Krönika: En fantastisk säsong
"Det finns inte tillräckligt med superlativer för att understryka Spångas insats denna säsong. Mannerberg och Malmqvist höjde sig också över mängden. Johan Janssons outtröttliga slit i det tysta är också värt att omnämnas. En mardröm för motståndarnas speluppläggare. Men som sagt, alla spelare har höjt sig och gjort en klart godkänd säsong."
Så har då krutröken skingrats så smått på Motala isstadion. Det känns alltid lite vemodigt att ta farväl av en säsong, speciellt i dessa ombytliga tider då trupperna kan se väldigt olika ut från en säsong till en annan. Det är väl det som är den stora faran i den situationen IFK Motala bandy befinner sig, att det brister i kontinuiteten.
Men vi ska inte gå händelserna i förväg. Jag drar mig till minnes den smått kaotiska situation IFK Motala befann sig i våren 2007. Spelarna hotade med att riva sina kontrakt på grund av uteblivna löner, det fanns ingen tränare och de tre viktigaste spelarna Spångberg, Mannerberg och "Tyson" Sjöholm tvekade om en fortsatt satsning på elitbandy. Sedan föll plötsligt alla bitar på plats, Ola Grönberg anslöt, veteranerna skrev på och ekonomin såg lite ljusare ut. På hösten anslöt sedan den skojfriske gamängen Kitkov från Ryssland och man började ana ett matt ljus på horisonten. Träningsmatchandet ingav dock inget hopp om en rolig säsong för blåvitt, man blandade och gav och det såg darrigt ut. Även den mest inbitne optimisten hade svårt att tro på en slutspelsplats, och neutrala experter tippade allmänt att Östgötarna skulle få kvala sig kvar eller rent av åka ur. Dessutom var det allmänt tippat att Ola Grönberg skulle få sparken på ett tidigt stadium som tränare.
Döm då om allas förvåning när IFK rivstartade säsongen och innehade serieledningen en bra bit in på höstsäsongen. De vanliga belackarna kraxade om det lätta spelprogram blåvitt hade, men faktum är att man slog både Hammarby och Villa och satte alla konkurrenter om de sista slutspelsplatserna på plats. Sedan dippade man tyvärr rejält och hemmamatchen mot ett svagt Gripen var årets lågvattenmärke, kanske i konkurrens med den bleka insatsen hemma mot sedermera nedflyttade Tillberga då man tappade en 6-3 ledning till 6-6. Det som följde var en rejäl formsvacka och man radade upp förluster. Vändningen kom sedan mot Sirius borta och årets höjdpunkt var hemmamatchen mot Västerås. Där briljerade IFK och det var en ren njutning att bevittna matchen från åskådarplats.
När grundserien sedan var färdigspelad stod det klart att IFK kommit sjua, alla domedagsprofetior till trots. Att man sedan var chanslösa mot Sandviken finns det ingen som kan lasta IFK Motala bandy för. Det IFK presterat denna säsong är inget annat än en smärre bragd, med tanke på vad som föregick denna första upplaga av elitserien. Det roliga är att ingen spelare fallit ur ramen utan alla har svarat för en gedigen insats. Nämnas bör ändå naturligtvis Spångberg. Det finns inte tillräckligt med superlativer för att understryka Spångas insats denna säsong. Mannerberg och Malmqvist höjde sig också över mängden. Johan Janssons outtröttliga slit i det tysta är också värt att omnämnas. En mardröm för motståndarnas speluppläggare. Men som sagt, alla spelare har höjt sig och gjort en klart godkänd säsong.
Frågan är ändå om inte Ola Grönberg varit viktigast för IFK:s magnifika säsong. Den defensiva sammanhållningen i försvarsspelet, varierat anfallsspel och spelglädje är något som präglat IFK anno 2007/2008, och det är nog Grönbergs förtjänst. Sedan kan det inte nog påpekas att det var på tiden att det kom en röst utifrån i IFK:s omklädningsrum. Alla spelare som sett sig som givna fick börja ta i rejält för att visa sig värdiga sin plats i startelvan. Grönberg poängterade redan från början att alla spelare oavsett namn skulle få samma chans att ta en plats.
Nu till det tråkiga. Att Grönberg lämnar skutan på detta tidiga stadium är nätt upp det värsta som kunde inträffa. Vad IFK nu måste göra är att hitta en likvärdig tränare, med en liknande filosofi och med absolut nödvändighet externt. Det viktiga är att man med till alla buds stående medel ser till att bevara kontinuiteten i spelartruppen. Vidare är det ett måste i min mening att herrar Spångberg och Mannerberg spelar vidare. Vad gäller övriga icke klara spelare ser jag det som önskvärt att åtminstone trion Malmqvist, Thorsson och Eriksson satsar vidare. Då behålls kontinuiteten och det ser jag som en absolut nödvändighet. Kanske vore det på sin plats att skola om Thorsson till att ta Mattias Sjöholms plats på högerhalven? Han är farlig i sina uppåkningar och är dessutom stabil defensivt.
Hur det nu än blir bugar jag mig ödmjukt och tackar IFK Motalas underbara bandylag för ytterligare en fantastisk säsong, med hopp och förtvivlan, höga berg och djupa dalar och många högtidsstunder på Isstadion. Jag bugar mig ännu en gång och tackar Mattias Sjöholm för en fantastisk karriär och den underhållning han stått för som bandyspelare. Ytterligare ett tack och en bugning går till Ola Grönberg för en fantastisk insats som tränare.
Nu startar vi satsningen mot 2008/2009. Forza Blåvitt!
