Krönika: Kung Hans har lämnat tronen
Krönikören Toffe Nilsson tycker till om Hans Åström lämnar Bollnäs GIF. Han tycker att beslutet är tråkigt, men förstår honom också.
Under en längre tid har ett antal rykten flödat. Hur blir det med Bollnäs bandykung? Är sagan ”Hans Åström” på väg att ta slut eller ska han fortsätta sin karriär ytterligare en säsong?
Det har varit lite småsnack kring en flytt till Ryssland, något jag tror har varit fullständigt inaktuellt. Snacket om att Hans Majestät tänkt lägga skridskorna på hyllan har jag hela tiden sett som det mest troliga. Rykten om en eventuell övergång till byn väster om oss har hela tiden varit ett löjligt påstående i mina ögon och öron.
Idag, tisdag, kom smällen. Hans Åström, vår stora stjärna under ett helt decennium, lämnar Bollnäs GIF för lokalkonkurrenten Edsbyn. Detta bekräftades idag på Redfarmers.com, Edsbyns supportersida.
Bollnäs bandyklubb mister alltså en av Sveriges genom tiderna bästa bandyspelare. En profil som för laget har varit ovärderlig under en mycket lång tid och som hela tiden gett allting under match och träning. Det är något Hans bevisat genom sin fantastiska svit på 379 matcher i sträck. Maratonmannen inledde sin rad med matcher den 19 november 1989. Nästan exakt 14 år senare, endast en vecka ifrån det exakta datumet, tar sviten slut. Matchen mot Sandviken hemma på Sävstaås den 12 november 2003 visade sig vara den sista i raden, en match där Bollnäs fullständigt körde över de så kallade Stålmännen. Incidenten som inträffade var då han gled av planen efter ett fall och fastnade med vänsterhanden i asfalten på något vis. En typisk skada för snowboardåkare påstod läkarna.
Efter några månaders behandling var han återigen tillbaka på isen, efter att det pratats mycket om att hans karriär var över just på grund av skadan. Han kom tillbaka i gammal hederlig form och efter att skadan läkt hann han med att föra laget till sin första kvartsfinalsvinst på 25 år och dessutom vinna World Cup i Ljusdal 2005, antagligen hans största merit i Bollnäströjan.
Fastän det är en jobbig situation för oss fans just nu så måste vi ändå ta och tänka ett steg längre. Hans är trots sin höga ålder en av de absolut bästa i Sverige när han har en bra dag. Den blixtsnabba omväxlingen i hans skridskoåkning är fortfarande dödligt effektivt, hans sanslösa förmåga att plocka ner lyror och hans spelsinne och målsinne är enormt. Om jag hade varit i denne mans kläder hade jag haft som mål att avsluta den fantastiska bandykarriären med ett SM-guld.
Tyvärr vinner han inte det där guldet i den orangeblåa dressen, så på så vis är det bara att acceptera och samtidigt försöka förstå att ett guld är enormt stort, även för en spelare som redan har både SM- och VM-guld.
Att få avsluta en karriär på topp är väl något varje idrottsman drömmar om?
Personligen tycker jag, liksom många andra, att detta är ett mycket tråkigt beslut av honom. Jag har hela tiden hoppats på att få se hans livs sista bandymatch, då i en Bollnäsdress.
Många fans har skrivit i giffarna.com’s gästbok att vi borde hylla honom för hans insatser för klubben. Hur ställer vi oss till den frågan nu? Är han värd att bli hyllad trots övergången? Självklart! Han är störst i Bollnäs bandyhistoria. Självklart skall han hyllas!
Utan honom kanske inte bandyn i Bollnäs varit densamma som nu?
Den 26 december 2006, då kommer jag att stå på Sävstaås med delade känslor.
Genom hela mitt liv har Hans varit min stora idol och när jag var 8-9 år fick jag en matchtröja med ”20 Åström” på ryggen. Jag var i ett enda stort glädjerus, nästan glädjetårar.
Nästa annandagsderby bevittnar jag min första bandyfest med Åström på ”fel sida banan”. Frågan är om det inte kommer att komma tårar då också, dock inte av glädje…
