Jubileumsranking: 10 viktigaste spelarna
Efter att ha vunnit samtliga tävlingsmatcher 1997/1998 - och "snittat" mer än tio mål per match - så hade bandyn i Bollnäs verkligen förtjänat en allsvensk comeback efter alla tuffa år i ettan. Därför vill Bollnäsredaktionen på SvenskaFans nu fira att det är 10 år sedan som Giffarna åter stod inför att få spela allsvensk bandy. Detta vill vi uppmärksamma genom att bland annat låta Gustaf Lindborg göra en Jubileumsranking av de 10 viktigaste Bollnässpelarna sedan 1997.
Bandyn har inte vara historiens mest kreativa sport. Eller rättare sagt; På isen har den kanske varit det, men inte på förbundsnivå. Utvecklingen har inte direkt rusat framåt sedan den första SM-finalen mellan IFK Uppsala och IFK Gävle spelades i Boulognerskogen. Förbundspamparna på kansliet har mer liknat "förbudspampar" än just förbundspampar. På senare tid - under 2000-talet - har det dock varit annat ljud i skällan: Bandyhallar byggs på "löpande band" vid flera platser i landet, halvhyggliga allsvenska spelare blir högbetalda proffs i Ryssland och det förs seriösa samtal om att genom olika regeländringar försöka hockeyfiera bandyn som sport. Som grädde på moset lanserar bandyförbundet ett nytt seriesystem som dock leder till högljutt ramaskri i bandysverige.
Allt det här betyder på sätt och vis i förlängning att en epok har gått i graven. Stelhetens och feghetens år verkar vara förbi. Undertecknad tänkte härmed publicera en artikelserie som snuddar vid det ämnet. Men jag ska fokusera på Bollnäs GIF och inte vara så dramatisk i mina analyser - och lyfta fram fram en skock sanna, orangeblåa bandyhjältar.
Giffarnas oerhört efterlängtade comeback till bandyns finrum var satt till säsongen 1997/1998. Då var klubben tillbaka i bandyallsvenskan igen efter en hopplöst lång ökenvandring i ettan under -80 och 90-talet. Väntan var över. Laget hade verkligen slaktat allt motstånd i både division 1 och kvalserien - man förlorade faktiskt inte en enda poäng på hela vintern. 23 raka segrar och sammanlagt 191 plusmål. Veteranen Peter Nordén vann hela skytteligan med 63 fullträffar, och Patrik Larsson var tvåa med 35 baljor. Vilken lycka det var för spelare, ledare, styrelse och - inte minst - de hängivna supportrarna som följt laget i vått och torrt genom alla år. Det var också då, till den efterföljande comebacksäsongen i allsvenskan, som undertecknad blev gammal nog att börja besöka Sävstaås IP.
Nu har 10 år gått, och det har varit som en extra guppig och hoppig bergochdalbana hela vägen. Klubben har flertalet pinsamma förluster i bagaget sedan 1997, bland annat mot lag som Derby, Katrineholm och Sirius. Samtidigt har vi besegrat "de fyra stora" med buller och bång flera gånger. Definitivt klart är att det har kommit och gått många riktigt högklassiga bandyspelare till Bollnäs under den här tioårsperioden, även om vi inte riktigt fått till det under en hel säsong. Tre höjdpunker som undertecknad gärna minns från det här decenniet är dels när Giffarna - med Gustav Björkman i spetsen - slog Sandviken i ett dubbelmöte med 9-6 och 6-3, dels när ikonen Hasse Åström förde laget till en historisk kvartsfinalseger över VSK och dels när golfesset Danne Skarps "slicade" in det avgörande finalmålet mot "Byn" i World Cup-finalen för ett par år sedan.
Efter ett tioårsjubileum som det här så passar det förträffligt bra med en sammanställning av lagets många nyckelspelare. När det i vinter blir tio år sedan Giffarna åter började härja fritt i bandyns finrum så vill jag passa på att lista lagets tio viktigaste spelarprofiler. De som har varit tungan på vågen och som har varit skillnaden mellan vinst och förlust. Alla mot alla - vem har egentligen betytt mest? Med hjälp av en nedräkning - från 10 till 1 - så kommer jag att titt som tätt, under hela vintern, presentera ett nytt namn och sedan, slutligen, försöka att ge er svaret på frågan: "Vem har egentligen betytt mest?"
Bedömningen är förstås subjektiv, men jag har frågat runt en hel del under sommaren och hösten för att höra av spelare, ledare och supportrar om vad dom tycker och tänker i den här frågan. Kommentarer kommer att dyka upp lite här och där under resans gång. Det är inte många gånger dom har varit överens, kan jag dock avslöja för er redan nu.
Vidare kan jag berätta att när man väl fått ihop tio namn, så var det svåra att veta i vilken ordning de skulle placeras. Det var ett knivigt arbete som krävde många timmars funderande och en hel massa kaffe. Extra svårt har det varit att tänka på att den viktigaste spelaren inte nödvändigtvis är den bäste. En annan sak att tänka på när man läser den här listan är att insatser vid speciella tillfällen måste premieras högre än andra. De första åren, då det var viktigt att överhuvudtaget hänga kvar i allsvenskan, och även 2005, då laget både nådde semifinal i slutspelet och vann World Cup, är sådana speciella tillfällen.
