- -
IFK Motala dominerar på isstadion
Laget som har för vana att överraska bandysverige, på gott och på ont, har gjort det igen, denna gången med total dominans. Västerås SK spelades ut på Motala isstadion när IFK Motala segrade med 5-3, ett resultat som faktiskt inte riktigt speglar matchbilden.
Oddsen var som väntat emot IFK Motala när de idag tog emot ett av Sveriges bästa bandylag, tillika mesta mästarna, Västerås sportklubb. Som vanligt bäddar det för underskattning, och det vet vi sedan tidigare att det är i den positionen som IFK spelar som bäst. Västerås kommer till match utan den i VM-finalen skadade Anders Östling, och man ska väl inte säga att ett lag bygger på en enda spelare, men någonting saknades i VSKs spel idag, och istället kretsade Västerås spel runt målvakten Daniel Kjörling
IFK visste att man måste hålla högt spel för att störa Västerås spel, och det var precis det de gjorde. Redan i andra minuten lyfter Peder Mannerberg in bollen i straffområdet till anfallare, men Daniel Kjörling räddar. Minuten senare fixar Alexie Kitkov matchens första hörna. Hörnan är väldigt lång, går förbi Västeråsarnas rus, till Anders Lindén, som inte har det svårare än att han kan placera bollen i nät. Jublet stiger över isstadion. IFK fortsätter sitt väldigt offensiva spel, ett spel som visat sig effektivt mot exempelvis Edsbyn, som spelar ett liknande spel som Västerås. I sjunde minuten ger det resultat när Jonas Eriksson slår iväg ett lurigt skott som dyker ner bakom Daniel Kjörling, som nog borde tagit den bollen.
När 2-0 väl är noterat saktar spelet ner, Västeråsspelarna är märkbart irriterade av den offensiva IFK-öppningen, och det är lite bråkigt när Peder Mannerberg får sig en kyss av Magnus Joneby, efterslängar, både fysiska och verbala, delas ut. Att bråka lönar sig dock inte för VSK och på en högerhörna i tjugoandra minuten avlossas den mäktiga släggan från öst, och Alexie Kitkov visar varför han värvades. Ställningen 3-0 till IFK känns smått osannolik, inte bara för publiken, utan också för de tillresta vitklädda spelarna. Västeråsarna trivs inte riktigt med situationen, och har svårt att hantera de framstormande blåa spelarna, vilket först resulterar i att Michael Carlsson blir utvisad för fasthållning, och sedan att Lasse Johansson fäller en frispelad Patrik Spångberg i straffområdet, och domaren dömer straff. Straffar har varit ett hemskt problem säsongen igenom, och nu ställs Anders Lindén mot Elitseriens kanske vassaste målvakt. Daniel Kjörling räddar straffen, vilket är det sista som händer i första halvlek, en halvlek där VSK knappt hade ett skott på mål, en halvlek som IFK Motala dominerar totalt. 925 på läktarna applåderar när domaren blåser för halvtid. 3-0 i paus kunde mycket väl ha varit både 4, 5 och kanske till och med 6-0. Det enda som hindrat resultatet att rinna iväg ytterligare var Västerås storspelande målvakt, Daniel Kjörling.
Vi som sett IFK Motala under säsongen vet att tre måls skillnad i paus är ungefär lika med ingen skillnad alls. Större ledningar har tagits in, åt båda hållen. Det är lätt hänt att få hybris om man leder, och i synnerhet om man dominerar som IFK gjorde. Det gäller som vanligt att inte slappna av, något IFK inte skött hundraprocentigt under säsongen. VSK vet också de att de måste göra ett tidigt reduceringsmål för att bita sig kvar i matchen.
IFK Motala slår igång matchen igen och visar ingen önskan att slappna av spelet. Andra halvlek är knappt tre minuter gammal när första hörnan skapas, och på andra försöket gör Anders Lindén sitt andra mål och visar direkt vilka som bestämmer på Motala isstadion. Målet kom precis när det behövdes och en fyramålsledning känns så mycket säkrare.
