildat ett otroligt starkt lås på Irans mittfält som få lag kan forcera igenom.
• Andra spelare värda att nämna är målvakten Alireza Haghighi och mittbacken Jalal Hosseini. Haghighi är fortfarande ny i landslagssammanhang och var en stor överraskning i startelvan i VM-premiären, men har sedan dess imponerat enormt och tagit stora kliv i sin karriär. Hosseini närmar sig 100 landskamper snart, mittbackarna bredvid honom har kommit och gått men han har stått kvar som en riktig klippa. Han är inte snabb men kompenserar det väl med en god spelförståelse, bra markerings- och huvudspel och numera lång rutin. Ett slag ska även slås för anfallaren Reza Ghoochannejhad som snittar ett mål i varannan match. När det gäller unga spelare är det Sardar Azmoun och Alireza Jahanbakhsh som är namnen att komma ihåg, men de kommer inte att spela mot Sverige då de är i Iran för kval till Asian Cup med U23-landslagen.

• Det iranska landslaget är som sagt inte ett bollförande lag, och det kan straffa sig sett under en hel match. I matchen mot Chile stod Iran emot bra i första halvlek, och bollinnehavet var hyffsat jämnt fördelat. Men i andra halvlek tog chilenarna över taktpinnen allt mer och pressade Iran. Med lite tur och skicklighet lyckades Iran hålla nollan i den matchen, men det är väldigt små marginaler det rör sig om.
• En annan sak som oroar många iranier är de få målchanser Iran skapar under en hel match. Även detta grundar sig i att man inte är vana bollförare utan får många gånger förlita sig på snabba omställningar och fasta situationer. Och talande nog var det just genom en hörna och snabb omställning med få bolltouch som låg bakom båda målen mot Chile.
• Den iranska truppen har precis påbörjat sin generationsväxling. Som alltid tar det tid att skola in sig i ett “nytt” lag och det kommer att lämnas enorma hål när “gamlingarna” Nekounam (34 år), Teymourian (32 år) och Hosseini (32 år) tackar för sig. Andra duktiga spelare som Khosro Heydari, Amirhossein Sadeghi och Masoud Shojaei är alla över 30 år nu och kommer att behöva ersätta förr eller senare. Det saknas ordentliga akademier, faciliteterna är undermåliga och den yngre generationen iranier tar generellt längre tid på sig att bli förädlade spelare på grund av detta.

8 kommentarer

Pezhman Pars@Iranskfotboll2015-03-30 12:59:52