”Återtåget till finrummet” - en nyårskrönika av Torleif Wikström
Efter 3911 dagar, var Bollnäs GIF åter tillbaka i Allsvenskan. Året var 1997 – klubben hade gjort en storsatsning och värvat en hel knippe med offensiva spelare.
Namn som Palle Rönnkvist, Peter Norden, Pavel Gavrilov, Patrik Larsson, Pär Gustafsson och inte minst en pånyttfödd Magnus Granberg – fick oss bollnäsbor att börja tro på tomten igen.
Premiärmatchen mot Bajen på Zinkensdamm, bjöd på sällan skådad underhållning. Inför 4400 betalande – i något som kan beskrivas som en kokande kittel, turades lagen om att göra vändningar som bara Björn Borg var mäktig till.
Efter tio minuter leder hemmalaget med 3-0! När domaren efter fyrtiofem minuter blåser för fikat, har Bollnäs vänt till 4-3!
( Ett äkta hattrick av Palle Rönnkvist innan Magnus Granberg gett de orangeblå ledningen i fyrtiofemte minuten).
Med kvarten kvar att spela ser Giffarna ut att ha en kassaskåpssäker ledning – på tavlan lyser 3-6… den kokande kitteln har nu nästan svämmat över. På något mirakulöst sätt hämtar stockholmarna in hela försprånget – och när Jonas Holgersson blir matchhjälte i slutminuterna, exploderar Zinken i grönt och vitt.
Bollnäs har detta år ett nytt tränarpar. Ljusdals Tomas Harrysson, och Bollnäs före detta libero Magnus Krantz.
De får uppleva ett spelår som man mer kan likna med låttexten, höga berg och djupa dalar.
Vissa dagar spelar laget en formidabel bländande anfallsbandy.
Andra matcher är man så dålig att man borde sysslat med djuphavsdykning istället.
Den förlorade sonen Hans Åström, som vunnit både SM och VM guld är tillbaka igen.
Tillsammans med Magnus Granberg bildar han allsvenskans vassaste anfallspar. Problemet är att klubben glömt bort att värva försvarspelare… vilket gör att spelare som Palle Rönnkvist och Peter Norden, blir tvungna att spela i för dem ovana roller på mittfältet.
Inför nära 3000 jublande hemmafans, är det så äntligen premiär på hemmais. Falu BS med toppspelare som Obuhov och Gratjev, blir en tuff nöt att knäcka. Hans Åström blir matchvinnare när han med sin ”superturbofart”, åker ifrån masarna och leder sitt lag till en 7-4 triumf!
Den enda försvararen man värvat detta år, var liberon Pär Gustafsson från Villa Lidköping.(Senare Sandviken och landslaget) Efter premiärsegern mot Falun, gav han det här uttalandet.
− Vilken fantastisk publik! Jag är rätt van med folk på läktaren i Lidköping – men jag har aldrig varit med om något liknande!
Bandyfeber var ordet!
När Bollnäs möter Edsbyn inför 5644 personer hemma, gungar hela Sävstaås! Bollnäs vinner hörnorna med 18-6! – men byn vinner matchen med 7-3!, Pär Karlsson och Igor Gapanovitj gör två mål var för gästerna.
Med denna blytunga förlust, beger sig laget med tränare Harrysson & Krantz, upp till nordligaste norrland för match mot Karlsborg. Slava Archipkin och Vesa Voukila ställer till det för hälsingarna.
Den hårdskjutande Peter Norden… lyckas trots lagets dåliga spel att bärga en poäng till Bollnäs i slutskedet.
Serien är nu inne i ett viktigt skede… både Saik och Ljusdal hemma före vändningen.
Mot Sandviken gör debutanten Henrik Heed sitt första mål för säsongen.
Järnmännen från viken, vänder till 4-2… innan bröderna Granberg i slutet både reducerar och sedan kvitterar på övertid. En skräll som då gav eko i hela bandysverige.
Publiksnittet ligger denna säsong på omkring 2700 personer!
Trots publikökningen började det se kärvt ut ekonomiskt.
De dyra nyförvärven var en av orsakerna. Föreningens ekonomi fick sig en rejäl törn… och har än idag inte riktigt hämtat sig.
Nästa vågdal kommer i vändningen. Efter 10-7 förlust mot Ljusdal, följs det hela upp med en 1-11 förnedring mot Sandviken borta.
Den 26 december 1997, spelas en av de mest prestigefyllda annandagsmatcherna mot Edsbyn… sen Snoddas levde.
Stämningen på Ön gick nästan att ta på. 6063 nervösa fans från de båda kommunerna – trängs på både snöläktare och allt annat möjligt som går att stå på. Matchen var nog ett av hetaste derbyna genom tiderna.
Den rafflande avslutningen i det ymniga snöfallet, var en oförglömlig upplevelse… oavsett vilket lag man höll på.
Palle Rönnkvist lurar några försvarare och prickskjuter i snäv vinkel in ledningsmålet, 3-2 till bortalaget.
Den fruktade evighetsmaskinen Nikolaj Jarovitj, kvitterar sen till 3-3 i den 84:e spelminuten.
Inget av lagen ger nu bort en millimeter i snöyran. Men så händer det – i matchens sista självande sekunder… skarvar Gavrilov bollen till en helt fristående Hans Åström – från halva planen åker Hasse mot den ensamme och unge genombrottsmålvakten, Anders Svensson.
Allt blir tyst – 6063 personer håller andan. Det känns som en evighet innan den snabbskrinnande Åström… tagit sig de fyrtiofem meterna till den andra sidan.
Han siktar och sprätter bollen i snön… Svensson sprattlar till… den träffar armen och rullar sakta över mållinjen. Hasse sträcker armarna i skyn… och vuxna supportrar jublar som när små barn får godis!
Hela bandysveriges presskår skriver så att pennorna glöder.
”Frälsarens återkomst”, känns både som en naturlig och självklar rubrik på de här breddgraderna.
Två dagar efter vinsten kommer baksmällan. 3483 betalande…som vill se Bollnäs spela skjortan av Karlsborg – får istället se ett lojt orangeblått torska med 2-5.
Elitseriedrömmarna försvann därmed – när man sedan avrundar med 5-13 mot Falun borta… och 12-9 mot Bajen hemma… har ”raggarbandyn” blivit ett begrepp, i Bollnäs bandys historia.
Allsvenskan fick därefter ett snöpligt slut. Laget blev trots de tre bonuspoängen…” bara trea” efter Ljusdal och ett pånyttfött Karlsborg.
Trots det ojämna spelet glömmer man aldrig 1997.
Det var året då allt kunde hända – och även gjorde det.
Gott nytt år, alla bandyvänner!