På Västerås första egentliga anfall slår Johan Thorsson bort klubban för vit anfallare och domaren dömer straff. Patrik Anderbro placerar straffen bakom Martin Heurlén, som hade väldigt lite att göra matchen igenom. Martin går åt rätt håll, men Västerås reducerar till 4-1.
Knappt tjugo minuter in i andra halvlek händer något som var så fruktansvärt pinsamt att det gjorde ont att se. En hemmaförsvarare ligger och har ont utanför sargen på ena långsidan. Peder Mannerberg förpassar, som brukligt, bollen över sargen och alla människor på stadion förväntar sig att Västerås, i sann sportsmannaanda ska ge tillbaks bollen. Så ter sig dock inte situationen, utan VSK spelar in i banan och anfaller. 925 på läktarna buar. Som tur är för västmanlänningarnas samveten resulterar inte anfallet i ett mål. Det är skamligt att se detta hända på en bandyplan, i synnerhet från ett så högkvalitativt lag som Västerås SK.
Ett par minuter senare fixar återigen Patrik Spångberg en straff när han hålls fast. Denna gång är det den tidigare så olycklige strafforsakaren Johan Thorssons tur att möta Daniel Kjörling från elva meter. Straffen är dåligt slagen och Kjörling har inga problem att klistra bollen och därmed rädda sin andra straff för kvällen. Michael Carlsson passar på att ett par minuter senare reducera till 4-2 genom en väldigt konstig situation där också Peder Mannerberg blir utvisad för våldsamt slag. Länge rådde osäkerhet om huruvida det var dömt mål eller inte, många på läktaren var helt övertygade om att offside var dömt. Med Mannerberg fortfarande utvisad gör Carlsson återigen mål efter ett fint utkast av matchens lirare, Daniel Kjörling. De två reduceringsmålen kändes onödiga och smått taflliga, och de var inte på något sätt vackra, men VSK ligger inte under med mer än ett mål.
VSK jagar ett kvitteringsmål, och jakten verkar smått desperat. Två minuter efter att man reducerat passar målskytten Carlsson på att under en misstänkt hörnsituation snacka ut sig från planen. Västeråsarna är märkbart irriterade. IFK är inte sena att utnyttja utvisningen, och Jonas Eriksson spelar en helt fri Patrik Spångberg som fastställer slutresultatet 5-3. Motala isstadion exploderar! Glädjen vet inga gränser när de blå äntligen lyckas sätta ett friläge i nätmaskorna. Minuten senare blir Jonas Eriksson fälld av frustrerade västeråsspelare och IFK tilldöms sin tredje straff för matchen.
Tredje gången gillt?
Det skulle man kunna tro. Johan Malmqvist gör helt rätt, han placerar bollen en par-tre decimeter ovanför isen i målvaktens vänstra stolprot. Det kan verka tjatigt, men Daniel Kjörling gör återigen alla undrande över varför karln inte spelar i landslaget, när han hinner placera sitt ena benskydd precis där Malmqvist valt att lägga nystanet. Någon på läktaren säger sådär i förbifarten att "Bränner man tre straffar i en match förtjänar man nästan inte att vinna". Men det gjorde verkligen IFK Motala.
Det är svårt att finna ord för dagens seger. Stora delar av matchen var man inte riktigt säker på om lagen tagit på sig rätt tröjor. Det IFK Motala man sett under säsongen stod inte att känna igen, och det Västerås SK man sett på TV, och som besegrade IFK med 10-2, fanns inte att beskåda. IFK Motala spelar helt rätt, och sopar banan med det lag som många tippat som slutvinnare. Nu ligger vi på slutspelsplats och har en match mindre spelad än framförvarande Bollnäs. Vi har chans att vinna alla kvarvarande matcher, och spelar vi som vi gjorde idag kommer vi utan problem ta oss till kvartsfinal...eller kanske till och med längre.
Framåt Kamrater!
