Det är en lång väg till elitserien…
Nu är vi där igen, näst högsta serien i Sverige. Senast Djurgårdens IF figurerade där var säsongen 04/05, men nu är bandykrigarna tillbaka. Dock ska vi inte förvänta oss en promenadsäsong, men med rätt inställning kan man komma långt, och det har killarna visat förut.
Ärligt talat, med den tuffa serie vi har fått i år, så skulle det vara en ganska stark bedrift av killarna om de höll sig på en plats ovanför kvalstrecket. Med en serie inkluderandes Boltic/Göta (som trots en del tapp fortfarande har en stark trupp), Örebro (med Tomas Knutsson kvar men skadad), Derby, Katrineholm (allierat med Värmbol), Västanfors och ett Finspång som imponerade förra året så är det kanske lite väl optimistiskt att hoppas att vi ska kunna plocka en av elitserieplatserna. När Gustavsberg dessutom har som uttalat mål att minst ligga i toppen av serien så har vi fått oss något som i fotbollssammanhang hade kallats för dödens grupp. Se upp i vinter målvakter i allsvenskan mellersta…
Men en viktig sak att komma ihåg är att kämpande lag kan ta sig längre än man tror, och är det något de har grabbarna är bra på så är det att kämpa. Därför tycker jag att vi alla ska stödja dem så mycket som möjligt, redan från start och göra det här till en så rolig säsong som möjligt. Drömmar kan faktiskt slå in.
Mina förhoppningar med säsongen: mycket folk i hemmapremiären som välkomnar Djurgården tillbaka, många sköna mål av Johan Granvik och många vackra målvaktsparader. Samt lite snö och ordentligt bandyväder, det skulle inte skada. Speciellt inte på annandagen när vi tar över Zinkensdamm. Det och att jag framåt vårkanten kommer kunna se tillbaka på säsongen med stolthet och glädje.
Sist, men inte minst, vi ses i vinter!
